Fru talman! Kjell Ericsson har redovisat
utskottsmajoritetens näringspolitik, eller icke-
näringspolitik, på ett något häpnadsväckande sätt.
Han har radat upp ett antal förslag och nämnt ett
antal saker som har genomförts. Det är väl riktigt.
När det gäller skatterna vill jag bara säga att det är
deprecieringen av kronan som företagen haft nytta
av och som gett resultat, inte sänkningen av
skatterna, framför allt när det gäller småföretagen.
Om Kjell Ericsson känner till några småföretag
som inte behövt betala vissa skatter under de
senaste åren, är han förmodligen den ende i denna
kammare som hittar några sådana företag. Det är
deprecieringen av kronan som har gett företagen en
expansionsmöjlighet och en vinst.
På den inhemska marknaden har ett mycket stort
antal företag gått i konkurs, och många är på väg
att gå i konkurs. Det tror jag är oerhört viktigt att
ledamöterna i denna kammare och framför allt
ledamöterna i näringsutskottet har klart för sig.
Börje Hörnlund, Kjell Ericssons kollega i
Centerpartiet, lade fram en proposition för drygt en
vecka sedan som innehåller en rad åtgärder som
Kjell Ericsson nu tar upp som argument för en
näringspolitik. Det är viktigt att göra kammarens
ledamöter uppmärksamma på att det är -- det
bekräftar Kjell Ericsson -- via regionalpolitiken
som näringspolitiken skall föras i Sverige.
Jag skulle vilja att Kjell Ericsson förklarar varför
inte förslag till åtgärder som skall vidtas av
Näringsdepartementet också går genom
näringsutskottet, som borde vara mest kompetent
på området.