Fru talman! Jag tror att Kia Andreasson framöver
verkligen får anledning att förklara sin inställning till
just begreppet familj. Familjen är ändå ett begrepp
som det för oss svenskar, av tradition och hävd, är
väldigt naturligt att använda då vi belyser detta med
föräldrar och barn. Det är ju fråga om det naturligaste
som finns i vårt samhälle - om barn som föds av en
mamma och en pappa och växer upp, förhoppningsvis
i lyckliga förhållanden. Men vi vet alla att det inte
alltid är så. En familj kan också vara en enförälders-
familj med mamma och barn eller med pappa och
barn. Det kan t.o.m. vara så att farmor och farfar har
tagit hand om ett barnbarn. De är också en familj.
Familjebegreppet i sig är det alltså inte svårt att för-
klara.
Vad Kia Andreasson hela tiden irriterar sig på är
att vi kristdemokrater fortfarande hävdar - vi tar oss
friheten att också fortsättningsvis göra det - att fa-
miljen är den absolut bästa brottsförebyggande och
grundläggande resursen i ett samhällsbygge, för att få
ett tryggt samhälle. Det är egentligen inte familjen i
sig som är brottsförebyggande, utan det är familjen
som förmedlare av normer och värden som det hand-
lar om.
När det gäller brottslighetens utveckling pekar vi
inte enbart på familjen som brottsförebyggare, även
om familjen är central i det avseendet. Det finns ju en
mängd andra signalgivare som tillsammans med fa-
miljen ska se till att vara den grogrund som behövs
för att vi ska få trygga människor framöver.
Jag vill att Kia Andreasson ännu en gång förklarar
varför hon är så negativ till begreppet familj. Tre år i
rad har vi haft en diskussion om detta. Det vore in-
tressant för Miljöpartiets väljare att få en konkret
förklaring om vad det handlar om.