Fru talman! Jordbruksutskottets betänkande
1996/97:JoU15 Skydd av hotade arter samt aktions-
plan för biologisk mångfald är vittomfattande som
lockat till många och långa inlägg. Men jag kommer
inte att här gå in på helheten, utan min avsikt är att
begränsa anförandet till avsnittet Åtgärder på ekosys-
temnivån - utvidgning av förbudet mot markavvatt-
ning från s. 24 framåt. Det är det avsnitt i betänkandet
som behandlar min motion 1996/97:Jo750.
I min motion påtalas behovet av att hela Jönkö-
pings län skall omfattas av 19 § i naturvårdsförord-
ningen, dvs. förbudet mot markavvattning, något som
också glädjande nog tas upp av utskottet i betänkan-
det. Skyddet för våtmarker stärks nu genom att förbu-
det mot markavvattning utökas till att gälla bl.a. fler
delar av Jönköpings län.
Men inte alla återstående länsdelar omfattas av det
utökade förbudet mot markavvattning, inte t.ex. Vär-
namo kommun som är min hemkommun och som
ligger i Jönköpings län. Men de delar som enligt be-
tänkandet inte föreslås att omfattas av det utvidgade
förbudet skall positivt nog ändå utredas av länsstyrel-
sen. Vi läser att regeringen avser att ge länsstyrelserna
i uppdrag att utreda situationen beträffande de våt-
marker som återstår. Det är mycket glädjande.
Däremot är jag inte klar över vilken tidsram som
det handlar om. Det är viktigt att denna utredning,
som skall utgöra ett beslutsunderlag för oss här i
kammaren, inte drar ut på tiden.
Fru talman! Genom att motionen nu har kommit så
här pass långt vill jag inte framställa något yrkande i
dag. Men eftersom jag fortfarande tycker att frågan
något hänger i luften - utredningen föreligger ju ännu
inte klar som underlag här i dag - är det ändå viktigt
att delta i debatten för att understryka hur viktig frå-
gan om ett utökat våtmarksskydd är både för mig själv
och inte minst för Värnamo arbetarekommun.
Våtmarkerna är av grundläggande betydelse för
den biologiska mångfalden. Det är en naturtyp som
länge har försummats och därför måste ägnas särskild
uppmärksamhet i säkerställandearbetet. Men när man
lokalt har försökt har det alltför ofta visat sig vara ett
alltför tungarbetat område där de olika aktörerna inte
har känt att de har kunnat få det stöd som behövs i en
handfast lagstiftning eller ett regelverk. Man behöver
här ha någonting att luta sig emot för att kunna gå
vidare.
Vad är då en våtmark? Våtmark används som ett
gemensamt namn för de fuktiga och blöta områden
som finns i sumpskogar, på ängar, på hedar, i myrar
och i sjöar. Mycket av den ursprungliga våtmarken i
Sverige är utdikad. I dag består ca 14 % av Jönkö-
pings läns hela areal av våtmarker. De flesta av dessa
våtmarker finns i den västra nederbördsrikaste delen
av länet. Här är upp till en fjärdedel av landarealen
våtmarker. I länet dominerar mossarna. Länets största
våtmark är Store mosse nationalpark som ligger nord-
väst om Värnamo. Den är med sina 8 500 hektar lan-
dets största sammanhängande myrområde söder om
Lappland.
Jag tror att skyddet av Store mosse som national-
park har betytt mycket i mina hemtrakter för ett åter-
upprättande av våtmarken som en viktig del av den
biologiska mångfalden. Det har också bidragit till att
sudda ut bilden av våtmarken som onyttig mark. I dag
har insikten om våtmarkens betydelse medfört att man
på sina håll i Sverige t.o.m. har anlagt nya våtmarker.
Men än sker utdikning.
I stället för att betraktas som onyttig mark är våra
våtmarker variationsrika när det gäller öppenhet,
fuktighet, näringsförhållanden och sammansättning av
arter. I våtmarkerna finns många livsmiljöer för ett
stort antal djur och växter. Våtmarken är växtplats för
många fuktighetsälskande växter såsom vitmossor och
starrarter. De är också uppväxtområden och fö-
dosöksplatser för många fåglar och grodor, medan
andra arter söker skydd i våtmarkerna eller häckar i
våtmarken. Som exempel kan nämnas smålom och
trana.
På mossarna ser man ofta dråg, lagga och hölje-
och strängstrukturer. I fattigkärr brukar ängsull,
flaskstarr och trådstarr finnas tillsammans med vat-
tenklöver, kråkklöver och sileshår. De produktiva
men i dag outnyttjade maderna härbärgerar sådana
starr och örter som flaskstarr, pors, topplösa och vi-
debuske. I övergången mellan mad och vatten växer
vass och sjösäv.
Vad är det då som främst hotar den artrikedom
som jag ändå bara har nämnt några axplock ur? Det
största hotet i dag är markavvattning, ett ingrepp som
främst görs för att öka virkesproduktionen i skogen.
Jag vill avsluta med att understryka vikten av att
den i betänkandet aviserade utredningen genomförs
skyndsamt, så att vi får ett utökat våtmarksskydd i
hela Jönköpings län.