Herr talman! För att man långsiktigt ska få ett
tryggare samhälle behövs ett samlat grepp där rätts-
väsendet samverkar med många aktörer från olika
samhällsområden, allt för att ge det brottsförebyg-
gande arbetet ett gynnsamt resultat.
Herr talman! Vi i Centerpartiet står bakom alla
våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag
bifall endast till reservation 2.
Vikten av en fungerande normbildning vill vi ock-
så från Centerpartiet särskilt framhålla. Regeringen
får inte glömma bort att varje samhällssystem bygger
på en normbildning som reglerar rätt och fel i um-
gänget mellan människor. Både skrivna och oskrivna
regler är viktiga för ett samhälles funktion, och de
påverkar dess utformning. Denna normbildning spelar
faktiskt en avgörande roll för att förhindra brott. En
modern familjepolitik som utgår från barns rätt att
känna trygghet under uppväxten måste förenas med
en samhällelig dialog om normer och värderingar
samt om familjens ansvar för de värderingar som man
förmedlar till barnen. Samhället måste naturligtvis
erbjuda familjerna stöd i detta arbete, och man måste
också från samhällets sida ge tid för föräldrarna att
dela vardagen för att få in dessa normer och värde-
ringar.
Det viktigaste ansvaret för barns normbildning
och därigenom den grundläggande brottsförebyggan-
de verksamheten ligger alltså hos familjen, och det är
främst i familjen som barn ges de värderingar och
normer som följer dem hela livet. Det är familjen och
den närmaste omgivningen som kan hjälpa till att
avhålla barn och ungdomar från att begå brott, och då
brott redan har begåtts kan man hjälpa till att sätta
gränser och reda ut orsakerna till brottet.
Enskilda medborgare, företag, föreningar, nä-
ringslivet, kommunala myndigheter och olika organi-
sationer är alla viktiga kuggar i det brottsförebyggan-
de arbetet. Men låt varje kommun bestämma själv hur
man vill organisera arbetet. Det finns i dag, står det i
skrivelsen, 196 lokala brottsförebyggande råd runtom
i landet. Det kan tyckas positivt. Men som tidigare
talare här har sagt är det inte alla som fungerar. Och
där de behövs som allra bäst, i storstadsområdena, är
de svårast att starta upp och svårast att hålla i gång.
Jag var för en tid sedan i Göteborg och tog del av
arbetet där. Där var det en plan på hyllan, därför att
eldsjälen hade lagt av. Så det måste verkligen till ett
reellt stöd, både ekonomiskt och organisatoriskt för
att hålla i gång de brottsförebyggande råden. En del
av de avsatta pengarna bör användas i ett uppmunt-
rande syfte, t.ex. för seminarium och handledning, så
att de som engagerar sig känner att de får ett erkän-
nande för det arbete som de gör, och det förtjänar de
väl. Det räcker alltså inte med vackra ord och att det
finns planer eller att det är planer på gång, utan det
måste till praktiskt handling. För att detta ska ske
måste det finnas någon som drar lasset, och det är
egentligen närpolisens uppgift.
Som det sades tidigare är närpolisen spindeln i
nätet i det brottsförebyggande arbetet, den fasta
punkten. Fungerar inte närpolisverksamheten funge-
rar inte heller det brottsförebyggande arbetet. Det
krävs en långsiktighet i det brottsförebyggande arbe-
tet och en långsiktighet i närpolisorganisationen.
Annars faller hela arbetet för det hänger oftast på
personer. Finns det inga närpoliser på tjänsterna faller
också arbetet.
I skrivelsen redogör regeringen för vikten av en
fungerande närpolis och behovet av att den polisiära
verksamheten tillförs mer medel. Det är hög tid att
tillse att detta omvandlas i praktisk politik och inte
bara att det blir tomt prat och att det står på papperet.
Samtidigt som regeringen bara pratar kan vi se hur
kritiskt läget är runtom i landet när det gäller närpo-
lissituationen. Polisorganisationen måste vara upp-
byggd på ett effektivt och ändamålsenligt sätt samt
kontinuerligt tillföras både materiella och personella
resurser som möjliggör ett högkvalitativt polisarbete.
Samhället måste ta detta ansvar i hela landet. Det
tycker jag är jätteviktigt. Jag hörde en signal här från
påskhelgen i Haparanda t.ex. Där sökte man polisen i
en svår situation. Polisen hade ingen att skicka. Det
fanns ingen. Vi kan inte bedriva ett brottsförebyggan-
de arbete om det inte finns poliser tillgängliga för att
delta i detta.
Det utvecklade svenska föreningslivet har också
en stor betydelse för normbildningen. Genom att barn
och ungdomar deltar i föreningsverksamhet lär de sig
att respektera de demokratiska värderingarna. Före-
ningslivet skapar också möjligheter till meningsfulla
fritidssysselsättningar. Engagemanget från allmänhe-
ten och de ideella organisationerna måste bättre tas
till vara. Det är viktigt att de ideella organisationerna
får det rätta stödet. Därför är det viktigt att samord-
ningen och samarbetet mellan myndigheter, enskilda
och organisationer stärks och utvecklas.
Finns det tekniska hjälpmedel som kan underlätta
detta och förebygga brott ska vi naturligtvis använda
oss av dem. Här är t.ex. övervakningskameror i taxi-
bilar en viktig del. Jag har själv tagit del av detta. Det
har prövats i andra länder med bra resultat. Det man
skyller på är att detta är ett hot mot integriteten. Om
man har satt sig in i situationen kan jag inte finna att
detta hot väger över mot möjligheten att förebygga
svåra personella skador. Jag tycker att detta är en
viktig del av tekniken som vi ska anamma.
Kriminalvården måste ges ökade resurser så att
den har möjlighet att påverka det brottsförebyggande
arbetet på ett konstruktivt sätt för att förhindra åter-
fall. Dagens situation med dess höga återfallsprocent
är en katastrof, och det är inget gott tecken för det
förebyggande arbetet. Direkt när verkställigheten
påbörjas ska den dömde förbereda sig för livet utan-
för murarna och en laglydig tillvaro utanför anstalten.
Detta är en otroligt viktig förebyggande åtgärd. Det
måste finnas resurser för § 34-placeringar. Vi vet att
alkohol- och narkotikamissbruk är orsak till mycket
av brottsligheten. Här behövs det krafttag.
Jag vill lyfta upp ytterligare en sak, och det är bo-
stadsplaneringen. Man måste i kommunerna tänka
mycket mer på det brottsförebyggande arbetet när det
gäller planeringen av bostadsområden. Därför är det
glädjande att regeringen tänker ge BRÅ i uppdrag att
fortsätta att stödja kommunernas arbete med att be-
akta de brottsförebyggande aspekterna i stads- och
bebyggelseplaneringen.
En annan del när det gäller storstadspolitiken och
dess övergripande mål är att bryta den sociala och
etniska segregationen i storstadsregionen och verka
för jämlika levnadsvillkor. Detta är viktigt för oss i
Centerpartiet. Det finns i dag segregerade områden i
Sverige med stor arbetslöshet och omfattande sociala
problem, vilket ofta leder till utanförskap och i för-
längningen till en ökad kriminalitet. I sådana områden
finns det risk att människor tappar framtidstron och
tilltron till samhällets förmåga. I ett läge där tilltron
till samhället går förlorad finns det stora risker att
grupper skapar egna normsystem som inte är förenli-
ga med det övriga samhällets normer och lagar. Det
är främst i sådana miljöer som gängbildningar nu tar
form på alltfler ställen. Där finns också drogproblem
och grov kriminalitet. Detta är någonting som vi
gemensamt borde verka för att få bukt med.
Till sist vill jag säga att det behövs ett långsiktigt
brottsförebyggande arbete. Det är det som måste vara
grunden för ett tryggt samhälle med normer och vär-
deringar som bas. Vi vill inte ha ett samhälle med
murar, låsta grindar, bevakning osv., utan det måste
bygga på den enskildes ansvar.