Fru talman! Kommunerna har successivt ålagts ett
allt större ansvar för välfärdspolitiken, för vård och
omsorg, för barn och gamla och för dem som behöver
social trygghet eller socialt stöd. De har tagit över en
allt större del av ansvaret för utbildningen och för de
viktiga och stora miljöfrågorna.
Därför är det givetvis viktigt att kommunerna får
likvärdiga förutsättningar att bedriva den här sam-
hällsgemensamma verksamheten. Detta är syftet med
den kommunala skatteutjämningen. Någon form av
kommunal inkomstutjämning och kostnadsutjämning
är nödvändig om man skall kunna få dessa likvärdiga
förutsättningar.
Kommunerna har olika förutsättningar. De ligger på
olika platser i landet och påverkas av sitt geografiska
läge. De har olika befolkningssammansättning och
påverkas av detta. De har olika typer av, vad man kan
kalla, opåverkbara kostnader som de inte kan förändra
något nämnvärt vad de än gör. Jag vill påstå att en
utjämning mellan kommunerna egentligen inte skiljer
sig särskilt mycket principiellt från den utjämning
som vi har mellan individer via vårt skattesystem. Det
är i grunden samma princip. Man utjämnar så att man
tar från dem som är starka och ger till dem som är
svaga. Sedan kan man naturligtvis diskutera hur ut-
formningen av skatteutjämningen skall se ut.
Det har sagts många gånger att hur man är gör så
är det alltid någon som är missnöjd med den kommu-
nala skatteutjämningen. Det beror på hur man ser det.
Man skulle kunna se det från den positiva sidan och
säga att hur man än gör är det alltid några som är
nöjda. En sak är dock ganska klar: alla är det inte.
En viktig princip är att alla kommuner omfattas av
ett utjämningssystem. Den principen måste ligga fast,
menar vi från Centerpartiet, även efter den tekniska
förändring som nu regeringen har fått i uppdrag att
föreslå. Det är viktigt att systemet står i överensstäm-
melse med grundlagen, men principen att alla skall
omfattas av systemet är vi från vår sida inte beredda
att göra avkall på.
I skatteutjämningsdiskussionen har kostnadsut-
jämningen varit den stora diskussionspunkten. Ändå
gäller den den mindre delen av pengarna. Den stora
delen av pengarna gäller inkomstutjämningen. Här
står vi från Centerns sida bakom kravet på att det skall
vara 95 % utjämning. Vi har hela tiden i utredningen
och tidigare hävdat att man skall ligga så högt som
möjligt när det gäller inkomstutjämningen.
Det är bra att det ges ett besked om att kostnadsut-
jämningens olika faktorer och parametrar skall ses
över under en tvåårsperiod. Det finns brister i försla-
get till kostnadsutjämning som bör rättas till. Det
finns en del saker som är svårbegripliga, har det sagts.
Jag tror för min del att det inte går att skapa ett system
som inte är svårbegripligt för gemene man. Det här är
en så komplicerad massa att man inte kan kräva att
alla som jobbar kommunalt skall förstå detta. Jag
skulle vilja säga att det här är ungefär som att skaffa
sig en bil. Jag köper en bil men jag vet inte alls hur
den fungerar och jag vet inte vad det finns under
motorhuven, men det är viktigt för mig att den går
som den skall och att jag kommer till det mål jag
tänker mig.
Det särskilda stöd som har getts till Haninge och
Göteborgs kommuner är ett avsteg från vad som hör
till den kommunala kompetensen. Det skiljer sig t.ex.
i fråga om skatteutjämningen, om den ligger inom
ramen för grundlagen, på det sättet att skatteutjäm-
ningen har en generell utformning, medan det här är
ett selektivt stöd. Nu har det varit nödvändigt, för
dessa kommuner har drabbats väldigt svårt och behö-
ver det stödet. Men det får inte bli en felaktig signal
till andra kommuner att staten är beredd att avlasta
kommunerna ansvaret. Det får inte uppfattas som
något slags generell borgen till kommuner med stora
problem som kan tecknas in så att man kan låna till
driften. Jag tycker att det var fel när man ändrade
kommunallagen på så sätt att det blev möjligt för
kommunerna att ta lån för driften. Jag tycker att det är
bra att det nu signaleras att det inte får bli fallet. Det
skulle bara på sikt drabba kommunerna själva på så
sätt att den kommunala självbestämmanderätten
skulle urholkas. Man kan inte låta överföra ansvaret
till andra om man skall kunna behålla sin självbe-
stämmanderätt. Det tror jag inte heller kommunerna
vill.
Därför är det bra att man nu ger den här signalen.
Att man samtidigt från riksdagens och regeringens
sida framför ett hot om tvångsförvaltning av de kom-
muner som inte klarar kraven ser jag mera som en
markering och en signal som i praktiken aldrig kom-
mer att behöva tillämpas därför att kommunerna na-
turligtvis inte kommer att agera så att de riskerar det.
Fru talman! Förra veckan deltog jag i Svenska
Kommunförbundets kongress i Kalmar. Budskapet
därifrån var tydligt. Vi är beredda, säger kommuner-
na, att ta vårt ansvar för välfärden. Vi är beredda att
fortsätta ställa upp och vara den spjutspets i samhället
som svarar för den grundläggande tryggheten för
människorna. Vi är också beredda att ta vår del av
saneringen av svensk ekonomi.
Vi vet nämligen att om vi inte gör det drabbas vi
av högre räntor och av alla de negativa konsekvenser
som följer av en samhällsekonomi i obalans. Vi vet att
vi drabbas nästan mest av detta, och därför är vi be-
redda att ta vår del av ansvaret.
Men - och det är ett viktigt "men" - vi vill bara ta
det ansvaret under förutsättning att staten också ser
till att vi får ta hela ansvaret. Vi ställer inte upp på att
staten beslutar om kostnader som vi från kommunsek-
torn sedan får betala. Vi ställer inte upp på t.ex. rät-
tighetslagar i form av statlig socialbidragsnorm, som
skall betalas med kommunala pengar. Vi ställer knap-
past upp på barnomsorgslagen; i vart fall hade vi inte
tänkt göra det med mindre än att vi får kompensation.
Det här tycker jag är en viktig signal från kommu-
nerna som vi här i riksdagen måste ta till oss på allvar.
Annars kanske det blir så som Ulla-Britt Hagström
sade, för att hämta litet inspiration från det, att vi får
förmaksflimmer med därmed påföljande risk för en
infarkt. Den risken tycker jag inte att vi skall ta i vårt
gemensamma blodomlopp och med vårt gemensamma
hjärta.
Jag yrkar bifall till hemställan i finansutskottets
betänkande.