Fru talman! Det är rätt fantastiskt att lyssna till
Mats Lindbergs uttalande om regeringens stora
misslyckande med näringspolitiken. Han gör det
utan att beröra den förutsättning som
socialdemokraterna lämnade över till den
borgerliga regeringen. Men det finns säkert andra
företrädare i regeringspartierna som kommer att
utveckla sina synpunkter på det. Att vi i Ny
demokrati inte delar Socialdemokraternas
grundsyn på näringspolitiken innebär emellertid
inte att vi i vissa frågor inte kan ha en samsyn. Det
kommer också att framgå av bl.a. våra
ställningstaganden i vissa frågor i det aktuella
betänkandet.
Fru talman! Jag känner mig djupt besviken över hur
riksdagen hanterar näringspolitiken och
möjligheterna att diskutera denna för vårt samhälle
och välfärd så viktiga fråga. Näringspolitiken är
visserligen, som många andra politiska områden,
mångfasetterad till sitt innehåll. Vi får sällan,
emellertid, tillfälle att diskutera helhetsbilden, med
dess ingredienser av skatte- och
arbetsmarknadsfrågor, konkurrenslagstiftning,
exportfrämjande åtgärder, småföretagsproblem,
innovationsklimat etc.
Näringspolitiken är ändå navet i den svenska
ekonomin. Alla partier är överens om att tillväxten
i svensk industri är avgörande för vårt
trygghetssystem och för möjligheterna att få en
bättre balans i statsbudgeten.
För att åstadkomma en hög aktivitet i
samhällsekonomin finns inga genvägar. Det går inte
att ingripa för mycket i enskilda branschers och
företags förhållanden. Det är de allmänna
förutsättningarna som måste vara utformade så att
det finns incitament att starta och driva företag.
Sverige har under många år av socialdemokratiskt
styre genomsyrats av en som jag uppfattar det rent
företagsfientlig inställning.
Dessutom har konkurrensen varit -- och är
fortfarande -- hämmad av en enorm offentlig sektor
och av förekomsten av monopol och oligopol. Se
bara på banksektorn! Där håller bristande
konkurrens räntemarginalerna uppe och
medverkar till kreditproblem för många
småföretagare. Genom medverkan från Ny
demokrati har ett antal skattelättnader som främjar
nyföretagandet kunnat genomföras.
Dubbelbeskattningen av aktier slopas,
reavinstskatten halveras, periodiseringsfonder och
mer lika skatter för enskilda företag och aktiebolag
genomförs, samt kvittning av underskott mot
inkomst av tjänst etc. Detta har redan börjat
speglas i synliga ökade investeringar och fler nya
jobb.
I alla dessa sammanhang har socialdemokraterna
röstat mot det genomförande som stimulerar just
småföretagarna, dem som man här i kammaren
säger att man vill värna. Det är ett mycket underligt
resonemang. Men det finns en rad andra åtgärder
som också borde genomförts enligt
Lindbeckkommissionens förslag, främst inom
bank- och finanssektorn. Men tyvärr har
regeringen hänvisat ekonomikommissionens
förslag till byrålådan.
På initiativ av Ny demokrati omvandlades en del av
löntagarfonderna till riskkapitalbolagen Atle och
Bure och till en industri- och nyföretagarfond. Atle
och Bure med sina riskkapitalbolag har inte
fungerat på det sätt som Ny demokrati förväntat
sig. På den punkten har vi faktiskt en samsyn med
socialdemokraterna. Kapitalet har visserligen
förvaltats väl, men det har inte kommit de
medelstora och små företagen till del, vilket var
meningen.
Industri- och nyföretagarfondens arbete här
däremot medverkat till många
nyföretagsetableringar och nya projekt som
inneburit nyskapade jobb.
Vad gäller omorganisationen av
utvecklingsfonderna ser vi fram emot en
kompetensförstärkt produktrådsverksamhet. Vi
hoppas att det blir av och kommer att genomföras
i snabb takt. Utskottet har också här enats om
utökade medel för en kompetensförstärkning och
utbyggnad av produktråden och en utökad
konktakt med SUF, Svenska
uppfinnareföreningen -- detta inom en rätt blygsam
kostnadsram på 5 miljoner kronor.
I avvaktan på regeringens förslag om
innovationsstöd har Ny demokrati avstått från att
driva frågan om ytterligare satsningar på
exempelvis produktråden. Det gäller även en rad
övriga innovationsfrämjande åtgärder. Vi ville, i
motsats till Socialdemokraterna, vänta och se; vad
kommer att hända? Det har nu hänt. Det förslag
om innovationsstöd som regeringen har presenterat
anser vi är helt otillräckligt. Jag kommer att säga
mer om detta i samband med behandlingen av det
aktuella betänkandet i den frågan. Vi kommer att
utveckla det mycket mera i detalj, och vi kommer
att ställa många krav och framföra synpunkter på
den mycket generella och alltför förenklade syn
som regeringen har när det gäller att tackla hela
innovationsbiten.
Fru talman! Jag vill gärna också ytterligare utveckla
några allmänna synpunkter på näringspolitiken
innan jag går in i mer detaljerade kommentarer,
som har direkt anknytning till det aktuella
betänkandet.
Låt oss se på konkurrenslagstiftningen. Den har
stor betydelse för landets alla företagare, inte minst
för de 300 000 småföretagarna. Vi vet att en
konkurs främst drabbar leverantörer. Under 1992
och 1993 förlorade de 25 respektive 17 miljarder,
dvs. enorma belopp.
Ny demokrati har två gånger tidigare motionerat
om en ändring av konkurrenslagstiftningen, som
skulle ge leverantörerna en högre prioritet vid
konkurser. Det förslaget kom också från
Innovationsutredningen, som startade sin
verksamhet 1988. Förslaget presenterades för
något år sedan, men det behandlas fortfarande.
Konkurrenslagstiftningen ifrågasätts också från
andra utgångspunkter i den allmänna debatten,
men fortfarande drabbas leverantörerna av
miljardförluster, med åtföljande arbetslöshet --
detta på grund av den gamla lagstiftningen. Det är
onödigt.
Vi i Ny demokrati har svårt att acceptera denna
politiska tröghet i hanteringen. Kan frågan om en
förändrad prioritering vid konkurser verkligen inte
ryckas ut ur den stora, komplexa bit som
konkurrenslagstiftningen representerar?
I tidigare motioner har vi tagit upp det angelägna i
att förändra förutsättningarna för
Exportkreditnämndens verksamhet, såväl dess
organisation som kreditregler -- tyvärr utan att
vinna gehör här i kammaren. Svensk exportindustri
borde kunna konkurrera på lika villkor som de som
gäller i våra konkurrentländer.
En av våra mest inkomstbringande näringar är
turismen. Totalt omsätts över 100 miljarder inom
den branschen, varav närmare 20 miljarder är
intäkter från utländska turister. Vi brukar säga att
fem tyska turister ger Sverige samma inkomst som
en exporterad Volvo.
Ändå hanterar regering och riksdag turismen och
dess organisation sorgligt oprofessionellt. När skall
regeringen komma till insikt om att man med
nuvarande satsningar är på väg att bli helt
akterseglad av våra närmaste konkurrentländer?
Det finns anledning att återkomma till detta,
kanske redan nu på fredag, i samband med en
aktuell interpellationsdebatt med näringsministern
i just de frågorna. Då kan vi också ta upp den
splittrade bilden utomlands, som Sverige
fortfarande inte har tacklat. Man genomförde en
utredning för att finna en lösning. Regeringen
utlovade först en proposition och sedan en
skrivelse, som numera ligger i byrålådan. Ingenting
händer. Man bör agera på ett helt annat sätt.
Min kollega Bo G Jenevall kommer att ta upp och
belysa ytterligare några intressanta frågor i direkt
anslutning till det aktuella betänkandet.
Fru talman! Även om vi i Ny demokrati i stort sett
delar regeringens grundsyn på näringspolitiken
anser vi att det behövs ytterligare insatser i enlighet
med innehållet i Lindbeckkommissionens förslag.
Jag yrkar därför bifall till vår reservation 2, i mom.
1, och bifall till vår reservation 8, i mom. 8, om stöd
till kvinnligt företagande. I övrigt yrkar jag bifall till
utskottsmajoritetens förslag enligt mom. 2--54.