Herr talman! Jag ska börja med det sista - § 34.
Det ingår som Gunnel Wallin också vet i Narkotika-
kommissionens uppdrag och i rapporten Vägvalet.
Jag tycker att det här med § 34 är viktigt. Jag har
jobbat lite grann med det i mitt privata liv, när jag har
jobbat i en öppenvårdsbehandling. Bl.a. hade jag då
§ 34-placeringar. Det som jag många gånger upprör-
des över var att jag tyckte att det ibland var väldigt
slappt. Det var slappt både från kriminalvårdens sida,
från kommunens sida och från frivårdens sida. När
det inte fungerade som det skulle så skulle jag slå
larm om det. Jag slog larm, och det hände ingenting,
jag slog larm, och det hände ingenting och jag slog
larm, och det hände ingenting! Det hände ingenting!
Det gick en jättelång tid, och man kallade de här
människorna till samtal och de kom inte. De fick en
ny tid, och de kom inte. Man kallade igen, och de fick
en ny tid. Det här höll på under en lång, lång tid.
Jag menar att man inte löser detta bara med mer
resurser, utan jag tror att det också handlar om vad
man ska ha för förhållningssätt och för ingång och
om vilken syn man har på frågorna.
Samma sak är det när det gäller ungdomar. Man
måste agera mycket snabbare! Många insatser är bra,
men de måste ske mycket snabbare därför att ungdo-
mars liv är så snabbt, och förändras så snabbt.
Jag hoppas verkligen att jag inte har sagt att poli-
sen inte är så viktig, Gunnel Wallin! Däremot har jag
sagt att det behövs många fler än polisen i det brotts-
förebyggande arbetet totalt. Det ska inte byggas bara
kring polisen, utan det handlar om hela samhället i
stort. Morgan pratade ju bl.a. om den generella väl-
färden. Där är polisen en viktig del, men det är inte
enbart polisen som ska sköta detta.