Fru talman! Olle Lindström gjorde samma misstag
som Kjell Ericsson tidigare gjorde, vilket är
förståeligt. Företrädare för regeringspartierna vill
räkna sig till godo allt positivt som har hänt och vill
skylla alla svårigheter, misslyckanden och
försyndelser på tidigare regeringar. Det tillhör
spelets regler. Men det är svårt att föra ett
konstruktivt samtal om näringspolitik om man
följer ett s.k. formulär 1 i debatten.
Det är viktigt att påpeka att vi alla givetvis är glada
för att det sker en uppgång i svensk ekonomi och
att det har börjat röra sig på hemmamarknaden.
Det är bra för dem som bor och verkar i landet.
Men jag tycker att vi skall vara ödmjuka när det
gäller att tillgodoräkna oss de positiva effekterna.
En billig svensk krona är otvivelaktigt viktig liksom
en förbättrad internationell konjunktur.
Vi kan i dag se samma fenomen i Danmark och
andra europeiska länder som i Sverige. Det är
faktiskt inte socialdemokrater som regerar i
Danmark, och det är en borgerlig regering i
Tyskland t.ex. Det handlar alltså inte om att det är
samma politik som drivs i dessa länder utan det är
fråga om andra och starkare krafter.
De stora svängningarna tror jag måste motarbetas
aktivt om man inte skall haka på dem. Man kan
säga att den politik som regeringen har drivit inte
har varit så misslyckad att den har kunnat motverka
effekterna av en mycket billigare krona och en
förbättrad internationell konjunktur.
Vad vi har påpekat är att man genom att låta den
moderata ideologin styra näringslivet har tappat
jobb, tempo och kompetens helt i onödan. VT-
delegationen, som har nämnts ett par gånger, är ett
typexempel på hur man klåfingrigt avbryter något
som är på gång. När två tredjedelar av den period
som programmet skulle gälla har gått, säger
regeringen stopp. I stället för att vänta tills
programmet är genomfört och studera
utvärderingen, förklarar regeringen att vi inte skall
ha den typen av verksamhet. Strax före jul kom en
utvärdering av vad man hade åstadkommit under
de gångna två åren. Det visade sig att man hade
varit ytterligt framgångsrik. Man hade skapat nya
jobb, räddat gamla jobb från att försvinna samt
tagit fram nya produkter och tjänster som inte hade
kommit fram annars. Det gällde små och
medelstora företag i en mycket svår situation såsom
underleverantörer till bilindustrin. Detta var
klåfingrigt i onödan.