Herr talman! Det är självfallet inte så enkelt. Se-
dan kan man alltid notera att när socialdemokratiska
statsministrar avgår är de populära hos oppositionen
att citera. Det har vi sett flera exempel på.
Jag har ingen annan uppfattning än Ingvar Carls-
son. Den generella välfärdspolitiken är grunden och
basen i alltihop, i att hålla samman Sverige så att
klyftorna, arbetslösheten och segregeringen inte ökar.
Det är grunden och basen. Men sedan krävs det na-
turligtvis också riktade insatser.
Riktade insatser försöker bl.a. de lokala brotts-
förebyggande råden och socialtjänsten att arbeta med
när man jobbar med de ungdomar som är på väg att
hamna snett. Det finns många projekt, många exem-
pel på hur man jobbar med ungdomar som börjat
stjäla bilar eller som börjat med narkotika. BRÅ har
gett anslag till en stor del av de projekten, till riktade
insatser, så det krävs båda delar.
Men gemensamt för båda delar är att det krävs en
hel del skattepengar. Man kommer inte undan det.
Alltihop beror i huvudsak på att vi har ork och möj-
lighet att ta ut skatt. Här är Ragnwi Marcelind i sam-
ma läge som Gunnel Wallin. Hon ska sänka alla
skatter ihop med moderaterna, samtidigt som hon ska
höja alla utgifter ihop med oss. Det hänger inte ihop.
Det hänger faktiskt inte ihop.
När det sedan gäller Stockholms stadshus: Kryp
inte bakom det! Det är en helhet, alltihop. Lika väl
som Ragnwi Marcelind kan ta upp frågan om skolan
och om att eleverna inte klarar kunskapskraven i en
del fall, lika väl kan jag ta upp bostadspolitiken gene-
rellt sett. Det är ett mycket allvarligt problem och det
etablerar nya fakta, en ny social struktur som innebär
att låginkomsttagare inte kommer att ha en möjlighet
att bo i Stockholms innerstad och i de attraktiva yt-
terområdena. Det ökar segregeringen.
Ragnwi Marcelind har en chans till på sig. Tala
om för oss: Har ni fått kalla fötter i den här frågan,
eller har ni inte det?