Fru talman! Det senaste var naturligtvis mycket
positivt. Nu handlar det inte bara om de stora forsar-
na, älvarna och andra vattendrag. Det man tyvärr tittar
på är små objekt. Jag hoppas att Eva Eriksson och jag
kan vara överens om att det är lika angeläget att dessa
blir kvar. Här finns alltså en möjlighet för många av
de arter som har varit hårt trängda, vilket också påpe-
kats i Naturvårdsverkets aktionsplan, att få finnas
kvar. Det finns således möjligheter att skapa biotoper
så att uttern kan komma tillbaka.
Mycket av det som tas upp i den reservation som
jag efterfrågar stöd för är sådant som tyvärr inte
kommer att tas upp i miljöbalken. Det är för smått.
Det kommer inte att föreslås i miljöbalken att Tullen
skall ha befogenheter. Det kommer inte att finnas i
miljöbalken en uppmaning till regeringen att se till att
vi får en svensk förordning som följer upp CITES-
föreskrifterna. Det kommer inte i miljöbalken någon
uppmaning till regeringen att se över skyddsjakten i
Sverige som är fruktansvärt omfattande. Jag hade väl
aldrig tänkt att engagera mig i jaktfrågor i riksdagen,
men när jag läste jaktförordningen blev jag för-
skräckt. Den härrör uppenbarligen från en annan tid
än denna. Där finns över huvud taget ingenting som
visar att vi värnar en biologisk mångfald. Där verkar
det snarast som att om en art inte utrotas kan vi alltid
skjuta. Jag skulle verkligen önska att få ett stöd för de
här frågorna. Jag är mycket glad över att Eva Eriksson
nämner en del av de arter som faktiskt går tillbaka.
Tofsmesen har t.ex. gått kraftigt tillbaka, en art som
var vanlig tidigare. Den finns än så länge inte uppta-
gen på listan över hotade arter, och måtte den vid Gud
inte hamna där.
Jag tror att vi behöver bli fler som trycker på i
dessa frågor. Visst diskuterar vi ofta detta, men fastän
vi diskuterat detta så länge är det precis som Eva
Eriksson säger, att det har hänt väldigt litet. Vi har
förlorat arter i Sverige, och framför allt har vi fått en
trivialiserad flora och fauna. De som har klarat sig har
blivit kvar, och de finns kvar i någorlunda stort antal.
Men specialisterna, de som vi haft krav på, går tillba-
ka. Kan vi inte försöka skriva gemensamma saker i
framtiden så att vi får en studs på utvecklingen?