Fru talman! Ett samhälle som inte värnar om dju-
rens välbefinnande riskerar också att bli ett samhälle
där utsatta människors värde förtrampas.
Det har under senare år vuxit fram ett ökat intres-
se och ett ökat engagemang för djurhållningsfrågor.
Vi socialliberaler är glada över den utvecklingen, en
utveckling som bidrar till att människor som konsu-
menter blir medvetna om djurhållningsfrågor. Med-
vetna och upplysta konsumenter har goda möjligheter
att utöva påtryckningar genom att köpa varor som
säljs av producenter som har en god djurhållning.
Andra styrmedel för ett bättre djurskydd är lagar
och förordningar. Visst behöver vi lagar och regler,
men huvudproblemet i dag är inte att existerande
regler inte skyddar djuren, utan det är att reglerna inte
efterföljs. Efterlevnaden av djurskyddslagen och
lagen om djurplågeri måste skärpas. Länsstyrelserna
och andra berörda tillsynsmyndigheter måste få ökade
resurser så att de kan kontrollera att de bestämmelser
som finns också följs i praktiken.
Djurhållningen måste garantera djuren ett värdigt
liv och också en anständig död. I samband med slakt
måste krav på god djuromsorg iakttas. En dålig djur-
hållning är ju inte bara etiskt oförsvarbart, utan det
innebär också en hälsorisk för konsumenterna.
De två viktigaste frågorna för Sverige att driva är
att minska tiden för slakttransporter och att arbeta för
att slakt sker nära djurens uppfödningsplatser. Vi
socialliberaler anser att Sverige inom EU måste verka
för ett borttagande av exportbidrag för transport av
levande djur.
Vi medger att i viss forskning är djurförsök fortfa-
rande nödvändiga för att göra viktig vetenskaplig
verksamhet möjlig. Det handlar t.ex. om forskning
som syftar till att få fram botemedel mot mycket
allvarliga sjukdomar. Forskningsgenombrott på dessa
områden kan leda till att lidandet för många männi-
skor kan minimeras eller kanske helt undanröjas. Men
alla djurförsök måste ske under mycket stränga etiska
regler.
Vi tycker också att det är viktigt att alternativ till
djurförsök inte bara prövas utan också att man skyn-
dar på utvecklingen för att ersätta djurförsök med
andra typer av försök.
Det är viktigt att i det här sammanhanget påpeka
att djurhållningen i Sverige är bättre än i de flesta
andra EU-länder. Visst finns det en hel del att åtgärda
för att förbättra djurhållningen.
Vi socialliberaler har drivit och driver t.ex. hårt
frågan om förbud mot kadavermjöl i djurfoder, för-
bud mot långa djurtransporter, tester mot galna ko-
sjukan. Vi driver frågan om ett federalt kontrollorgan
med maktmedel och med resurser, att man ska till-
sätta ett matens och djurens FBI. Vidare driver vi
förbud mot att använda kadaverfett i mat.
När det gäller tillsynen av djurskyddet menar vi
att det i dag kan ifrågasättas om nuvarande ordning är
tillfredsställande. Kommunerna har i dag det fulla
ansvaret. Men har vi i dag en effektiv och kvalitets-
mässigt godtagbar fördelning av ansvaret mellan stat
och kommun?
Om de internationella problemen med epizootier,
långväga internationella transporter av djur och oac-
ceptabel behandling av djur fortsätter, måste djur-
skyddet stärkas. Genom att inrätta en stark och en-
hetlig statlig myndighet på djurskyddsområdet skulle,
menar vi, djurskyddet tillföras en betydelsefull resurs.
Jag har i en motion också tagit upp frågan om var
man bör placera en myndighet med dessa uppgifter.
Jag kommer inte att yrka bifall till reservation 11. Jag
vill dock peka på vad jag har sagt i reservationen, att
Uppsala ändå måste ses som den mest idealiska plat-
sen för placering av en sådan myndighet. Inte heller
detta bör vi se som lokaliseringspolitik. Gör vi inte
det utan ser till var myndigheten lämpligen bör ligga,
bör valet falla på Uppsala. Där finns anknytning till
Statens veterinärmedicinska anstalt, juridiska fakul-
teten vid Uppsala universitet, Sveriges lantbruksuni-
versitet osv. Argumenten är många och starka.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation
nr 10.