Herr talman! Jag ska försöka svara konkret på
frågan om Stockholm och bostadsbyggandet.
Jag hade en träff med en av Folkpartiets repre-
sentanter i Stockholm och ett antal byggare för ett par
veckor sedan.
Folkpartiets representant menade att man klarar
det här med allmännyttan trots de försäljningar som
gjorts, och att det alltså finns möjlighet att ha ett
kommunalt inflytande på bostadsmarknaden.
Byggarna, däremot, sade att det stora bekymret är
att det inte går att bygga nya hyresrätter eftersom inga
människor har råd att bo i dem.
Det är ett tydligt exempel på att det finns mycket
som ligger under detta Stockholmsproblem.
Det som är intressant i frågan är: Vilka är alterna-
tiven? Det ena alternativet är att man säger att alla
människor ska kunna bo överallt, och man drar det till
sin spets. Det tror jag inte att någon ställer upp på.
Jag är medveten om att jag inte kan sälja min lilla
villa i Örebro och flytta till Danderyd. Det räcker inte
mina pengar till. Jag kan nog inte ens flytta till
Stockholms innerstad.
Den andra varianten är att säga att det bara är
pengarna som ska gälla. Också det skapar problem.
Vad jag tycker borde vara vägledande är att det inte
ska finnas några miljöer som är så dåliga att männi-
skor väljer bort dem. Detta är det som sker nu. Män-
niskor väljer exempelvis bort områden som man
upplever som dåliga, som t.ex. Stockholms yttre delar
därför att det är hög brottslighet där. I stället flyttar de
till Stockholms innerstad, som både är vackrare och i
vissa fall säkrare - om också kanske inte på fredags-
och lördagsnätter.
Huvudpunkten i detta måste vara att man lyfter
upp de svaga områdena och inte säger att likhet ska
gälla överlag. Människor är inte lika. Det viktiga med
den här motionen, något som också blir väldigt tyd-
ligt när man pratar med exempelvis invandrarorgani-
sationerna, är betoningen på att invandrarna inte ska
behandlas som en grupp. De säger: Behandla oss som
individer!