Herr talman! I detta betänkande behandlas biolo-
gisk mångfald. Man kan fundera över vad biologisk
mångfald är. Biologisk mångfald är allt det vackra
som vi nu ser runt omkring oss nu på våren, alla
blommor och örter, och alla träd och buskar som
blommar. Det är de vackra fåglarna som nu kommer
tillbaks från södern, och även de som vi har haft här
under vintern. Det är alla djur som springer i vår
skog, både de som är roliga och de som är mindre
roliga.
Detta är bara det vi ser. Biologisk mångfald är så
fantastiskt mycket mer. Det är allt det vi inte ser, eller
det som vi måste ha förstoringsglas för att kunna se.
Det är alla kryp, lavar och mossor och allt vad det kan
vara. Möjligheten att skydda just det som vi inte ser är
det svåra. Det är det som är svårt att förklara för
människor, och det är också svårt att vidta åtgärder
för att de skall finnas. För att de små krypen, insek-
terna, mossorna och lavarna, eller vad det nu är, skall
finnas gäller det att ha rätt förutsättningar och skapa
de rätta miljöerna. Det är genom att skapa dem, och
genom vetskapen och kunskapen om dem, som vi kan
bevara den biologiska mångfalden.
Riokonferensen är en bakgrund till detta. Där var
världens nationer överens om att detta är någonting
viktigt, och att det är någonting som vi måste vara
rädda om. Man var också överens om att man inte
skall röva detta från varandra. Mycket av den biolo-
giska mångfalden finns i de tropiska länderna. Många
av de fattiga länderna har svårt att hävda sina intres-
sen, men det är viktigt att de kan göra det och att den
tillgång de har också är någonting för dem. Det är
viktigt att vi hanterar detta på rätt sätt.
Vilka är då problemen? Problemet är egentligen vi
människor. Det är vi som stökar omkring i landskapet
och i den biologiska mångfalden. Man skulle kunna
säga att vi trampar omkring som en elefant i en glas-
butik. Det är så det har varit när vi har använt kvick-
silver, bly och DDT, för att nämna några exempel. Så
är det också nu litet grand när vi börjar med genmani-
pulering av arvsmassa och sådant.
Vi har i och med Riokonventionen och på andra
sätt förstått att detta inte går. Därför har vi börjat att
vidta åtgärder. De akuta bekymren vi har är natur-
ligtvis väldigt många. Försurningen är en sådan stor-
skalig förändring i naturen som gör att den biologiska
mångfalden förändras och i vissa fall försvinner.
Övergödningen är också en sådan förändring, både
den som kommer genom vattnet och den som kommer
genom luften över våra marker. Den favoriserar vissa
växter och tar bort andra.
Resursförbrukningen, att nyttja resurser och göra slut
på dem, är också något som är negativt för den bio-
logiska mångfalden. Vi sprider gifter, osv. Detta
måste vi göra någonting åt. Jag tror inte att naturen
och den biologiska mångfalden en gång för alla ser ut
på ett visst sätt. Jag tror att det finns en utveckling och
en naturlig förändring, att vissa saker försvinner och
nya kommer till. Men vi hjälper ju till att få bort saker
och ting i alldeles för stor utsträckning. Nu håller vi
också på att skapa nya saker på ett sätt som inte är
fullt så bra.
Vi måste lära oss att bruka utan att förbruka. Vi
skall skapa ett uthålligt samhälle, och då är den bio-
logiska mångfalden en tillgång. Det är i den vi kan
hitta allt vi behöver för vår levnad. Jag tror inte alls
att vi kommer att få ett fattigare liv därför att vi tar
hänsyn till naturen, till miljön och till den biologiska
mångfalden. Men livet blir kanske inte lika enkelt
som det ibland kan vara när man kan slå till med
någonting som stökar till i tillvaron, gifter t.ex. Därför
är det nödvändigt att fundera på detta.
Vi har i Sverige och i världen fantastiska tillgång-
ar. I Sverige har vi vårt fjällandskap som är en viktig
del av vårt ekosystem, men som är känsligt. Vi måste
naturligtvis ta speciell hänsyn till det, vilket också
görs i stor utsträckning.
Vi har också vårt jordbrukslandskap som innehål-
ler mycket. Det är ett varierat landskap - ett odlings-
landskap, ett brukningslandskap, ett kulturlandskap.
Vi har ängar och betesmarker, vi har vattensamlingar
och åkerholmar. Vi har en artrikedom som är ganska
stor.
Genom de saker som vi kommit överens om att
nyttja i EU-sammanhang, framför allt miljöstödet, har
vi skapat bättre förutsättningar för att skydda allt
detta. Men grunden för alltihop är att vi har ett jord-
bruk, att det finns människor som är intresserade och
villiga att bedriva jordbruk och att det finns boskap i
landskapet.
Därför är det viktigt att vi skapar de förutsättning-
ar som krävs för att inte bara de som har varit jord-
brukare utan även de som kan tänka sig att bli det kan
starta nya verksamheter och på så sätt se till att det
fungerar även i framtiden. Vi kan inte behålla det här
landskapet om vi inte har ett aktivt jordbruk. Sedan är
det naturligtvis viktigt att jordbruket bedrivs på ett
riktigt sätt. Jag skulle vilja påstå att stora och kraftful-
la förändringar i positiv riktning har gjorts under
senare år.
Samma sak gäller skogslandskapet. Den nya
skogslagstiftningen har givit den enskilde ett betydligt
större ansvar, som också tas i väldigt stor utsträck-
ning. Jag har litet svårt att hänga med resonemanget
när Peter Weibull Bernström i reservation 8 tar upp
att det privata ägandet inte tillåts i tillräcklig ut-
sträckning i det sammanhanget. Förutsättningar för
detta har ju skapats under senare år genom t.ex. na-
turvårdsavtal.
Genom dem kan man få ersättning för att man dri-
ver verksamheten med ett större hänsynstagande än
vad som annars skulle vara rimligt. Det är viktigt att
vi kan fortsätta att utveckla detta så att mer kan gå
den vägen. Det är ofta små områden som behöver
skyddas, och då passar ett sådant sätt bäst.
Det här är något viktigt som tillkommit under se-
nare år, och jag kan säga att Centerpartiet har varit
pådrivande för att det över huvud taget skulle komma
till. Vi är naturligtvis också väldigt intresserade av att
utveckla detta. Man kan hitta nya former, som att
kanske fondera pengar som man vill använda för det
här ändamålet. Detta har vi beskrivit i ett särskilt
yttrande.
Vi har mycket vatten och många våtmarker i vårt
land. Det kan man se när man flyger och tittar ut - det
är vatten och skog. Vatten och våtmarker är viktigt.
Mycket av det biologiska livet finns där. Men det är
nödvändigt att vattnet håller en bra kvalitet.
Försurningen är ett stort bekymmer som för stora
delar av vårt land har utgjort ett hot mot den biologis-
ka mångfalden. Kalkningsverksamheten, som startade
för ungefär 25 år sedan, har haft en stor betydelse.
Det är därför viktigt att den får vara kvar den tid som
behövs - innan vi har kunnat balansera utsläppen i
luften och vattnen - så att inte försurningen får fortgå.
Vi har ju fortfarande för stora utsläpp för att kunna
sluta med kalkningsverksamheten. Vi måste behålla
den på ungefär nuvarande nivå i ytterligare 15, 20 år,
skulle jag tro. Kalkningen har inneburit en stor för-
ändring till det positiva för dessa vatten, och det bio-
logiska livet har kommit tillbaka.
Haven är också viktiga i det sammanhanget. De är
ju en stor resurs på många sätt, och i haven hamnar
mycket av de föroreningar som vi släpper ut på land
och i luften. Våra hav är hotade, och det är viktigt att
vi tillsammans med andra länder ser till att hitta regler
och ett sätt att bruka vår omgivning, så att inte haven
förstörs. Då skulle vi vara illa ute.
Det är ytterst viktigt att vi bevarar den biologiska
mångfalden. I vår reservation nr 17, som jag vill yrka
bifall till, har vi tagit upp genmodifierade jordbruks-
grödor. Jag har debatterat med jordbruksministern om
det ett antal gånger, och om någon vecka deltar jag i
en interpellationsdebatt om detta. Man tar alldeles för
lätt på de faror, risker och fel som uppstår.
Vi tar nu fram grödor som är tåliga mot gifter,
men nyttjandet av dem innebär en risk för den biolo-
giska mångfalden. För det första tar man bort många
ogräs som annars skulle finnas kvar. De är också en
del av mångfalden och på det sättet en tillgång. De
ogräsen kan finnas i en odling utan att störa den. Men
med det här systemet försvinner de. För det andra
finns en risk att vi enkelriktar nyttjandet av utsädet.
Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till re-
servation 17 och i övrigt till utskottets hemställan. Jag
vill understryka vikten av att vi alla hjälps åt att skapa
goda förutsättningar för biologisk mångfald.