Fru talman! Jag måste vända mig litet grand mot
Gudrun Lindvalls sätt att se på jordbruket. Hon säger
att det mer och mer utarmar den biologiska mångfal-
den. Jag skulle vilja säga att vi nog har passerat den
tid då vi såg den utvecklingen. Vi är nu på väg mot en
utveckling då jordbruket tar ett mycket stort miljö-
ansvar. Jag vill bara peka på den kampanj som alla
Sveriges bönder är aktivt deltagande i, nämligen
kampanjen mot världens renaste jordbruk.
Jag vill också säga att väldigt många jordbrukare i
Sydsverige, i odlingslandskapet, är mycket intressera-
de av att anlägga våtmarker, delvis för att utveckla
den biologiska mångfalden men också från näringsre-
duktionssynpunkt. Samhället - regeringen - ställer
dock inte upp med tillräckligt mycket miljöstödsme-
del för detta. Där skulle jag vilja se en omsvängning,
och där tror jag att vi kanske t.o.m. är överens.
Sedan vill jag också ställa en fråga till Gudrun
Lindvall apropå det här med ladusvalor. Deras tillba-
kagång beror ju mycket på att vi har andra typer av
byggnader i dag än tidigare. Det är just det jag menar
och som jag berört tidigare: Det växlar. Vi kan inte få
tillbaka ladusvalorna med den typ av djurhållning vi
har i dag. Kornsparven - hur skall vi få tillbaka den,
Gudrun Lindvall? Det är väldigt lätt att säga att vi
skulle vilja ha detta, men hur skall vi få tillbaka
kornsparven? Det hade varit intressant att veta.
Sedan vill jag också vända mig emot påståendet
att vi skulle avverka lövskogar i allt snabbare takt. Jag
vill peka på att det i dag planteras mer löv än det har
gjort tidigare, just på grund av att det har givits möj-
lighet med anläggningsstöd osv. till löv. Dessutom
finns det i Sydsverige ett förbud mot att plantera gran.
Lövskogarnas andel växer, skulle jag vilja påstå.