Fru talman! Näringsutskottets betänkande 15, som
vi i dag skall ta ställning till, innefattar, förutom
näringspolitikens inriktning, ett antal delområden.
I mitt anförande kommer jag att ta upp
näringspolitikens inriktning och något delområde.
Jag kommer också att kommentera de
socialdemokratiska reservationerna.
En av regeringens främsta uppgifter har varit, och
är fortfarande, att återupprätta Sverige som en
tillväxt- och företagarnation. Det är regeringen på
god väg att lyckas med. Trots en besvärlig
lågkonjunktur under många år är
trendförändringen odiskutabel. Vändpunkten har
äntligen infallit.
Efter Socialdemokraternas 80-tal pekade alla för
Sverige viktiga kurvor åt fel håll. Nu, tre år senare,
pekar samtliga kurvor åt rätt håll. Näringslivet
upplever det som positivt och har också återfått en
del av framtidstron. Denna förändring har givetvis
inte skett av en slump. Den har skett genom att man
har skapat de rätta drivkrafterna i ekonomin. Som
exempel kan nämnas avskaffandet av
tillväxthämmande skatter, avregleringar och
främjande av konkurrens samt effektivisering och
privatisering av statliga företag. Denna
tillväxtfrämjande politik måste vi fortsätta med.
Annars kan vi inte pressa ner arbetslösheten.
Näringspolitiken måste därför inriktas på att man
skall ange de ramar inom vilka företagen fritt skall
få verka. Näringslivet skall ges de fasta spelregler
som flera talare här har talat om. Spelreglerna skall
också vara långsiktiga, och det skall finnas
planeringsförutsättningar som är så klara att ingen
behöver känna tvivel. Detaljstyrning och
byråkratiska inslag måste avskaffas.
Bakom ökad tillväxt står ju också de enskilda
människorna. Vi måste våga lyfta fram
människorna, innovatörerna, entreprenörerna och
finansiärerna. Tillåter vi inte vinster som belönar
risker, kommer vi inte att få en bra och positiv
utveckling. Då är det ingen som vågar satsa på de
riktigt spännande och bra projekten. Har vi inte ett
spritt kapital, utan enbart fonder och och
utvecklingsstyrelser, är det färre som får chansen.
Därför är det viktigt att regeringen fortsätter på den
inslagna vägen och värdesätter kreativiteten och
kompetensen hos enskilda människor och företag.
Allt fler sakkunniga ekonomer, såväl svenska som
utländska, näringslivets organisationer m.fl. ger
regeringen ett mycket högt betyg för den
näringspolitik som nu förs. Senast var det
Nordbankens ekonomer företrädda av Nils
Lundgren som redovisade sina bedömningar.
Systemskiftet börjar bära frukt. Nils Lundgren
säger att vi nu har en renoverad ekonomi som
kommer att ge en tillväxt som är bland de bästa i
västvärlden. Han tror också på en tillväxt på
uppemot 5 % redan 1995.
Som också andra talare här har sagt redovisade
Ekonomiekot i går att den inhemska efterfrågan
har ökat, att varuexporten har ökat och att även
den inhemska efterfrågan på industriprodukter har
ökat. Detta måste ju ändå vara positivt.
Mot denna bakgrund är den inledande meningen i
Socialdemokraternas reservation märklig. Där står
att regeringens politik för näringslivsutveckling är
misslyckad. Mats Lindberg var också inne på det i
sitt anförande här. Man måste då ställa frågan: Var
har Mats Lindberg och Socialdemokraterna hållit
hus? Har inte Mats Lindberg och
Socialdemokraterna följt debatten? Har de inte
tagit intryck av den samlade ekonomiska expertis
som redovisat den förbättrade konkurrenskraft
som svenskt näringsliv nu fått? Märk väl, Mats
Lindberg, att deprecieringen av kronan bara har
bidragit med en liten del till den
konkurrensförbättring som har skett.
Det som har åstadkommit vändpunkten är en
strategisk näringspolitik byggd på
marknadsekonomi, där tillväxthämmande skatter
och statliga regleringar minskats.
I en annan del av reservationen säger
Socialdemokraterna att staten har två
huvudfunktioner. Den ena är att utforma fasta
spelregler för företagen. Den andra är att agera på
ett aktivt sätt, bl.a. genom selektiva insatser. Den
första är helt riktig och sammanfaller med mångas,
även vår, syn på näringspolitiken. Den andra står
däremot i strid med den första. Om
Socialdemokraterna verkligen vill skapa fasta
spelregler för näringslivet kan de ju inte samtidigt
förorda selektiva insatser. Det var ju den politiken,
tillsammans med straffbeskattningar av vårt
näringsliv, som under 80-talet totalt misslyckades.
Fru talman! Socialdemokraternas näringspolitik
under senare tid måste betraktas mer som politisk
taktik än strävan att skapa fasta spelregler. De har
ett budskap utanför riksdagen och ett annat här. De
ägnar sig åt frieri till näringslivet utanför detta hus.
Men det sätter inga spår i de beslut som fattas.
Den socialdemokratiska näringspolitiska
talesmannen far land och rike kring och talar om en
s-märkt tillväxtpolitik, vilken skulle åstadkommas
genom direktavskrivningar vid investeringar.
Skattelättnad genom direktavskrivning är endast en
tidigareläggning av den normala avskrivningstid
som gäller i dag. Det förutsätter relativt hyggliga
vinster för att kunna utnyttjas. Det är dessutom en
åtgärd av tillfällig karaktär som inte nämnvärt
förbättrar tillväxten.
Tyvärr har Socialdemokraterna i näringsutskottet
och i denna kammare sagt nej till alla
tillväxtfrämjande åtgärder som vidtagits av
regeringen under denna mandatperiod. På punkt
efter punkt har Socialdemokraterna sagt nej till alla
förslag som tillkommit för att förbättra
konkurrenskraften för näringslivet. Än mer
anmärkningsvärt är det förslag om skattehöjningar
och återgång till hämmande regelsystem som
partiet lagt fram under senare tid. Den politiken ger
inga plustecken framför tillväxtsiffrorna, tvärtom.
Jag skall nu gå över till ett annat delområde. Det
gäller geologisk undersökningsverksamhet, där
Socialdemokraterna och Ny demokrati har förenat
sig i ett förslag om anslagsökning.
1991 fastställde regeringen riktlinjer för geologisk
undersökning, vilka kompletterades 1992. Med
anledning av det statsfinansiella läget fick SGU
minskade ekonomiska ramar i 1993 års budget. Det
var också anledningen till vissa långsiktiga
justeringar av verksamhetsmålen. De krav som nu
har framställts om utökad kartering i vissa län kan
man i och för sig ha förståelse för. Men det bör
ankomma på SGU att inom ramen för anvisade
medel göra de olika avvägningarna och ta ställning
till vilka undersökningar som skall prioriteras.
Statens insatser inom mineralområdet har
koncentrerats på basverksamhet främst i form av
grundläggande geologisk
undersökningsverksamhet samtidigt med forskning
och utveckling.
Beslutet som fattades 1992 innehöll vidare en
avveckling av den statliga
prospekteringsverksamheten och NSG.
Mineralkontoret inrättades. Där har presumtiva
gruvföretag möjligheter att få information om de
intressanta områdena.
Det har på senare tid visat sig att en anhopning av
utländska gruvföretag har sökt koncession för att
undersöka olika områden, framför allt i Norrbotten
och Västerbotten. Det har aldrig varit så stor
efterfrågan på tillstånd som under det senaste året.
När detta infördes fick vi mycket kritik från
Socialdemokraterna för att vi riskerade att
prospekteringsverksamheten skulle komma att
avstanna. Men det har visat sig vara precis tvärtom.
Man kan inte heller säga att statens tidigare
prospekteringsengagemang var särskilt
framångsrikt. Därför tycker jag inte att det finns
någon som helst anledning att nu utöka anslaget.
Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan i
betänkandet och avslag på Socialdemokraternas
och Ny demokratis reservationer samt
Vänsterpartiets meningsyttring. Jag yrkar också
bifall till reservation 14, 15, 17 och 26.