Fru talman! I dag på morgonen kunde vi höra på
radio att en del landsting har problem med att klara
vårdgarantin, att köerna växer till en del operationer
som omfattas av denna garanti.
Vi har också kunnat läsa i sista numret av Kom-
mun Aktuellt att det är en kraftig ökning till barnpsy-
kiatrisk mottagning. Antalet nya sökande till barn-
och ungdomspsykiatriska mottagningar har ökat med
nära 80 % under perioden 1991-1994.
Dessa tecken på att man har problem inom den
kommunala sektorn måste vi ta på mycket större all-
var än hittills. Vi är från Miljöpartiets sida mycket
kritiska till att man inte kompenserar kommunsektorn
för höjda egenavgifter. Vi har trots det mycket be-
svärliga statsfinansiella läget föreslagit att kommu-
nerna år 1996 skall kompenseras med 5 miljarder för
dessa. Vi tycker att det bör ske i första hand genom
att arbetsgivaravgifterna sänks.
Välfärdens kärnområden, skola, omsorg och vård,
ligger i hög grad inom kommunsektorn. De är
kärnområden därför att de är så viktiga för en lång-
siktigt hållbar och ekonomiskt stark situation. Det är
också grunden för ett rättvist samhälle att vi har en väl
fungerande skola och en väl fungerande omsorg med
bra vård för alla.
Jag vill påstå att om välfärdens kärnområden tar
stryk, undergrävs också samhällets produktionsför-
måga långsiktigt. Det gör oss alla på sikt fattigare.
Därför är det ur ekonomisk synpunkt oerhört viktigt
att kommunsektorn i hög grad undantas från de spar-
beting som staten nu tvingas sätta upp.
Vi kan spara genom att inte kompensera hög- och
medelinkomsttagare så mycket i socialförsäkringssys-
temen, genom att mycket mer skära ned i det militära
försvaret. Varför skall vi satsa 60 miljarder om året på
det? Vi behöver inte bygga improduktiva motorvägar
kors och tvärs i landet. Vi kan på en lång rad punkter
spara pengar i staten, men vi skall inte spara på väl-
färdens kärnområden. Sådana besparingar kommer vi
att få betala dyrt i framtiden.
Vad gäller kommunernas roll i det svenska sam-
hället anser vi i Miljöpartiet att det kommunala själv-
bestämmandet är oerhört viktigt och skall stärkas. Vi
vill se en minskning av detaljregleringen, och vi note-
rar att man i propositionen och i betänkandet är inne
på detta. Det är utmärkt. Vi ställer oss också bakom
den s.k. påsen, dvs. att man ger statsbidrag till kom-
munerna vilkas användning kommunerna själva kan
bestämma om.
Vi anser dessutom att kommunen bör få utökad
beskattningsrätt, och det gäller då konkret fastighets-
skatten och miljöskatter på t.ex. drivmedel som på
olika sätt är miljöstörande. Vad gäller fastighetsskat-
ten förutsätter detta att staten avstår från att ta ut fas-
tighetsskatt.
Skälet till att vi vill stärka det kommunala själv-
bestämmandet är naturligtvis demokratisynpunkten.
Det är på den kommunala nivån som demokratin har
de bästa förutsättningarna. Den kan genom närheten
mellan medborgare och förtroendevalda där fungera
mycket bra. Vi tycker att det är viktigt att människor i
sin vardag har goda möjligheter att påverka även den
offentliga sektorn. Besluten skall helt enkelt, som vi
ser det, flyttas ut så mycket som möjligt i samhället.
Detta innebär också att det måste skapas rättvisare
förutsättningar för kommunerna. Vi anser därför att
en förutsättning för att man skall få ett bra kommunalt
självbestämmande är att man också får ett bra skat-
teutjämningssystem. Den inkomst- och kostnadsut-
jämning som föreslås i propositionen tycker vi i grun-
den är mycket bra. Vi har också i de utredningar som
föregått propositionen medverkat till att få ett system
där inkomsterna och även kostnaderna utjämnas. Men
det skall vara sådana inkomster och kostnader som
kommunen själv inte rår över, dvs. skattesatsen skall
inte, som en del har föreslagit i debatten, räknas in.
I det nuvarande systemet för kommunal skatteut-
jämning finns en hel del regionalpolitiska inslag. När
man går över till ett mer neutralt system, som vi tyck-
er att man skall göra, måste därför regionalpolitiken
stärkas. Vi hade en regionalpolitisk debatt i riksdagen
i går, och jag skall inte upprepa den. Jag noterar bara
att vi har föreslagit att ytterligare 1½ miljard bör gå ut
i regionalpolitiskt stöd till framför allt näringspolitik
och förbättrad infrastruktur för telekommunikation.
Regeringens förslag till skatteutjämningssystem
har ju stött på patrull i Lagrådet. Jag är kanske inte
lika övertygad som Hedquist om att det är grundlags-
stridigt, och jag noterar att inte heller konstitutionsut-
skottets majoritet är det. Men Lagrådet avstyrker, och
vi bör därför, som finansutskottets majoritet föreslår,
skicka tillbaka förslaget och få en lagreglering som är
i bättre överensstämmelse med gällande grundlagar.
Vi tycker att den fördelning som finns i regering-
ens förslag är helt acceptabel, men den förutsätter en
förstärkning av regionalpolitiken. Vi förutsätter
självklart också att det nya förslag till lagreglering av
kommunal skatte- och kostnadsutjämning som rege-
ringen skall lägga fram för riksdagen i höst först skall
prövas i Lagrådet och att systemet skall träda i kraft
den 1 januari 1996.
Fru talman! Jag står naturligtvis bakom alla de re-
servationer och särskilda yttranden vid betänkandet
som undertecknats av miljöpartister men yrkar bifall
endast till reservation 35.