Den kommunala ekonomin

Fru talman! Den här debatten handlar dels om det

allmänna ekonomiska läget i kommuner och landsting

samt statsbidragens storlek, dels om det nya inkomst-

och kostnadsutjämningssystemet.

För många låter det här absolut knastertorrt och

tråkigt - bara siffror och tabeller. Men det är dessa

siffror som sedan kan förvandlas till dagisplatser till

mina barn, till hemtjänst för mina gamla släktingar,

till snöröjning i vinter och böcker på biblioteken.

Den som tror att verksamheterna kan kopplas loss

från ekonomin tror fel. De som bara säger att "barn

måste få kosta" glömmer att det i så fall lätt blir bar-

nen som får betala räkningen. Det är därför som den

kommunala ekonomin, statsbidragen och utjämnings-

systemen är så viktiga för mig och för oss liberaler,

som i hjärtat värnar om just den här verksamheten och

ser dess betydelse för tillväxten. Sverige behöver

både företag och dagis.

Läget i den kommunala sektorn behandlas både i

kompletteringspropositionen och i en särskild skrivel-

se, Utvecklingen i den kommunala sektorn. Det mest

slående är just att regeringens texter nu är så helt

annorlunda jämfört med vad som sades i den social-

demokratiska retoriken före valet. Då skälldes den

borgerliga regeringen för ideologiskt betingad ned-

rustning. Då stod det på valaffischerna att personalen

skulle utvecklas, inte avvecklas. Då lovades det nya

pengar till kommunerna. Till min egen hemkommun

Botkyrka lovades det 200 färska miljoner om bara

Göran Persson kom till makten i Finansdepartementet.

Kort sagt: Då gräts det krokodiltårar över den kom-

munala verksamheten.

Nu skildras läget i ljusa färger. Svensk sjukvård är

bäst i världen. Eleverna lär sig mer. Lika många får

vård fast vårdplatserna har blivit färre. Barnomsorgen

håller hög kvalitet.

Det här står i mycket skarp kontrast mot de

skräckskildringar som kom före valet, speciellt som

mycket tyder på att Socialdemokraterna i praktiken

vann valet på den retoriken. Man brukar säga att det

aldrig ljugs så mycket som före ett val eller efter en

jakt. Nu är björnen skjuten och valet vunnet, men det

är likafullt fult att ljuga.

Självklart känner sig folk både arga och svikna,

allra mest de som faktiskt trodde på den här retoriken.

Med den i minnet måste följande mening ur proposi-

tionen framstå som minst sagt förvånande: "Sett i ett

historiskt perspektiv, och även i förhållande till andra

sektorer, är de senaste och de kommande årens ned-

dragningar tämligen måttliga."

Attitydundersökningar visar att förtroendet för den

kommunala servicen t.o.m. har ökat under de år som

den borgerliga regeringen av Socialdemokraterna

skälldes för vanstyre.

Vi tror att det som regeringen nu skriver är ganska

riktigt. Jag angriper inte beskrivningen. Men det är

viktigt med hederlighet i politiken.

Fru talman! För oss i Folkpartiet är mycket av den

kommunalt finansierade verksamheten inom vård,

omsorg och utbildning, tillsammans med bra funge-

rande socialförsäkringar, mycket av grunden för ett

anständigt samhälle. De flesta kommuner och lands-

ting har också på ett bra sätt klarat det omvandlings-

tryck som funnits. Förnyelse och alternativ har t.o.m.

ofta skapat bättre kvalitet till lägre kostnader.

Med regeringsskiftet och maktskiftet i många

kommuner stelnar nu åter betongen i många verksam-

heter. All kreativitet och skaparkraft, alla de enskilda

initiativ som tagits av anställda och entreprenörer,

börjar nu låsas fast igen. Detta kommer obönhörligen

att leda till motsatsen: sämre kvalitet och högre kost-

nader.

Fru talman! Folkpartiet lämnade besked om stats-

bidragen före valet. I Nathalieplanen sade vi att

kommunernas utgifter skulle vara realt oförändrade,

och i vårt valprogram sade vi att statsbidragen till

kommunerna skulle ligga fast i nominella tal. Vi lo-

vade inga nya pengar.

Vi ställer oss bakom den föreslagna nivån på

statsbidragen till kommunerna. Men vi gör det mot

bakgrund av vad vi hittills har sagt och mot bakgrund

av de övriga förslagen i vår ekonomiska motion. Med

våra förslag får kommunerna i övrigt en bättre situa-

tion genom förhoppningsvis högre tillväxt, fler män-

niskor i arbete och därmed högre skatteintäkter. Till-

sammans med en högre ersättningsnivå i sjuk- och

arbetslöshetsförsäkringarna ger det ett bättre utfall för

kommunernas ekonomi.

Vi är mycket oroliga för den ekonomiska utveck-

ling som kan komma om Socialdemokraternas nu

uppsatta prognoser för skatteinkomster och tillväxt

inte slår in och för det som kan hända när man lägger

hämsko på förnyelse och kreativitet. Vi kommer att

följa den här utvecklingen mycket noga.

Fru talman! Vi är särskilt oroliga för läget i ett

antal starkt segregerade förortsområden i och kring

våra stora och medelstora städer. Dessa områden

präglas av en hög andel invandrare, hög arbetslöshet,

högt socialbidragsberoende och många olika typer av

sociala problem. Det är uppenbart att vi här har en

social bomb som lätt kan brisera. Detta handlar också

om de kommuner som de senaste åren har råkat värst

ut i det delvis provisoriska utjämningssystem som vi

har haft.

Det här är en av orsakerna till att vi i Folkpartiet

under många år har arbetat för en justering av det

kommunala inkomst- och kostnadsutjämningssyste-

met.

Regeringen har nu lagt fram ett förslag som i ut-

redningen till fullo endast stöddes av de liberala le-

damöterna. Socialdemokrater, centerpartister och

övriga reserverade sig mot stora delar av förslaget. Vi

tycker det är bra att socialdemokraterna och center-

partisterna har ändrat sig och nu lägger fram i princip

samma förslag som utredningen, som leddes av Kjell-

Åke Henstrand, lade fram.

Ingen har kunnat visa på något annat än att det här

är det bästa underlaget som hittills har tagits fram. Det

finns naturligtvis ofullkomligheter, brister, och t.o.m.

nackdelar med olika komponenter i det här paketet,

men alla förslag till förändringar får antingen sämre

effekter eller är praktiskt ogenomförbara i dagsläget.

Fru talman! I grunden handlar det om att de kost-

nader som inte är möjliga att påverka och att kostna-

der som kommunerna har för att få intäkter kompen-

seras och att inkomstnivåerna utjämnas så gott som

till hundra procent. Att regeringen nu lägger fram

detta förslag är viktigt för att många av de kommuner

som i dag har det svårast att klara den viktiga verk-

samheten skall få en vettig chans.

Vi blev givetvis bestörta när beskedet från Lagrå-

det kom om att lagförslagens utformning strider mot

grundlagen. Detta är en bedömning som absolut måste

respekteras och ligga till grund för det nya lagförslag

som regeringen skall komma med. Vi anser att rege-

ringen skall få i uppdrag att utifrån de principer som

slås fast i min reservation från Folkpartiet lägga fram

ett nytt lagförslag för inkomst- och kostnadsutjäm-

ningssystem mellan kommunerna. Givetvis måste det

förslaget kontrolleras av Lagrådet så att det blir för-

enligt med grundlagen innan det läggs fram på riksda-

gens bord.

Fru talman! Vi föreslår också vissa smärre för-

ändringar i regeringens förslag. De förändringarna har

den effekten att de allra flesta av de kommuner i och

runt våra större städer som i dag har mycket svårt att

ekonomiskt klara sin uppgift faktiskt får litet mera

pengar än med majoritetens förslag.

För det första vill vi ändra inkomstutjämningsni-

vån. Sverige behöver ekonomisk tillväxt - tillväxt

som kommer ur en långsiktigt hållbar utveckling. För

att nå dessa mål om tillväxt och nya jobb krävs att alla

sektorer i samhället drar åt samma håll. Bra utbild-

ning, transporter, bostäder, kommersiell och offentlig

service är några viktiga faktorer, och där har kommu-

nerna ett avgörande inflytande. Vi tycker att det är

viktigt att kommunen inte bara har den allmänna

samhällsekonomin som drivkraft när det gäller att

jobba för höjd skattekraft för kommunens egna invå-

nare utan att man faktiskt får någon egen liten eko-

nomisk vinst. Vi föreslår därför att inkomstutjäm-

ningen sätts till 90 i stället för 95 %.

För det andra bör varken de förändringar i struk-

turkostnadsutjämning eller införanderegler som före-

slås, jämfört med utredningen, genomföras.

Kommuner och landsting måste få klara spelreg-

ler. Den långa införandetiden är oacceptabel. Den

leder garanterat till att omvandlingstrycket för

"förlorarkommunerna" minskar. Inget system för

intäkts- och kostnadsutjämning har över huvud taget

överlevt i åtta år. En införandetid på åtta år är det-

samma som ett besked om att det här aldrig kommer

att genomföras fullt ut och att man aldrig behöver

anpassa sig helt. Vi föreslår därför en maximerad

bidragsminskning på 500 kr per invånare och år för

alla kommuner.

Fru talman! Hela Sverige skall leva, det är en

självklarhet. Vi kan inte ta bort många av de skillna-

der som finns. I viss mån kan vi dock kompensera för

de skillnader som finns i kostnader. I storstäderna och

dess förorter är de sociala kostnaderna större och

andelen missbrukare är högre. Nästan alla personer

som har aids finns i storstäderna. Kostnaderna för

socialbidrag per invånare är mer än tre gånger så höga

som i genomsnittskommunen.

I storstäderna har mer än 6 %, var tjugonde invå-

nare, kommit från ett land utanför Norden under de

senaste tio åren.

Andelen heltidsarbetande kvinnor är högre, antalet

barn i barnomsorgen är större och den tid de tillbring-

ar där är längre. Självfallet är detta kostnader som

måste räknas med, likaväl som de ökade kostnader

man får för långa avstånd för hemtjänstpersonalen,

klimat som ger höga uppvärmningskostnader eller

små barnkullar som ger dyrare skola eller barnom-

sorg.

Allt det här är sådant som Strukturkostnadsutred-

ningen och Henstrands utredning fångar in. Den röd-

gröna koalitionens förändringar av utredningens för-

slag är felaktiga och innebär faktiskt att man tar peng-

ar från de förortskommuner kring landets storstäder

där välfärden är hårdast prövad och där man har

mycket stora utgifter.

De här förändringarna utgör ett partipolitiskt

hafsverk och är mindre rättvist än det ursprungliga

förslaget. Regeringens hantering av kommunernas

ekonomi kännetecknas mera av svaghet för intern

högljudd opinion och en önskan om att köpa Centerns

stöd än av eftertanke.

Kostnaderna för denna kohandel uppgår till bortåt

2 miljarder kronor. Vi vill att de pengarna skall förde-

las enligt samma principer som för övriga pengar.

Fru talman! Folkpartiets företrädare, framför allt

den förra finansministern Anne Wibble, har i flera år

jobbat för att hitta en lösning på Haninge kommuns

särskilda ekonomiska problem. När detta förslag nu

har kommit till riksdagens bord, är det självklart för

oss att stödja det. Jag vill också särskilt nämna att vi

står bakom förslaget att ge Göteborgs kommun ett

tillfälligt stöd för att överbrygga gapet innan det nya

systemet är genomfört.

Jag vill också passa på att påpeka att vi anser att

kommunerna eller rättare sagt landstinget i Stock-

holms län skall ha kvar rätten till inomregional skat-

teutjämning. Förhoppningsvis är detta något som blir

onödigt med ett nytt system. Vi anser dock att detta är

något som stockholmarna skall kunna fatta beslut om.

Det påverkar ingen annan, och därför är det viktigt att

den här rätten finns kvar.

Fru talman! En mycket viktig del i den kommuna-

la ekonomin gäller just förnyelsen eller, om man så

vill, alla de verktyg som kommunen behöver för att

faktiskt kunna erbjuda sina invånare god service,

vård, omsorg och utbildning till rimliga kostnader. I

propositionen anmäler nu regeringen att man tänker

gå igenom regelverket. Vi menar att det här måste

betyda att de hinder som man har återinfört när det

gäller enskilda alternativ, konkurrens och upphand-

ling inom den kommunala sektorn helt enkelt återigen

måste tas bort. Det handlar om effektiv upphandling,

om konkurrens och om att kunna erbjuda alla verk-

samma att jobba under de förhållanden som de tycker

fungerar bäst. Medborgarna skall erbjudas den ser-

vice, vård och omsorg som just de tycker passar bäst.

Vi är övertygade om att med vår politik för tillväxt

och nya jobb, med trygga socialförsäkringar, med

förnyelse och kreativitet inom den kommunalt finan-

sierade verksamheten eller om man så vill, med alla

verktygen tillåtna och med ett rättvisare utjämnings-

system, kommer kommuner och landsting att kunna

klara den här utmaningen inför 2000-talet. Det gäller

utmaningen att bevara, utveckla och bygga ut sjuk-

vård, barnomsorg, utbildning och äldreomsorg så att

alla kan få de behoven tillgodosedda.

Fru talman! Jag står givetvis fast vid alla våra re-

servationer, men yrkar bifall bara till nr 2, 9 och 12.