Herr talman! I betänkande JoU15 behandlas rege-
ringens proposition 75 Skydd av hotade arter samt
aktionsplaner för biologisk mångfald. Dessutom har
ett antal motioner från allmänna motionstiden tagits
med i sammanhanget. Därutöver har vi att i samma
sammanhang behandla det hastigt hopkomna betän-
kandet JoU22 Ikraftträdande av lagen om åtgärder
beträffande djur och växter som tillhör skyddade
arter.
Någon har upptäckt att våra djur och växter som
vi skall skydda höll på att råka in i ett laglöst tillstånd
under juni månad på grund av det andra betänkandet,
JoU15. Där föreslås en anpassning till EU:s nya
CITES-förordning, men som inte skall gälla förrän
från den 1 juli.
Den nya CITES-förordningen, som ersätter den
gamla CITES-förordningen, träder i kraft redan den
1 juni. Därför föreslår utskottet i betänkandet JoU22
att vi, direkt efter det att vi antagit den lag vi ännu
inte antagit men kanske skall anta efter debatten,
ändrar densamma till att gälla från den 1 juni och inte,
som vi står i begrepp att besluta, från den 1 juli.
Hängde ni med?
Herr talman! I vilket fall som helst är det nog bäst
att jag börjar med att yrka bifall till den moderata
reservationen nr 8 i betänkande JoU15 och i övrigt till
utskottets hemställan. Jag stöder givetvis även reser-
vation nr 13 men avstår från att yrka bifall till den, för
tids vinnande vid voteringsomgången i kammaren.
För säkerhets skull yrkar jag även bifall till utskot-
tets hemställan i JoU22. Här har vi ingen reservation.
Det finns mycket som är bra i huvudbetänkandet,
JoU15. Vi har inte funnit anledning att reservera oss
med anledning av propositionen. Det är bra att vi
skärper uppmärksamheten på och insatserna mot den
brottsliga hanteringen av skyddade arter av växter,
fåglar och djur. Det är bra att Kustbevakningen får
utökade befogenheter i sitt övervakningsarbete när det
gäller dessa arter. Det är bra att arbetet med biologisk
mångfald efter hand kan utvidgas till att omfatta fler
sektorer och sektorsmyndigheter. Det är viktigt att
arbetet för bevarandet av den biologiska mångfalden
ingår som en naturlig del, inte minst inom trafiksek-
torn.
Det är också bra att sumpskogar och rikkärr skall
uppmärksammas i naturvårdsarbetet med våtmarker.
Men vi hade kanske önskat att litet mer uppmärksam-
het riktades mot möjligheten att restaurera delar av
det tidigare vattenhållande numera utdikade landska-
pet, framför allt i de sydliga delarna av landet. Det
hade kunnat ge ett rikt tillskott till den biologiska
mångfalden samtidigt som det skulle ha skapat en
näringsämnesfälla.
Det är bra att en nationell inventering av sjöar och
vattendrag skall göras med avseende på den biologis-
ka mångfalden och rödlistade arter. Allt naturvårds-
och miljövårdsarbete måste vila på en stabil kun-
skapsgrund. Detta är ett sätt att öka kunskapen om
vilka ytterligare insatser vi kan komma att behöva
vidta. Alltför ofta har kunskap saknats när miljöpoli-
tiska beslut har fattats.
Vi tycker att det är glädjande att ett program för
den genetiska variationens betydelse för vissa arter
som är av särskilt intresse från nyttjande- och beva-
randesynpunkt upprättas. Jag kan väl tillåta mig en
förhoppning att Nordiska genbankens resurser och
kunskaper i detta sammanhang kan komma till allde-
les särskild nytta.
Att regeringen äntligen har insett behovet av en
sammanhållen rovdjurspolitik gläder oss alldeles
särskilt. Det är ett krav som vi framfört flera gånger
det senaste året. Vi stöder naturligtvis tillsättandet av
en utredning för ändamålet.
Herr talman! När det gäller behandlingen av mo-
tionerna måste vi dock reservera oss på ett par punk-
ter, som jag nämnde tidigare.
I reservation nr 8 framför vi att det inte är givet att
staten är den som är bäst på att sköta naturreservat.
Det kan ske minst lika bra i annan regi, t.ex. av en-
skilda människor och organisationer. Det är en fördel
att enskilda kan äga värdefulla markområden, efter-
som det privata ägandets ansvar kan kombineras med
naturvårdens vetenskapliga krav. Härigenom uppnås
också ett personligt ansvar för uppgiften, och kostna-
derna för naturvården kan minskas. Om samhället
lägger fast restriktioner för markanvändningen måste
samhället också vara berett att betala.
Genom åren har vårt odlingslandskap och våra
skogsmarker i stor utsträckning skötts av Sveriges
jord- och skogsbrukare. Som naturvårdare är de
oöverträffade. Det måste vi konstatera.
I reservation nr 13 pekar vi på faran med de ökan-
de utsläppen av olja i Östersjön. Det har konstaterats
att dessa utsläpp beror på att rederierna väljer att
rengöra sina tankar till havs i stället för att utnyttja de
hamnar som är försedda med särskild utrustning för
omhändertagande av avfallet. Det är naturligtvis av
ekonomiska skäl och på grund av brist på hamnar i
Östersjön som kan ta emot oljerester. Genom EU:s
stödprogram PHARE och TACIS borde det finnas
goda möjligheter att komma till rätta med dessa pro-
blem. Som vi har sagt bör denna fråga drivas av Sve-
rige inom EU.
Vi måste nog också lägga större ansvar på frakt-
köparna genom en ändrad ansvarsfördelning. Det kan
åstadkommas genom att fraktköparna tvingas att ta ett
ekonomiskt ansvar för följderna av ett oljeutsläpp.
Det skulle kunna vara ett effektivt styrmedel för att
åstadkomma förbättringar i detta avseende. Vi menar
att det bör utredas hur en sådan, ny ansvarsfördelning
kan skapas på EU-nivå.
Vi har också, i ett särskilt yttrande, pekat på att vi
måste se över regelverket för miljöprogrammet för
berättigande av EU-stöd i jordbruket. Vi har flera
gånger tidigare pekat på att reglerna är alltför kompli-
cerade och detaljerade. Det har inneburit nackdelar
för jordbrukarna men också ett faktiskt hinder för att
bevara vissa av de värdefulla naturområden som vi
vill bevara. Vi har hört exempel på att dessa generella
regelverk kan innebära att värdefull natur går förlo-
rad, t.ex. på Öland. Detta måste skyndsamt rättas till.
Vi menar också att man måste se över anslagen till
kalkning. Moderata samlingspartiet föreslog ett större
budgetutrymme för kalkning än regeringen i höstas.
Inför budgetåret 1998 måste man göra en ingående
bedömning av behovet av kalkningsinsatser i sjöar
och vattendrag, i ljuset av, eller snarare i mörkret efter
Barsebäcks stängning och de ökade fossilbränsleut-
släpp som kan komma att bli följden.