Herr talman! Naturen är en fantastisk skapelse.
Särskilt märker man det så här en försommarmorgon
när man nästan kan se hur det växer, blommar och
grönskar. Fåglarna kvittrar som om varje dag vore
den sista. Tack och lov så är det inte det. Det är inte
sista dagen för fåglarna, även om vi har ställt till med
en massa skada i vår livsmiljö, som är själva förut-
sättningen för vår existens. Det är ju faktiskt så, för att
anknyta till tidigare replikskifte, att naturen klarar sig
utmärkt bra utan oss människor. Men vi klarar oss
inte alls utan naturen.
Det är ju faktiskt jorden, skogen, vattnet och solen
som skapar förutsättningarna för allt liv, från allra
minsta kryp till de allra största djuren som vi har på
jorden, i de allra mest skiftande betingelser - i öknen,
i glaciärerna och i havsdjupen.
Evolutionen har skapat djur och växter som är an-
passade till de mest skiftande livsbetingelser. Det är
en anpassning som har tagit årmiljoner och där den
biologiska och genetiska variationen har varit garan-
ten för att just denna anpassning har kunnat ske.
Nu hotar vi denna variation. På grund av männi-
skans rovdrift på naturen har vi rubbat de biologiska
systemen och utrotat många arter. Vi, människan, har
utropat oss till herre över naturen. På kort tid har vi
åstadkommit mycket, mycket mer än vad naturens
egen evolution kan åstadkomma.
Det är ju sant att det är svårt att veta hur allvarliga
skador detta har åstadkommit, eftersom naturen har en
otrolig läkförmåga. Vi människor är ju förvisso också
en del av naturen. Vi är en av alla de många arter som
skall bevaras. Men problemet är att vi inte har några
felmarginaler. Om något eller några av de grundläg-
gande försörjningssystemen kollapsar, t.ex. på grund
av försurningen, om koldioxidutsläppen leder till
förändrade klimatförhållanden och om t.o.m.
havsströmmarna ändrar riktning, vilket ju vissa fors-
kare befarar, då är vi verkligen illa ute.
Därför är det bra att det finns en internationell
konvention om biologisk mångfald - en konvention
som inte bara handlar om att bevara den biologiska
mångfalden utan också om att vi måste utnyttja natur-
resurserna på ett uthålligt sätt och, vilket inte är minst
viktigt, fördela dem rättvist.
Det är också sant att mycket av ansvaret för bio-
logisk mångfald måste hanteras i internationella fora
och omfattas av internationella överenskommelser,
t.ex. åtgärder i havsmiljön. Haven består av samma
vatten överallt och om några länder begår misstag, så
drabbar det alla andra. Det kan också gälla riskerna
med genmodifierade organismer, som ju får förödan-
de konsekvenser. Här krävs internationella överens-
kommelser. Vidare gäller det risker med introduktion
av nya arter och organismer.
Men att det finns ett behov av internationella
överenskommelser betyder ju inte att vi kan slå oss till
ro på hemmaplan. Som Dan Ericsson sade har vi
åtagit oss att bevara de nödvändiga betingelserna och
den biologiska variationen i Sverige. Vi måste också
återskapa förutsättningarna för en rik biologisk mång-
fald.
Naturvårdsverket har en aktionsplan för biologisk
mångfald, där man har redovisat vilka åtgärder som
krävs för att bevara och återskapa de olika landskap-
styper som vi har i Sverige. Det framgår ju av den
proposition som vi behandlar att regeringen, åtmins-
tone i stort, stöder de prioriteringar som Naturvårds-
verket har gjort, och det är ju bra. Det som sedan
återstår är att se till att skapa både förutsättningar och
resurser för genomförandet av prioriteringarna och
planerna.
Man kan ju undra om det gäller fjällmiljön t.ex.
Naturvårdsverket menar att flertalet av domänreserva-
ten ovanför odlingsgränsen skall ombildas till naturre-
servat. Detta har regeringen inte kommenterat i sin
proposition. Vad säger Alf Eriksson i den frågan?
Gäller det åtgärder i jordbrukslandskapet? Natur-
vårdsverket har ju redovisat att fram till år 2000 - och
det är ju faktiskt bara 2 ½ år kvar till dess - måste
minst 3 000 hektar ängar och 200 000 hektar naturbe-
tesmarker bevaras och hävdas.
Jordbrukslandskapet är ju, som också sagts tidiga-
re, en naturtyp där människan har påverkat den bio-
logiska mångfalden på ett avgörande sätt. Under stör-
re delen av odlingslandskapets historia har jordbru-
kandet bidragit till en stor biologisk mångfald. Det
handlar om skogsbetning, myrslåtter och svedjning,
som är några av de brukningsmetoder som i dag har
ersatts med ett väldigt högeffektivt jordbruk där le-
dorden snarare är monokulturer, storskalighet och
kemikalier.
Den biologiska mångfalden har utarmats. Man
kan faktiskt tala om biologiska öknar. Vi har ett stort
ansvar att se till att rädda och återställa åtminstone en
del av det som vi har förlorat. Ett sätt att göra det
hade t.ex. kunnat vara att använda den sista delen av
de framförhandlade miljöstöden i EU. Nu vet vi ing-
enting om vad regeringen har tänkt sig när det gäller
de sista sju miljonerna. Har Alf Eriksson möjligen
några insikter här att dela med sig av?
Ett annat viktigt område, där ny teknik och nya
brukningsmetoder har lett till biologisk utarmning, är
skogslandskapet. Det sker ju, vilket är viktigt att säga,
en positiv utveckling, och insikten om betydelsen av
den biologiska mångfalden har ökat inom skogsnä-
ringen. Men trots det behöver vi avsätta fler områden
för s.k. fri utveckling. Vi i Vänsterpartiet har under
flera år kritiserat att Naturvårdsverkets anslag har
varit för låga. Vi har i vårt förslag anslagit mer pengar
till inköp av skyddsvärd skog. Framför allt gäller det i
södra och mellersta Sverige samt i Norrlands kust-
land, där det har avsatts väldigt litet anslag. Det är
bara att beklaga att bolagiseringen och utförsäljningen
av Assidomän sköttes så dåligt att man inte tog till
vara möjligheten att skydda arealer.
Även våtmarker har unika biologiska värden. I
södra Sverige har våtmarkerna i stort sett dikats ut.
Det är angeläget att återskapa dem, också med tanke
på deras egenskap av kvävefällor som nämndes tidi-
gare. Vi har en reservation tillsammans med Miljö-
partiet om myrarealerna och våtmarkerna.
Sjöar och vattendrag är en annan naturtyp, där
man faktiskt vet väldigt litet om de biologiska värde-
na. Naturvårdsverket har föreslagit en rikstäckande
inventering och en värdering som sedan kan ligga till
grund för en bevarandeplan.
Kalkningsanslaget har diskuterats tidigare, så jag
tänker inte gå närmare in på det. Det är väl känt att
Vänsterpartiet i många år har drivit krav på ökade
anslag.
Den sjätte och sista naturtypen som jag vill nämna
något om är havsmiljön. Det är också ett område som
har nämnts av flera talare före mig. I havsmiljön finns
stora hot mot det biologiska livet. På havsbottnen i
Östersjön är stora delar döda. Halterna av kadmium
och koppar ökar och oljeutsläppen fortsätter. Vi får in
främmande arter via ballastvatten och vattenbruk. Det
finns alltså mycket som behöver göras på detta områ-
de.
Jag tänkte också kort beröra några av de övriga
förslagen i betänkandet och de reservationer som vi i
Vänsterpartiet har och som vi stöder.
Det första gäller det detta med fauna- och florare-
laterad kriminalitet. Där har vi tillsammans med Mil-
jöpartiet en reservation om utökade befogenheter för
Tullverket. Jag vill också yrka bifall till den reserva-
tionen, nr 2.
Det är bra att regeringen vill ge Kustbevakningen
polisiära befogenheter när det gäller den fauna- och
florarelaterade kriminaliteten. Vi vet att Sverige är ett
transitland, och det är någonting som vi bör skämmas
över. Samtidigt kan vi konstatera att medlemskapet i
EU har inneburit svårigheter att kontrollera handeln
också inom EU. Generaltullstyrelsen anser att Tull-
verket bör få samma befogenheter som Kustbevak-
ningen. Den uppfattningen har också Naturvårdsver-
ket, Kommerskollegium, Naturskyddsföreningen och
Världsnaturfonden. Jag har svårt att förstå varför
regeringen och utskottsmajoriteten har gått emot des-
sa remissinstanser. Det skulle vara intressant att få en
förklaring till det.
Vi stöder också Miljöpartiets reservation nr 4 om
en översyn av jaktlagstiftningen. Vi delar uppfatt-
ningen att det är fel att det är tillåtet med skyddsjakt
på ett stort antal fågelarter under häckningstiden. Det
kan knappast heller anses försvarbart att jakt reduce-
ras till prickskytte på levande föremål, såsom faktiskt
sker i dag.
Tillsammans med Miljöpartiet har vi också en re-
servation som handlar om behovet av skydd och sköt-
sel av våtmarker. Vi har svårt att se att den myr-
skyddsplan som finns skall kunna förverkligas inom
ramen för befintliga resurser. Det rimmar illa med den
ambitionsnivå som regeringen och utskottsmajoriteten
har uttalat i andra sammanhang om att ta steg på vä-
gen mot ett hållbart samhälle.
I en trepartireservation från Vänsterpartiet, Cen-
tern och Miljöpartiet har vi tagit upp detta med gen-
modifierade jordbruksgrödor. Det har Lennart Bru-
nander pratat om, så jag behöver inte säga något yt-
terligare om det.
Jag tänker slutligen säga någonting om två reser-
vationer, nr 18 och 19. Den första handlar om hoten
mot öring och röding i fjälltrakterna. Det är två arter
som faktiskt är hotade i dag. Det beror delvis på den
förändring man gjorde när man införde friare jakt och
fiske i fjällområdena. Det utökade fisket ovanför
odlingsgränserna har inneburit att många fler har fått
möjlighet att fiska med nät i fjällsjöarna, vilket har
lett till uppkomst av s.k. tusenbrödrabestånd. Detta
hotar på sikt båda dessa arter. Det är ingen överdrift
att säga att det är ett hot. Öringen är väldigt unik på så
sätt att den har egna varianter i nästan varje vatten-
drag, medan rödingen å andra sidan är en av världens
mest kallvattenanpassade fiskarter. Det är viktigt att
vi ser till att vi får åtgärder som skyddar och bevarar
den här delen av den biologiska mångfalden.
Fru talman! Den sista reservationen handlar om
den baltiska kulturmiljön. I Baltikum, med sin geo-
grafiska och historiskt kulturella likhet med den
svenska och skandinaviska typen, har vi ett kulturmil-
jöarv som är värt att bevara. Den biologiska mångfald
som vi har tappat på många sätt i Sverige och Skandi-
navien finns kvar i Baltikum. Detta är viktigt, och vi
har krävt att Sverige inom Nordiska rådet och inom
det nordiska samarbetet skall lägga fram en strategi
för hur man skall bevara den här kulturmiljön och
göra den till en del av ett baltiskt kulturarv för framti-
den.
Fru talman! Jag har dragit över tiden men någon
minut, men jag hoppas att det går bra.