Fru talman! Jag sade i mitt inledningsanförande att
den näringspolitik som regeringen har drivit har
varit mer ideologiskt motiverad och mindre
praktiskt inriktad. Jag tycker att det är bra att ta
upp exemplet med de svenska varven i det här
sammanhanget. En enig riksdag har beslutat att
avskaffa varvsstödet därför att vi alla tycker att
svensk industri skall klara sig av egen kraft med sin
egen kompetens. Den skall kunna konkurrera med
sina utländska motparter.
Vi trodde när vi fattade detta beslut att
konkurrentländerna skulle följa sina löften och
avveckla varvsstödet. Det har inte skett. Tvärtom
har man på sina håll ökat det rejält och skapat nya
möjligheter. Det visar att vi inte lever i den bästa av
världar.
För att klara sig fram på den svåra och snåriga väg
som företagande och företagsamhet är behöver
man kanske vara litet praktisk och flexibel. Vi som
nu bildat majoritet i utskottet resonerar praktiskt.
Vi vill inte ha något varvsstöd. Vi vill inte ha
subventioner till industrin. Men vi har insett att det
vi riskerar om vi inte håller varvsindustrin under
armarna en kort period är att den slås ut och att den
inte finns kvar och kan konkurrera när vi
förhoppningsvis får en rimligare situation.
Här är alltså regeringen och utskottsmajoriteten i
de frågor som Kjell Ericsson stödde stelbent och
onödigt ideologisk. Det är en illustration till det
man säger i artikeln i Veckans Affärer, som det har
refererats till tidigare. De som är glada för den här
typen av politik är möjligtvis moderata ideologer,
kanske till och med ungmoderata ideologer.
Den beskrivning som Kjell Ericsson gjorde av
effekterna av näringspolitiken är fullständigt
obegriplig när man hör att storindustrin misstror
detta, att små och medelstora företag inte riktigt
tror på det och att de anställda är djupt missnöjda
med det ni har åstadkommit.
Om man vill göra framsteg och vinna framgång för
företagande gäller det inte att driva politik stelbent
efter någon sorts ideologisk kokbok -- om denna är
grön, röd eller blå spelar ingen roll. Det gäller i
stället att vara praktisk och ödmjuk inför de
problem som vi står inför. Jag tycker inte att
regeringen uppfyller det kravet.