Herr talman! I dag ska vi behandla justitieutskot-
tets betänkande Brottsförebyggande arbete. I detta
ärende har justitieutskottet behandlat en skrivelse från
regeringen. Bakgrunden till skrivelsen är regeringens
brottsförebyggande program som presenterades för
fem år sedan. Utskottet har här även behandlat mo-
tioner som väckts med anledning av skrivelsen och
övriga motioner från allmänna motionstiden.
Herr talman! Brottsligheten är ett stort samhälls-
problem. Det är mycket viktigt att aktivt medverka
till att brott förebyggs och även att våld bekämpas.
Genom det förebyggande arbetet kan vi undvika
mänskligt lidande och minska antalet brottsoffer, för
vartenda brottsoffer är ett brottsoffer för mycket. Det
har faktiskt gått ett antal år, och ett och annat borde
ha åstadkommits rent konkret sedan regeringens na-
tionella program lades fram. Nu behövs det kraftåt-
gärder för att komma till rätta med så viktiga frågor.
Det krävs stora insatser för att arbeta mot brott.
Mer än var tredje svensk har utsatts för brott. Bara
tre länder har fler brottsoffer än Sverige. Sverige
finns alltså i dag i den grupp länder där de flesta
brotten begås. Det visar helt nya siffror i en interna-
tionell studie som gjorts i hela 17 länder. "Den här
undersökningen är den bästa som gjorts för att jämfö-
ra brottsligheten i alla länder. Precis samma frågor
har ställts vid precis samma tidpunkter", säger Lars
Dolmén, forskare vid Brottsförebyggande rådet. Även
om undersökningen är den bästa som gjorts kan väl
inte regeringspartiet vara stolt över resultatet?
Herr talman! Till polisens uppgifter hör enligt po-
lislagen att förebygga brott. Till de övergripande
målen för polisväsendet hör även att tillförsäkra den
enskilde rättstrygghet och rättssäkerhet och därmed
bidra till den trygghet i samhället som alla har rätt till.
Vad har då polisen för möjligheter att arbeta på det
sätt som lagen säger, antingen det gäller närpolis eller
annan polis?
Spindeln i det brottsförebyggande arbetet är när-
polisen - en grupp inom polisen som ständigt fått
finna sig i att användas till andra arbetsuppgifter än
vad som var tänkt från början. Enligt Polisförbundet
har det gällt hela 80 % av denna kår. Förstärkta resur-
ser till närpolisen har låtit vänta på sig. Utifrån ett
problemorienterat arbetssätt skulle det ha gett brotts-
förebyggande effekter ute i verkligheten och dess-
utom bidragit till att brott klaras upp. Det handlar om
att utöka antalet närpoliser, och det handlar om att
öka antalet uppklarade brott. En uppklaringsprocent
på endast ca 25 % är på tok för lågt - allrahelst som
inte alla brott anmäls. Närpolisen var ju tänkt att
fungera som det allmännas nav i det brottsförebyg-
gande arbetet. Utan nav kan inte hjulet rulla. Varför
måste klockan vara slagen innan resurser sätts in?
Herr talman! Inte bara den som förutom på sin
skattsedel kan betala för sitt skydd ska ha rätt att få
skydd. Den rättstrygghet som borde omfatta alla kan
bli ett privilegium för de resursstarka i vårt samhälle.
Är det här en utveckling som Socialdemokraterna tror
att väljarna vill se?
Herr talman! Hugo Melander, en förhörsledare vid
Göteborgspolisen hade vid månadsskiftet februari-
mars 168 utredningar på sitt bord. Han var inte ensam
om att ha så många utredningar. Inte undra på att den
allmänna uppfattningen är att polisen inte längre
klarar av många av sina grundläggande uppgifter. I
vissa kommuner har man slutit sig samman till frivil-
liga medborgarinitiativ för att själva göra det som
polisen inte hinner med och inte har resurser att göra.
I en del kommuner har man anställt väktare för att
patrullera vissa bostadsområden - allt för att öka
skyddet och tryggheten och för att förebygga brott -
och detta är enligt polislagen polisens arbetsuppgifter.
Herr talman! Det ska inte löna sig att begå brott.
Förebyggs brott så minskas antalet brottsoffer. Det är
naturligtvis även samhällsekonomiskt lönsamt att
förebygga brott och förhindra att ungdomar påbörjar
en kriminell karriär, men framför allt är det männi-
skor som drabbas. Redan på BVC kunde man se! Det
har vi hört tidigare! Det fordras tidiga åtgärder! Var-
för vänta?
Herr talman! En bra kriminalvård måste inriktas
på att den dömde inte återfaller i brott, men kriminal-
vården måste även förhindra att brott planeras och
t.o.m. genomförs under fängelsetiden. Det är väl om
något att förebygga nya brott både för brottsoffer och
för brottslingen själv.
Kriminalvårdspersonalen måste ha rätt till utbild-
ning, och påverkansprogrammen måste hålla hög
kvalitet. Att fångarna verkligen deltar i programmen
skapar bättre förutsättningar för ett liv i frihet. Riks-
revisionsverket, RRV, har dock framfört kritik och
sagt att samarbetet i rättskedjan mellan de rättsvår-
dande myndigheterna måste öka. Dessutom måste
man ställa sig frågan: Hur står det till med vården
inom fängelsets murar?
Vid ett besök hos KRIS i Göteborg bekräftade
ordföranden att den vård man erbjöds under fängel-
setiden i bästa fall var samtal med en psykolog och då
en gång per månad, men kön var så lång att det inte
var säkert att man fick komma på besök. Var finns
den vårdande personal som så väl behövs? På ett
annat fängelse hade de intagna bett att få en motiva-
tionsavdelning men fått nej med motiveringen att
resurser saknas. För att förbättra kriminalvårdens
förutsättningar att arbeta brottsförebyggande behöver
anslaget höjas, vilket vi visar på i en av de reservatio-
ner vi moderater står bakom.
Herr talman! Vi vet att det finns många barn och
ungdomar som inte mår bra. Larmrapporter om barn
och ungdomar som mår psykiskt dåligt har ökat mar-
kant. Tillströmningen till landets barn- och ung-
domsmottagningar har under de senaste åren för-
dubblats, och samtalen till BRIS bara ökar. Utsatta
barn och ungdomar behöver hjälp. De får köa för att
få hjälp! Denna undersökning är tänkt att följas upp
återkommande och kan kanske väcka vuxenvärldens
intresse och ge möjlighet till underlag för brottsföre-
byggande insatser och förbättringar. Utsatta barn och
ungdomar måste prioriteras och kan behöva långvarig
hjälp. Ett barn som mår bra begår knappast brott.
Herr talman! Åtgärder som rör barn och ungdo-
mar, alkohol och droger, arbetsmarknad och utbild-
ning är viktiga områden för att förebygga brott. Att
minska nyrekrytering av unga till kriminella livsstilar
är en viktig uppgift för kriminalpolitiken och ett vik-
tigt inslag i att förebygga brott. Vi vet att kriminalitet
ofta är orsakad av drogproblem. Det är mycket all-
varligt att polisen inte har haft resurser att prioritera
drogmissbruk hos unga. Samtidigt ökar det grövre
våldet, och missbruket går allt längre ned i åldrarna.
I slutet av mars kom en illavarslande rapport om
tonåringars accelererande drogvanor. Eftersom vi vet
att de ungas attityd till att testa knark har ökat måste
det göras allt för att motivera unga missbrukare att
överge knarket. Narkotikamissbruket ökar särskilt
bland unga flickor. De s.k. helgknarkarna har ökat -
ungdomar som ej betraktar sig själva som missbruka-
re men som plötsligt har blivit beroende. För många
av föräldrarna kommer testresultatet som en chock.
Tänk då de föräldrar som inte tillåter att deras barn
testas! Då står vi där utan verktyg att hjälpa till. Vad
ska man senare svara den som inte förstod sitt barns
bästa just då?
Herr talman! Forskning kan ge bra kunskap och
visa om insatta brottsförebyggande åtgärder påverkar
brottsutvecklingen. Det är naturligtvis viktigt att
brottsförebyggande arbete utvärderas. All forskning
behöver inte drivas inom landet, men forskningen ska
vara stark och fri med självständiga forskare. En del
områden behöver vi inte invänta. Vi måste handla nu
och använda oss av det vi redan vet.
Herr talman! En av reservationerna som vi mode-
rater står bakom handlar om att motverka överfall av
och rån mot taxiförare. Under förra våren rånades 48
taxiförare. Under tidigare år hotades eller användes
våld mot 9 000 förare. Vad är skillnaden mellan be-
vakning här och bevakning på en bank eller i en spår-
vagn? En taxiförare är ju helt ensam och därmed mer
utsatt. Ska det behöva ske fler tragiska händelser för
att en förändring till bättre bevakning ska få ske?
Herr talman! Familjen är grunden i det brottsföre-
byggande arbetet. Den betydelse som föräldrar och
andra vuxna som barn och ungdom har i sin närhet
kan inte nog betonas. Det är därför mycket viktigt att
göra en analys av familjepolitiken och de hinder som
finns för att föräldrar ska kunna leva upp till sin fost-
rarroll vad det gäller såväl rättigheter som skyldighe-
ter. De åtgärder som majoriteten hänvisar till räcker
inte. Det behövs fler. Föräldrar, liksom de vuxna i
deras ställe, kan behöva stöd i sina roller. När det
gäller skolans roll som brottsförebyggare och dro-
gupplysare måste lärarna få möjlighet till fortlöpande
utbildning. Hur tänker majoriteten ordna det nu, när
skolan i nuvarande läge har brist på lärare? Till hös-
ten kommer det att finnas ett stort antal outbildade
som ska tjänstgöra ute i skolorna. Är vi inte överens
om att skolan har en viktig roll att fylla?
Herr talman! Vi moderater står naturligtvis bakom
alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar
jag bifall endast till reservation 1.