Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservationerna 5, 6, 9 och 12. Jag ställer mig natur-
ligtvis bakom alla de reservationer som Miljöpartiet
har i det här betänkandet. Jag tycker att det är mycket
viktiga reservationer.
Låt mig börja med att säga att det är mycket bra
att det kommer en proposition som handlar om bio-
logisk mångfald. Det är dags att de här frågorna
kommer upp på den politiska dagordningen ordent-
ligt. Det är också dags att diskussionen börjar sätta
spår i naturen, dvs. att åtgärder följer som visar att vi
börjar bevara den biologiska mångfalden och inte
bara pratar om den allmänt i vida ordalag.
Det är bra att regeringen nu börjar införliva art-
och habitatdirektivet och fågeldirektivet i svensk
lagstiftning. Vi hoppas att det också kommer att följas
upp i jaktförordningen, eftersom detta numera inte
alls kommer att stämma med det som står i § 5 i jakt-
förordningen, dvs. att skyddsjakt bara skall tillämpas
om ingen annan lösning finns.
Vi tycker att det är bra att den nya CITES-
förordningen blir svensk lag. Jag yrkar också bifall till
hemställan i betänkande 22 som innebär att lagstift-
ningen gäller redan från den 1 juni.
Det finns också mycket annat av det som står i
propositionen som är bra. Det är bra att man nu sätter
i gång med utbildningsinsatser för att se till att
CITES-förordningen efterlevs. Det har varit si och så
med det. Det är bra att regeringen jobbar vidare med
Natura 2000. Än så länge har man avsatt 1 266 områ-
den. Jag hoppas att det kommer att bli flera.
Det är också bra att man lyfter fram att det är vik-
tigt med de rödlistade arterna och att man också måste
börja titta på hela livsmiljöer. Det räcker inte att bara
titta på enskilda arter. Vi måste också se till att det
finns en möjlighet för dem att överleva, dvs. att den
miljö och den mat de behöver finns kvar.
Det finns alltså mycket som är bra i betänkandet,
men när man skriver en motion och en reservation tar
man naturligtvis upp det som man finner mindre bra.
När man talar om sina reservationer kan det därför
kanske låta mer negativt än det egentligen är.
Det finns en rad konventioner på det här området,
t.ex. Bernkonventionen, Bonnkonventionen, Riokon-
ferensens konvention om biologisk mångfald och
även Ramsarkonventionen som handlar om våtmark.
Dessa konventioner är viktiga. Det är viktigt att Sve-
rige gör allt för att leva upp till dem. Jag skulle vilja
påstå att vi har ett speciellt ansvar. Vi har råd att
bevara den biologiska mångfalden. Vi har också stora
möjligheter eftersom vi är förhållandevis få männi-
skor på stor yta.
Artförändringen sker snabbt nu. Det är naturligtvis
så som andra har sagt att det alltid kommer att ske en
förändring av artsammansättningen. Det kan vi se i
Sverige. För ungefär 5 000 år sedan fanns ädla lövträd
långt upp i Norrland. Då var klimatet ett annat. I dag
vandrar granen nedåt därför att klimatet börjar bli
kärvare. Sådana förändringar kommer alltid att finnas.
Men nu går förändringen så mycket snabbare. Tidiga-
re har vi sett att förändringar i ekosystem har handlat
om 100 000-tals år. Nu sker förändringarna på 10-tals
år. De förändringarna är inte naturliga. Forskarna är
helt överens om att dessa förändringar beror på hur vi
människor beter oss.
Det är precis som Lennart Brunander har sagt att
vi människor ofta sätter oss själva i främsta rummet.
Det finns t.o.m. homo sapiens som är så förmätna att
de anser sig tillhöra något slags skapelsens krona. Jag
tror att skaparen skulle bli ganska förskräckt om han
hör det, och om han nu finns. Vi måste se oss själva
som en del av naturen. Naturen behöver inte oss, men
vi behöver den. Vi behöver den kanske mer än vi har
insett.
Det finns många arter utan vilka vi faktiskt får
svårt att existera, och framför allt tar det kanske bort
möjligheterna för framtiden om de inte finns kvar. Det
är saker som vi inte vet någonting om i dag. I dag
börjar man hitta mediciner mot virussjukdomar i arter
där man inte ens har haft en aning om att den typen av
substanser finns.
Det finns också ett värde i sig i att bevara arter.
Det finns etiska krav. Vi skall se till att de arter som
finns på jorden i dag skall kunna finnas kvar i framti-
den. Vi har inte rätt att leva på ett sådant sätt att det
håller under just vår livstid men inte om 500 år. Vi
måste se till att det finns en långsiktighet i det vi gör.
I dag finns det ungefär 1 ½ miljard arter i världen.
Ca 55 000 av dem finns i Sverige. Av dessa 55 000 är
3 500 uppsatta på hotlistan, dvs. de är hotade på ett
eller annat sätt. En del har försvunnit, andra behöver
ett hänsynstagande. Men det finns också sådana som
är akut hotade, sårbara och sällsynta. Dessa listor
utökas tyvärr. Det finns en del arter som tyvärr flyttas
upp i kategorier där de är mer hotade än tidigare.
Ni behöver ju bara fundera själva. Man måste na-
turligtvis ha en egen referensram på biologisk mång-
fald. När ni är ute kör bil nu i sommar kan ni fundera
på hur mycket insekter ni får på bilrutan. Är det lika
mycket som för några år sedan? Behöver ni åka in till
macken lika ofta för att tvätta framrutan för att den är
så kladdig, eller är det mera sällan?
I Stockholmsregionen är det så att det finns färre
insekter. Jag har pratat med många busschaufförer
och andra som kör bil mycket. De säger att det är
precis så. Det är mycket mindre insekter i rörelse. De
behöver mycket mer sällan åka in och tvätta bilrutor-
na. Detta påverkar naturligtvis all biologisk mångfald.
Finns det färre insekter, finns det mindre mat för
fåglarna. Vi har alltså en minskning av antalet indivi-
der.
Det finns en del arter som har försvunnit tidigt,
t.ex. blåkråkan som försvann redan på 50-talet. Den
sista häckade 1967 på Fårö. De var mycket beroende
av vissa biotoper med död gammal ved och stora
skalbaggar. När dessa biotoper försvann, så försvann
blåkråkan också. Det finns andra som har försvunnit
mer nära i tiden, t.ex. mellanspetten. Det sista paret
häckade 1982. De var också ganska beroende av en
speciell biotop, nämligen stora ekskogar med insekter.
De arter som blir kvar kan vi kalla generalister. De
kan äta litet av varje; de är inte så noga utan har ett
bredare register. Men vi förlorar specialisterna, de
som är väldigt noga med biotopen.
Vi kan se att i jordbruket går förändringen ganska
snabbt. Det handlar alltså om årtionden. Om man
jämför med hur det var för 20 år sedan finner man att
var tredje sädesärla, varannan ladusvala och varannan
tofsvipa har försvunnit. Även enkelbeckasin, gök,
buskskvätta, stenskvätta, göktyta osv. minskar i antal
och försvinner. Men det här är lyckligtvis inte irre-
versibla skador. Vi kan få tillbaka dessa arter om vi
beter oss rätt. En sak som många ekologiska lantbru-
kare berättar om med förtjusning är att de efter ett
antal år ser att de får tillbaka mer blommor, insekter,
fjärilar och fåglar. Det finns alltså möjligheter för oss
att återskapa de biologiska förutsättningar som behövs
för att många arter skall kunna finnas kvar. Det känns
förtröstansfullt. Vi kan göra rätt; vi kan återskapa den
biologiska mångfalden. Det kan bli fler av allting, om
vi vill.
Det finns också andra positiva tecken. Uttern
börjar komma tillbaka, därför att vi är noga med vad
som kommer ut i vattendragen. Havsörnen börjar
komma tillbaka, därför att PCB-halterna sjunker.
Många frivilliginsatser har varit värdefulla i det fallet.
Man har sett till att utfodra havsörnar under vintern
med giftfri föda. Men å andra sidan finns det tecken
på att det går åt andra hållet. Vildlaxen är mycket
hotad, därför att sjukdomen M 74 har slagit till i Ös-
tersjön.
För att vi skall få behålla den biologiska mångfal-
den måste vi tänka om. Vi måste ha en ny sorts om-
tanke i allt som vi gör. Vi måste fundera litet över hur
vi människor, en av alla arter på jorden, skall bete oss
för att det också skall finnas livsutrymme för de and-
ra. Dessa tankar måste finnas med hela tiden i alla
beslut som vi fattar.
Miljöpartiet har väckt en stor motion under den
allmänna motionstiden om biologisk mångfald. Vi har
också kompletterat den med en motion under behand-
lingen av den här propositionen. Jag tänker nämna
någonting om det som står i den motion som vi har
väckt nu. Vi menar att det är viktigt att Sverige får en
förordning som hör till den CITES-lagstiftning som vi
nu får. Jag har haft en interpellationsdebatt med mil-
jöministern om det och är glad över att ha fått beske-
det att den kommer i höst. Om den kommer att se ut
som det förslag som jag vet att Naturvårdsverket har
tagit fram kommer Sverige att få en bra lagstiftning på
det här området. Som det ser ut i dag har Sverige
tyvärr blivit ett transitland när det gäller många hota-
de arter. Sverige börjar faktiskt få ett rejält dåligt
rykte på det här området. Det är mycket beklagligt.
Ett skäl kan vara att vi har ganska låga straff för det
här. Dan Ericsson tog upp det, och det återfinns i en
av de reservationer som vi har fogat till det här betän-
kandet. Man behöver bara jämföra mellan Sverige
och Norge. Då kan vi se att maxstraffet i Sverige är
två år. I Norge är det sex år. Även Finland har en
starkare lagstiftning på det här området. När länder
som ligger så nära varandra har så olika straff blir
handeln mest omfattande i det land där man riskerar
minst. Och Sverige har faktiskt blivit ett transitland.
Vi kan se att det här säljs en mängd arter, framför allt
kräldjur som finns i CITES-förordningens listor över
arter som man inte får handla med. Jag hoppas att den
förordning som kommer till hösten kan råda bot på
det här.
I vår motion tar vi också upp en del biotoper som
kräver extra skydd. Vi anser att det behövs ett mora-
torium för avverkning av urskog. Här finns t.ex. 20 %
av alla mossor och 10 % av alla lavar. Många av dem
finns på hotlistorna. Om vi skall kunna rädda den här
biologiska mångfalden måste vi nu se till att spara de
biotoper som finns kvar. Om vi fortsätter att avverka
urskog gör vi en tabbe som är väldigt svår att repare-
ra. Då finns det inget livsutrymme kvar för dessa
arter, och då försvinner de naturligtvis. Vi anser att
myrskyddsplanen bör aktualiseras på ett helt annat
sätt. Det går inte att inom befintliga ramar, som dess-
utom skärs ned, klara av det skydd av myrar som
behövs. På vissa punkter är vi mycket förvånade över
regeringens åtgärder.
Jag sade att uttern har kommit tillbaka. Det är allt-
så viktigt att bevara många av de små vattendrag som
finns. Och i Naturvårdsverkets aktionsplan slår man
fast att vattenkraftsutbyggnaden har påverkat en stor
del av Sveriges vattendrag, vilket har fått starkt nega-
tiva konsekvenser för biodiversiteten. Man skriver:
"De outbyggda vattendragens betydelse för biologisk
mångfald är sådan att bevarandeintressena i fortsätt-
ningen måste sättas före exploatering av vattendragen.
Kvarvarande opåverkade forsar och strömsträckor
skall inte exploateras."
Sedan kommer då propositionen En uthållig
energiförsörjning, där det föreslås investeringsbidrag
för att man skall kunna bygga ut dessa forsar. Då
undrar man ju vad regeringen håller på med. Är den
biologiska mångfalden viktig, som man säger? Eller
får andra intressen alltid väga över? I det här fallet är
det alltså precis de vattendrag som har en biologisk
mångfald - och som i många fall har fått träda tillbaka
- som ytterligare skall förstöras.
Jag skulle vilja fråga Socialdemokraternas repre-
sentant i debatten vad regeringen egentligen menar.
Är man intresserad av att skydda biotoperna, eller är
man det inte? Ser man inte vilka konsekvenser det kan
bli av att man nu faktiskt inför ett 15-procentigt inves-
teringsstöd till den här utbyggnaden? Det är ett stöd
på 150 miljoner som skall användas under fem år. Ser
man inte att det är ett hot mot den biologiska mång-
falden, eller bryr man sig inte?
Vi kan också se att det finns ett hot mot många av
de arter som lever i lövskog. Vi från Miljöpartiet
hälsar den kommande energiomställningen med stor
glädje, men vi måste se till att vi inte skapar andra
problem. Det finns många lövskogar, framför allt i
södra och mellersta Sverige, där man nu avverkar i en
ganska snabb takt. Risken är att många arter som finns
där inte kommer att klara sig. WWF håller på att
utarbeta en rapport om det här, där man kan se att
artuttunningen går snabbt. Det handlar många gånger
om ganska vanliga arter. Lövsångare, talgoxe, göktyta
osv. har fått stryka på foten, därför att man avverkar
lövskogar som tidigare inte har haft något värde och
där de har haft möjlighet att finnas kvar.
Det här betänkandet ansluter ganska mycket till
det betänkande som vi skall diskutera i eftermiddag,
nämligen det som handlar om jakt. Jag vill säga nå-
gonting kort om jakten.
Men först vill jag tala om att jag inte vet hur
mycket taletid jag har kvar. Om jag drar över litet
grand hoppas jag att fru talman ursäktar.
Vi anser att det är mycket bra att man i jaktla-
gens 5 § ändrar så att det står att skyddsjakt enbart
skall förekomma om det inte finns någon annan möj-
lighet. I propositionen står det att skadeförebyggande
åtgärder som kan leda till störning eller resultera i
avlivning endast får vidtas om det inte finns någon
annan tillfredsställande lösning. Förutsättningen för
att det här skall bli verklighet är att man också ändrar
i jaktförordningen. Där har vi i dag helt andra skriv-
ningar. Där står det att man i förebyggande syfte skall
kunna jaga om det kan tillfredsställa viltvården och
om det finns ett hot osv. Det är alltså en helt annan
skrivning än den som nu skall finnas i § 5 i jaktlagen.
Jag förutsätter att regeringen kommer att återkomma
med en jaktförordning som mer harmoniserar med art-
, habitat- och fågeldirektivet och också med den nya
skrivningen i jaktlagen.
Jag skall ha en debatt med miljöministern om det
här på fredag. Därför tänker jag inte närmare gå in på
dessa frågor. En del kommer också att återkomma i
eftermiddagens debatt.
Från Miljöpartiets sida har vi också reservationer
som handlar om olja. I dag är det aktuellt; ett stort
oljebälte ligger utanför Öland. Det är alltså ett starkt
hot mot mycket av den biologiska mångfalden. Många
av de fåglar som häckar utefter Öland kommer nu att
gå en kvalfull död till mötes. Under de senaste åren
har tiotusentals fåglar skjutits och avlivats. Och
mångdubbelt flera har dött ute till havs. Det är alltså
dags att vi börjar skärpa oljelagstiftningen. Detta
kommer Kia Andreasson att utveckla ytterligare.
Miljöpartiet har lagt fram ett förslag om hur det skulle
kunna gå till.
Vi har också en reservation där vi menar att det är
bra att Kustbevakningen nu får utökade befogenheter.
Men det är mycket märkligt att inte Tullen samtidigt
kan få det. Om vi menar allvar med att vi verkligen
skall komma till rätta med CITES-brotten måste vi
naturligtvis ge de myndigheter som finns befogenhe-
ter. Annars har vi inte verktygen. Från Miljöpartiets
sida anser vi alltså att det är självklart att även Tullen
skall få befogenheter. I den interpellationsdebatt som
jag hade med miljöministern sade hon också att man,
om det visar sig att det här inte räcker, är intresserad
av att komma tillbaka och titta på om även tullen skall
få befogenheter. Därför kanske det finns en öppning
även i det här fallet.
Det har talats mycket om våtmarker i dag. Låt mig
då bara säga att våtmarker och våtmarker inte alltid är
samma sak. Åker man genom Sverige och tittar på de
sjöar som ligger i skog finner man att många av dem
har en ganska liten biologisk mångfald. Många av
dem är artfattiga dysjöar som ligger i gran- eller tall-
skogen, medan andra sjöar, de som ligger på slätten,
har en helt annan biologisk mångfald - de eutrofa
sjöarna, där det finns betydligt fler arter. Det räcker
alltså inte med en vattenspegel för att man garanterat
skall veta att det finns en stor artrikedom, utan det
gäller också att de ligger på slätten. Och tyvärr är det
ju där, där de har konkurrens av andra intressen, dvs.
jordbruksintressen, som man har dikat ut.
Jordbruket är alltså en stor bov i dramat. Det är
dags att vi börjar fundera på hur vi skall agera inom
jordbrukssektorn för att få tillbaka en biologisk mång-
fald. Det jordbruk vi har i dag hämmar och hotar den
biologiska mångfalden. Även här vet jag att det kom-
mer att komma rapporter från naturskyddsföreningar
om hur vi bör bete oss.
Detsamma gäller för skogsbruket. Det går att be-
driva ett skogsbruk som gynnar arter. Ibland är det
mer okunskap än ovilja som gör att vi inte gör det i
dag. Här kommer det också att komma avhandlingar
som visar att det mycket väl skulle gå att bedriva ett
skogsbruk som är ekonomiskt lönsamt men också tar
en helt annan hänsyn än vad man gör i dag.
Vi i Miljöpartiet anser att det här är oerhört vä-
sentliga frågor. Vi tycker att det är bra att regeringen
börjar agera - men det måste till pengar. Förutsätt-
ningen för att vi skall kunna få ett skydd av många
biotoper som i dag är hotade är att man inser att det
måste till pengar.
Jag hoppas att diskussionen om biologisk mång-
fald inte bara kommer att vara diffus utan att vi inser
att det handlar om arter - talgoxar, lövsångare, bofin-
kar och vad ni vill. Det är fjärilar, det är växter och
det är ogräs. Det är dem vi skall skydda. Det blir lätt
så att vi diskuterar begreppet biologisk mångfald utan
att riktigt komma ned till det vi diskuterar.
Vi har också i ett särskilt yttrande tagit upp de
marina reservaten. Det vi ser, det ser vi, och det vi
inte ser är det svårt att få grepp om. Det är alltså vik-
tigt att vi börjar skydda även marina reservat. Här
kommer det också att krävas betydligt mer invente-
ringar och också investeringar.
Fru talman! Jag yrkar alltså bifall till de reserva-
tioner jag har nämnt men stöder även de andra. I
övrigt yrkar jag bifall till förslaget.