Herr talman! Jag tror att det är besvärande för
Roland Lében att miljöanpassningen av svenskt
näringsliv går så sakta.
Att vi i Vänsterpartiet anser att vi genom en
meningsyttring måste göra en markering för en mer
aktiv miljöanpassning av näringspolitik och
näringsliv beror på att regeringen under den här
perioden mest har producerat luftpastejer. Man har
gjort vackra uttalanden, som det i många fall är
svårt att ha några invändningar mot, men det är
fråga om vackra deklarationer med ganska litet av
konkreta insatser för en utveckling av näringslivet i
en mer miljöanpassad inriktning. Jag tror att det
helt enkelt beror på det sätt som regeringen har valt
att jobba på. Man vill inte göra ingrepp, eller man
vill göra så få ingrepp som möjligt. Vill man på det
sättet hålla fingrarna borta från utvecklingen av
näringslivet och produktionen, kan man heller inte
mer än marginellt medverka till den nödvändiga
miljöanpassningen.
Eftersom jag inte kunde ta replik på Bengt
Dalströms inlägg, får jag väl nu ta upp det jag då
ville säga om USA. Det borde inte förvåna någon
som har följt de näringspolitiska debatterna här i
riksdagen under de senaste fyra fem åren att jag
kan välja en liberal men inte en nyliberal
näringspolitik som ett föredöme i vissa fall -- i andra
fall har en sådan politik stora brister. Delar av den
näringspolitik som man bedriver i USA, både på
federal nivå och på delstatlig nivå, passar ju också
mycket väl in i en vänsterpolitik. Det görs där
starka markeringar.
Jag har här ett brev från Södertälje Företagarcenter
i vilket man redovisar de satsningar på en
Marshallplan för en bättre miljöteknik som Al
Gore, USA:s vicepresident, står bakom. Det vore
dumt att inte ha sådana förebilder och sträva i den
riktningen. Vänstern har ju aldrig varit kritisk mot
befolkningen i USA eller haft någon fientlig
inställning till USA som land, utan vi har
protesterat mot delar av USA:s utrikespolitik när
det har varit befogat.