Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Brottsförebyggande arbete

ALICE ÅSTRÖM (v), 2001-04-19 (riksmöte 2000/01).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Fru talman! Jag vill inleda med att det brottsföre-

byggande arbetet är oerhört positivt. Det finns en

ganska bred politisk enighet om att det behövs insat-

ser för att förebygga brott och att det är viktigt att

vidta åtgärder från staten, landstingen, kommunerna

och olika aktörer.

Fru talman! Vi i Sverige borde vara stolta över att

vi har kommit så långt i det brottsförebyggande ar-

betet som vi har gjort. Det låter inte riktigt här i de-

batten som att det finns någonting att glädja sig åt när

det gäller det brottsförebyggande arbetet. Men vi har

ett fått ett oerhört bra exempel på ett brottsförebyg-

gande arbete som pågår, en mängd människor i Sve-

rige som är engagerade i frågan. Jag tycker att vi ska

ge dem den elogen att det arbete som de gör är bra

och viktigt.

Fru talman! Jag skulle vilja lyfta fram ett par sa-

ker. Den första är att jag tycker att vi borde döpa om

det brottsförebyggande programmet och allas vårt

ansvar till vuxna människors ansvar. Debatten foku-

seras ofta på barn som har problem, ungdomar som

begår brott, hur vi ska bemöta brotten och vilka insat-

ser som ska göras. Jag tror att det är där som vi gör

fel i det brottsförebyggande arbetet. Det är inte bar-

nen och ungdomarna som vi behöver arbeta mot för

att åstadkomma en förändring, utan det är vuxenvärl-

den som i dag i många stycken har abdikerat.

Vi kan bara se på centrumen i de olika kommu-

nerna. Det är där som ungdomarna hänger, men det

finns inga vuxna där. Man måste ha föräldravandrare

som går ut på stan i stället för att öppna våra hem och

låta våra barn vara hemma med sina kompisar till-

sammans med vuxna.

Därför är det viktigt att lyfta fram detta. Hela ti-

den kommer frågan om resurser upp. Det måste till

mer resurser. Polisen måste ha mer resurser. Kom-

munerna ska ha mer resurser. Olika aktörer i krimi-

nalvården måste ha mer resurser. Men om det nu inte

finns mer resurser? Om man redan satsar så mycket

som finns? Tar vi pengarna någon annanstans ifrån

får det också effekter. Kommer vi då inte att uppnå

någonting?

Jag tror inte att mer resurser löser alla problem.

Den viktigaste lösningen är att vuxna människor

börjar att ta ansvar, inte bara för sina egna barn utan

också för andras barn. Familjen är den viktigaste

brottsförebyggaren. Familjen är oerhört viktig när det

gäller att vara en god normbildare och att ge barnen

en trygg uppfostran. Det kan vi i Vänsterpartiet helt

instämma i. Men det finns ytterligare en sanning.

Familjen kan vara det mest brottsskapande in-

strumentet. Familjen kan överföra helt felaktiga nor-

mer till barnen. Familjen kan skapa problem och

utslagning. Samtidigt som familjen är den bästa

brottsförebyggaren och den goda normbildaren kan

den också vara den brottsskapande miljön för våra

barn och ungdomar. Har man det perspektivet inser

man att insatserna inte ska riktas till de föräldrar som

är goda normbildare och som kan erbjuda bra och

trygga förhållanden. Insatserna behöver snarare riktas

till familjer som är brottsskapande. Det är där som

staten och politikerna ska ha en roll.

Politikerna ska inte ha en roll i den goda familjen

och ta över ansvaret. Politikernas roll är att ta över

ansvaret när familjen blir brottsskapande och när den

skapar svåra problem. Då kommer detta med vuxna

människors ansvar återigen in. Det gäller grannar,

skola och alla. Den vuxne som vänder ryggen åt ett

barn som far illa ute på lekplatsen eller var som helst

och säger till sitt barn att han eller hon inte får leka

med ett annat barn är faktiskt delaktig i det barnets

dåliga utveckling.

Det är därför som vi måste prata om allas delak-

tighet. Det är därför som det brottsförebyggande

arbetet ligger på varje enskild individ och den enskil-

des möjlighet att påverka och ta ett ansvar. Man kan

göra otroligt mycket utan att alltid kräva mer resurser.

Om vi tror att uteblivna resurser leder till att vi ska

lämna de barn, ungdomar och vuxna som har det

svårt åt sitt öde, då kommer vi definitivt att misslyck-

as.

Fru talman! Sedan vill jag lyfta fram några av re-

servationerna. Det gäller först polisens roll i det

brottsförebyggande arbetet, där det återigen handlar

om mer resurser. Jag ska ta upp ett exempel från

Jönköpings län där jag sitter i polisstyrelsen. Vi har

analyserat alla siffror på ökad våldsbrottslighet, var

det sker brott, när det sker brott, utanför vilka ställen,

och vi har mycket klart kunnat koppla detta till alko-

holtillstånd och öppettider.

Polisstyrelsen har också tagit fram ett tio-

punktsprogram när det gäller vilka åtgärder som kan

vidtas utanför polisens resurser. Dessutom har alla vi

som sitter i polisstyrelsen fått ett ansvar att vara den

brottsförebyggande kontakten gentemot en kommun,

och alla kommuner i Jönköpings län har utsett en i

kommunen som ska ha ansvaret och vara kontaktper-

son gentemot polisstyrelsen. Detta är inte en fråga

bara för polisen, utan här krävs det samverkan. Då

handlar det inte om resurser, utan det handlar om att

man med mycket små medel kan åstadkomma föränd-

ringar.

Fru talman! Vidare vill jag ta upp frågan om mer

resurser till kriminalvården och kostnaderna för § 34-

placeringar. Ja, det skulle vara bra med mer resurser.

Men när det gäller kostnaderna för § 34-placeringar

har kriminalvården avsatt resurser, så det är inte där

som bristen finns. Det är kommunerna som inte vill ta

över ansvaret. Att ge mer pengar kriminalvården för

att öka antalet § 34-placeringar förändrar ingenting.

Det är kommunerna som måste ha mer pengar efter-

som de ska ta det fortsatta ansvaret för behandlingen.

Beträffande behandlingsarbetet hade kriminalvår-

den tidigare 600 miljoner i överskott. Var behand-

lingen bättre då? Var det mindre återfallsfrekvens?

Lyckades man bättre med dessa resurser? Nej, det

gjorde man inte. Det som man måste göra är att se på

innehållet i programmen och utveckla det, för där har

bristerna varit oerhört stora. När man nu börjar att

utveckla innehållet kommer det att finnas möjlighet

att ge en adekvat behandling, vilket i sin tur kräver

mer resurser. Men det utvecklingsarbetet har påbör-

jats och det är oerhört viktigt att man fullföljer detta

inom kriminalvården.

Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till för-

slagen i justitieutskottets betänkande.

Debatten

Hämtad sida: 44

44 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

ALICE ÅSTRÖM (v): Brottsförebyggande arbete (2001-04-19) — PRESS0