Herr talman! Det är lätt att instämma i mycket av
det som Gudrun Norberg inledde med när det
gäller vikten av kvinnligt företagande. Här finns en
reservation från Vänsterpartiet och
Socialdemokraterna, där vi markerar att vi vill gå
längre än vad regeringen gör för att stimulera
kvinnligt företagande. Gudrun Norberg vet
dessutom att Vänsterpartiet har gjort väldigt starka
markeringar när det gäller att främja kvinnligt
deltagande i ledningarna för de privata företagen.
Det är väl känt.
Jag tycker att det är bra att den här frågan kommer
upp, därför att det finns alldeles speciella problem
som kvinnliga företagare möter när de skall
etablera eller utveckla sina verksamheter -- det
gäller kontakt med kreditinstitut och det gäller
uppläggning av verksamhet. Detta finns
dokumenterat i samband med den regionalpolitiska
propositionen och förarbetena till den, främst av
Tora Friberg. Det finns också ett rikhaltigt material
från USA, där man länge har jobbat med de
frågorna.
Jag tycker att man borde vara lika kreativ från
svenskt håll som man faktiskt har varit i amerikansk
näringspolitik, där staten -- eller staterna -- inte är
rädd för att lägga tassarna i blöt för att främja och
stimulera. Sådant skall man ta efter, anser jag, när
det är fråga om demokratiska värden och strävan
efter jämställdhet. Tyvärr går den svenska
regeringen och utskottets majoritet här inte
tillräckligt långt.
Slutet av Gudrun Norbergs anförande var en
lovsång till regeringens politik och ett våldsamt
skällande på Socialdemokraterna. Det sista får väl
Mats Lindberg bemöta, men det måste vara
besvärande, när man lever med en sådan världsbild
som Gudrun Norberg tycks göra, att titta i Veckans
Affärer nr 13, där rubriken över näringsministern
är ''Ingens polare Per'', dvs. ingen gillar honom,
och att slå upp mittuppslaget av Dagens Industri för
någon vecka sedan och finna att det står om Anders
Sundström, företrädare för Socialdemokraterna i
näringspolitiska frågor, att han är ''näringslivets
gunstling''.