Fru talman! Den här debatten tycks vara männens
egen uppvisning. Absolut inget ont sagt om män.
Av tolv debattörer är dock elva män. Men så
handlar det också om uteslutande manliga ting,
eller hur? Näringspolitiken är männens planhalva,
eller?
Företagande har en lång manlig tradition. I nästan
alla stora styrelserum blickar porträtten på
väggarna ner på mig, undrande vad jag som kvinna
har därinne att göra.
Dagens koncernstyrelser ser inte särskilt mycket
bättre ut -- ungefär som det såg ut här i riksdagen
på 20-talet, med en och annan modig kvinna som
avvikande uppstickare. Kanske är näringslivet 70 år
efter sin tid från jämställdhetssynpunkt?
Men jag skall inte raljera. Visst är den moderna
tidens inställning till kvinnligt företagande en helt
annan jämfört med hur det var förr. De få kvinnor
som sitter i styrelserummen i dag har ingen
nedtryckt position. För egen del upplever jag att jag
har samma ansvar, samma krav och samma
inflytande som mina manliga kolleger.
Ser man på de höga chefsposterna är det dock
ytterst få som innehas av kvinnor. Bland
näringslivstopparna i Sverige finns det väl knappast
mer än en kvinna som är kändis. Håll med om att
den kvinnans kompetens och elegans är en skön
komplettering i det manliga sällskapet!
Även om det finns få kvinnor i näringslivstoppen
blir bilden en helt annan om man gläntar på dörren
till chefsrummen snäppet under VD och
företagsledare. Där finns många av oss kvinnor.
Förhoppningsvis skall en stor del av dessa
avdelningschefer, personalchefer, ekonomichefer,
inköpschefer och allt vad man i dag är avancera upp
till den högsta nivån så småningom.
I småföretag och egenföretag, och detta gäller
väldigt många branscher, är kvinnorna inte
sällsynta. Där möter man dem som egna
företagare, och de utmärker sig som noggranna,
ärliga, ambitiösa, arbetssamma, försiktiga och
förnöjsamma. Hellre en långsam och försiktig
expansion än stor skuldsättning. Hellre arbetar
kvinnan själv 12--15 timmar om dygnet än anställer
någon som hon inte vet om hon i längden kan ta
arbetsgivaransvar för.
Här finns en stor dold samhällsresurs. Dagens
välutbildade unga svenska kvinnor bär med sig stor
kreativitet, utvecklingsförmåga, idérikedom och
kunskap. Allt detta måste i större utsträckning tas
till vara. Den stora privata företagssektorn i vårt
land behöver den komplettering och den
utvidgning som kvinnligt företagande medför.
Därför är det så angeläget att vår näringspolitik
utformas så att såväl kvinnligt som manligt
företagande får goda förutsättningar. Och det
räcker inte med goda förutsättningar. Det måste
också vara lockande för kvinnor att driva eget --
inte minst nu när offentliga sektorns arbetstillfällen
blir allt färre. Kvinnornas företag inom både
varuproduktion och tjänsteproduktion behövs i ett
samhälle som det är gott att leva i.
Herr talman! Jag vill slutligen helt kort ge uttryck
för Folkpartiets syn på näringspolitiken och dess
inriktning i allmänhet.
Aldrig tidigare i modern tid har Sverige haft så hög
arbetslöshet som nu. Aldrig tidigare har
småföretagande varit så omtalat och visats så stort
allmänt intresse som nu. Aldrig har heller
småföretagen haft så stora krav på sig att lösa
arbetslöshetsproblemet.
Men, herr talman, det räcker inte att tala om
småföretagande och visa sig intresserad. Det krävs
handling och vilja till handling från politikernas
sida, om företagandet i Sverige skall ha en chans att
avhjälpa det gigantiska arbetslöshetsproblemet.
Det har varit regeringens viktigaste uppgift -- att
klara den ekonomiska krisen och samtidigt skapa
ett företagsvänligare klimat i Sverige, för att få fart
på hjulen, så att människor får jobb och inkomster
alstras. Det har varit ett tufft arbete att, trots djup
lågkonjunktur och flera olika kriser samtidigt, steg
för steg bana vägen för ett konkurrenskraftigt
företagande i vårt land.
Och regeringen har varit framgångsrik. I utloppet
ur den omtalade mörka tunneln ser vi nu att så gott
som alla viktiga kurvor går åt rätt håll. Export,
orderingång, industriellt kapacitetsutnyttjande,
produktion, varulager, antal lediga jobb,
konkurser, bytesbalans, privat konsumtion och
tillväxt. Allt utvecklas i rätt riktning, och som en
följd av detta börjar arbetslösheten att minska.
Därför, herr talman, är det närmast beklämmande
att läsa Socialdemokraternas reservation om
näringspolitikens inriktning. Att regeringens
politik för näringslivsutveckling skulle ha
misslyckats, som ni skriver, är ju ett helt absurt
påstående.
Jag måste faktiskt beröra Mats Lindbergs
inledning, där han talade om konkurser och
utslagning. Det har förts en lång debatt om den
inledningen, som sköt högt över målet.
Konkurserna som ökade i antal och arbetslösheten
som steg mycket kraftigt under 1990 och 1991 och
de företagsnedläggningar och nedskärningar som
skedde var ju ett av huvudskälen till att
Socialdemokraterna förlorade valet 1991.
Socialdemokratisk politik ledde till bankkrisen, till
ekonomisk kris i landet, till hög inflation, till
spekulationskurvan och finansvalparna -- de fanns
under den socialdemokratiska regeringstiden. Det
här är arvet som vi fick överta.
Jag skall plocka några citat ur Socialdemokraternas
reservation för att visa på det motsägelsefulla i
deras uttalanden.
''Regeringen skulle vara mer aktiv'', sägs det.
Ibland får regeringen kritik, ofta av
Socialdemokraterna, för att den är för aktiv i att
förbättra för näringslivet. Och om det är större
aktivitet som krävs för att förbättra i näringslivet,
så vill jag säga att det inte precis var utmärkande
för den förra regeringen. Det har vi -- eller, rättare
sagt, företagarna -- under de senaste åren fått
skörda effekterna av.
Nu plötsligt talar Socialdemokraterna vänligt om
lönsamhet i företagen. Så var det minsann inte
tidigare. På 80-talet var lönsamhet ett fult ord, och
företagens vinster skulle minimeras. Nu säger
Socialdemokraterna i sin reservation att ''det krävs
nu en väsentligt högre vinstnivå än den som gällde
i slutet av 1980-talet.''
Ett så ogenomtänkt påstående! Jag vill peka på att
om inte den socialdemokratiska regeringen fört en
politik som innebar att lönsamheten sjönk till intet
under 80-talet, hade inte den enorma utslagningen
av företag skett under lågkonjunkturen som följde.
Konkurserna är en direkt följd av för dålig
lönsamhet, förlorad marknad och dålig
konkurrenskraft. Så lönsamheten hade minsann
behövts även då.
Dessutom inger inte socialdemokratiska uttalanden
om god lönsamhet i näringslivet någon
trovärdighet. Det är ju bara att titta på en tablå
över hur Socialdemokraterna har röstat här i
kammaren i snart tre år. Så gott som alla förslag,
med innebörd att öka lönsamheten i företagen, har
Socialdemokraterna röstat emot.
Ni hotar redan med nya skattehöjningar för
företagen, om ni skulle få regeringsmakten. Ni vill
åter försämra näringspolitiken och skulle säkert
genomdriva olika pålagor och skatter som
försämrar svenska företags expansionsförmåga.
Jag är övertygad om att exportföretagens allt bättre
resultaträkningar mycket snart skulle sticka i
ögonen på en socialdemokratisk regering. Därmed
skulle den onda cirkeln vara i gång igen med nya
pålagor, skatter och minskad konkurrenskraft som
följd.
Ja, herr talman, reservationen i sin helhet är ett
exempel på kvalificerat struntprat. Den innehåller
ingenting kreativt och som vanligt inga egna
förslag. Det enda förslaget är att begära ett
program . Man tar sig för pannan och undrar
verkligen om det är allvarligt menat. Så många
stora ord av kritik -- och inte en antydan om ett eget
förslag!
Det enda i sak man säger är att programmet skall
ha ett Europaperspektiv. Och det säger ett parti
som inte kan samla sig till ett entydigt ja till EU!
Det är häpnadsväckande.
Bevare Sverige för en ny socialdemokratisk
regering!
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets
hemställan, utom i de delar som berörs av
regeringspartiernas reservationer. Där yrkar jag
bifall till reservationerna 15, 17 och 26.