Fru talman! Mycket har sagts om överhettningen
och spekulationsekonomin under 80-talet. Vi bör i
alla fall vara överens om en sak, nämligen att vi alla
bär ett ansvar för den spekulationsekonomi som
ledde till svårigheterna under slutet av 80-talet och
början av 90-talet. Där bär även vi
socialdemokrater ett ansvar. Men det var inte så
många borgerliga ledamöter i denna kammare som
stod upp och talade om åtstramning. Jag kan inte
minnas att jag vid något tillfälle träffade på någon.
Prospekteringen i Sverige, Olle Lindström, har
nästan halverats från den socialdemokratiska tiden
till nu. Detta varnade vi för redan när dessa
diskussioner togs upp. Man skall också vara
medveten om -- det är industrin, de fackliga
organisationerna och alla experter inom
gruvnäringen överens om -- att vi behöver en
prospekteringsnivå i storleken 250 till 300 miljoner
kronor om året. I dag ligger den på en tredjedel av
detta belopp. Då kan man inte, som Olle Lindström
gör, stå i talarstolen och säga att man är mycket
nöjd med den nuvarande prospekteringen. Det
innebär i klartext att svensk gruvnäring kommer att
läggas ner. Det kommer inte tillräckligt många nya
uppslag, så att man kan bedriva en långsiktig
prospektering och gruvdrift i Sverige. I motsats till
Olle Lindström är jag oroad över situationen. Jag
tycker att också Olle Lindström borde vara mycket
oroad. Även gruvföretagen är oroade.
Olle Lindström nämnde en positiv sak, nämligen de
beslut som vi gemensamt har fattat om förändringar
i minerallagen, vilka har inneburit att fler utländska
intressenter har etablerat sig i gruvnäringen i
Sverige. Det tycker jag är positivt, och i det fallet
delar jag helt Olle Lindströms uppfattning.