Fru talman! Vi är alla en del i planeten Jordens
näringsväv, och då kan man fråga sig vem som är
överordnad vem. Är människan skapelsens herre? Är
övriga djur och växter till för människan? Ofta beter
vi oss som om det vore så.
Jag menar att det är en felsyn, för då har vi inte
förstått vår plats i det ekologiska systemet. Vi måste
inse att vi är en del av detta och bete oss därefter.
Olika kulturer har visat prov på att de klarar det.
Andra har visat prov på motsatsen. Detta slår obön-
hörligen tillbaka.
Det är här som djurskyddet kommer in. Grundsy-
nen måste vara att vi och djuren tillhör samma ekolo-
giska väv. Utifrån detta synsätt ska djurskyddet ska-
pas.
Vänsterpartiet tycker därför att det är bra att por-
talparagrafen i djurskyddslagen fortsättningsvis ska
gälla alla djur i bestämmelserna och att en del straff-
bestämmelser skärps. Vi ser också fram emot att den
nya djurskyddsmyndighet som är under bildande
ytterligare ska stärka djurskyddet.
Få lagar är så bra att de inte kan göras bättre. Där-
för har vi några förslag som vi menar skulle förbättra
lagen.
Vänsterpartiet har tre olika reservationer. Jag ska i
mitt anförande tala om två av dessa reservationer.
Den tredje reservationen, som jag inte själv står bak-
om, kommer Tasso Stafilidis senare i debatten här att
ta upp.
Den första reservationen handlar om hållande av
burhöns. Det har vidtagits åtgärder för en förbättring
av förhållandena för burhönsen, men det har inte gått
särskilt fort. Nu säger såväl jordbruksministern som
Jordbruksverket att de inte ska bevilja fler dispenser.
Vänsterpartiet stöder det ställningstagandet.
Den modifierade hönsbur som saluförs på den
svenska marknaden har fortfarande brister. Vi menar
att den inte uppfyller alla de krav som bör kunna
ställas från djurskyddssynpunkt.
Givna dispenser missgynnar också de äggprodu-
center som redan har ställt om till golvhönshållning
och möjlighet till utevistelse. De som har ställt om
måste få ökade möjligheter att utvecklas och sälja
sina produkter. Därför måste de skärpta kraven gå
hand i hand med ett tydligt märkningssystem så att
konsumenten kan vara säker på vilka ägg som har
producerats på ett mer djurvänligt sätt.
Den andra reservationen gäller djurtransporter
inom EU. Inom EU är den inre marknadens regler om
fri rörlighet för varor och tjänster överordnade det
mesta. De reglerna gäller framför folkhälsa och djur-
skydd. Djur är på den inre marknaden en vara som
ungefär vilken vara som helst. Den ska produceras
där det är billigast, förädlas där det är billigast och
säljas där man får ut mesta möjliga av den.
Vänsterpartiet anser att det är oacceptabelt att be-
handla djur som en vara vilken som helst och menar
att djur måste undantas från regeln om varors fria
rörlighet. Nu finns det en del speciella regler för djur,
men grundsynen inom EU är ändå att djur är en vara.
Vi menar också att man måste se livsmedelsfram-
ställning i allmänhet och köttproduktion i synnerhet
som en helhet. Är det rimligt att en kalv föds i Sveri-
ge, uppföds till slaktdjur i Belgien, slaktas i Spanien
för att sedan säljas i Sverige? Detta visar att det inte
finns en helhetssyn. Skulle så att säga djurtranspor-
terna tvingas ta ansvar för sina totala samhällskostna-
der skulle det inte vara ekonomiskt lönsamt att trans-
portera djur alltför långa sträckor.
Till detta kommer också en ökad hälsorisk och
smittspridning av fruktade sjukdomar. Vi har ju för
inte så länge sedan sett frukterna av detta i Europa.
Jag yrkar bifall till reservation nr 14.
Fru talman! I frågan om pälsdjursnäringen kom-
mer Tasso Stafilidis att tala för Vänsterpartiet. Jag har
där en avvikande uppfattning gentemot majoriteten i
mitt parti och väljer därför att inte beröra den frågan i
detta anförande. I stället kommer jag i slutet av de-
batten att ge min syn på pälsdjursnäringens framtid.