Fru talman! Det som skiljer Kristdemokraternas
ideliga upprepande av familjen som ett statiskt be-
grepp utvecklas både i skrivningen här och i andra
betänkanden tidigare. Det gäller alltså detta med att
familjen - dvs. de individer som ingår där - och vux-
na runtomkring är oerhört betydelsefulla.
Ragnwi Marcelind nämnde ju själv barnen i miss-
brukarfamiljer. Där kan man inte hela tiden tala om
familjens betydelse. I stället måste vi bryta ut det hela
och se till de individer som finns i familjen. Det är
vad jag vill tydliggöra med detta resonemang, och det
har jag gjort många gånger tidigare. De individer som
hamnar i brott har ofta utsatts för både övergrepp och
en sämre behandling just i sin familjebildning. Det är
dock inte det som ska lyftas fram när vi pratar om
brottsförebyggande. Alla föräldrar vill sina barn väl-
digt väl. Det är i stället när det gäller föräldrarnas
insatser som det behövs stöd. Därför förstår jag inte
varför man hela tiden talar om just familjen.
Vad är familjen? Varför är detta ett så heligt om-
råde? Vad är det som är så speciellt med familjen?
Varför kan vi inte säga hemmet eller föräldrarna?
Varför måste vi alltså lyfta fram familjen? Vem är det
som är den bärande enheten i familjen? Går det,
Ragnwi Marcelind, att peka ut vilka personer det
gäller?