Fru talman! Visst har det funnits tillfällen då man
har stått här i talarstolen och undrat till vilken nytta
man gjort det. Så är det speciellt när man befinner sig
i opposition. Det är väldigt svårt att påverka och få
igenom sina förslag.
Men det är med stor förvåning som jag noterar att
Socialdemokraterna tillsammans med sina två stöd-
partier, som ju faktiskt har majoritet i denna kammare
och som också har möjlighet att driva igenom sina
förslag, nu är villiga att avhända sig sitt och väljarnas
inflytande över beslut i viktiga frågor här i Sveriges
riksdag.
I det betänkande som vi i dag debatterar finns ett
förslag från majoriteten som innebär att regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruksver-
ket ska få meddela föreskrifter om villkor för eller
förbud mot viss djurhållning.
Liksom remissinstansen Länsstyrelsen i Skåne an-
ser vi kristdemokrater att denna lagändring kan med-
föra risk för den enskildes rättssäkerhet. Förbud mot
viss djurhållning bör meddelas i lag antagen av Sve-
riges riksdag. I annat fall kan tillfälliga opinionsvin-
dar leda till godtycke och beslut om förbud, vilket
kan strida mot grundlagen och den enskildes rätt. Om
den föreslagna lagändringen går igenom ger det oa-
nade möjligheter för en regering att förbjuda vilken
djurhållning som helst och på så sätt komma undan
en demokratisk process med öppen debatt. Det är ett
skrämmande perspektiv.
Det är i Sveriges riksdag som lagstiftningen ska
beslutas. Att avhända sig denna typ av lagstiftning,
som kan slå mot såväl enskilda som hela näringar, är
att underkänna riksdagens ställning. Om regeringen
anser det nödvändigt med förbud ska man också fort-
sättningsvis gå till riksdagen för att stifta sådan lag.
Regeringens förslag bör, i denna del, därför avslås.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 3
och vill i detta sammanhang rikta min första fråga till
Ann-Kristine Johansson och er andra som stöder
regeringens förslag: Anser ni att detta förslag är de-
mokratiskt? Är ni som folkvalda beredda att släppa
all makt till regeringen, helt och hållet, i den här ty-
pen av frågor? Det skulle jag vilja ha ett svar på.
Jag vill i detta sammanhang även ta upp en fråga
som jag ser som ytterligare ett hot mot den demokra-
tiska beslutsordningen. För över ett år sedan besluta-
de en majoritet av riksdagens ledamöter här i kamma-
ren om en lagändring för förordnande av veterinär vid
hästtävlingar. Regeringen gav då Jordbruksverket i
uppdrag att se över hur man skulle kunna förenkla
förfarandet vid tillsättande av tävlingsveterinärer. Så
långt är allt i sin ordning. Men nu meddelar Jord-
bruksverket i senaste numret av sin tidning Djuridi-
ken att man inte kan förändra förfarandet innan man
gjort en ändring i djurskyddslagen och konstaterar att
ett sådant förslag saknas i den proposition som vi
debatterar här i dag. Då blir naturligtvis min följdfrå-
ga till regeringen och Ann-Kristine Johansson: Varför
har ni inte tagit med ett förslag om ändring i djur-
skyddslagen i denna del när ni visste att detta krävdes
för att kunna verkställa majoritetens beslut? Är det
demokratiskt att på detta sätt förhala ett beslut taget i
Sveriges riksdag? Hur avser ni att reparera skadan så
att en ändring i enlighet med riksdagens beslut kan
verkställas?
I propositionen föreslår regeringen att bestämmel-
ser om att djur ska hållas och skötas i en god djur-
miljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa
och ger dem möjlighet att bete sig naturligt ska gälla,
inte enbart lantbrukets djur, försöksdjur och tävlings-
djur, utan alla djur. Vi kristdemokrater har i princip
inget att invända mot förslaget, men vi anser att ut-
skottet kunde ha gått oss till mötes i vårt förslag om
undantagsmöjligheter som gäller specifika situationer
där djurens naturliga beteende kan vara till skada för
dem själva.
Vi kan också se att det i vissa fall är motiverat
med ett krav på tillstånd för djurhållning i större om-
fattning även då den inte är av yrkesmässig karaktär,
t.ex. när mängden djur riskerar att bli en sanitär olä-
genhet. Men vi har i vår motion pekat på de gräns-
dragningsproblem som kan uppstå i samband med
bedömningen av vad som är "större omfattning". Vi
anser det t.ex. inte rimligt att en hästägare med fyra
tävlingsston, i likhet med kravet på tillstånd för hun-
dar som gäller vid fyra avelstikar, ska behöva ha
tillstånd för hållande av dessa. Vi förutsätter att Jord-
bruksverket vid utfärdande av föreskrifter om undan-
tag från kravet på tillstånd beaktar situationer som här
beskrivits. Vi kommer att följa frågan noga och åter-
kommer om det skulle visa sig att våra farhågor be-
sannas i denna del.
Till sist, fru talman, skulle jag vilja ta upp en frå-
ga som vi har tagit upp i vår motion som rör straff-
sanktioner. Det är i dag inte förenat med någon straff-
sanktion för en djurägare att hindra och motsätta sig
en inspektion av en tillsynsmyndighet. Detta kan få
till följd att er djurhållare utan risk för straff kan mot-
sätta sig inspektion för att med denna åtgärd t.ex.
vinna tid och undanröja bevis. Detta är en brist i lag-
stiftningen som vi anser måste rättas till.
Fru talman! Jag ser att jag har ganska gott om tid
kvar av min anmälda talartid, så jag ska ta upp en sak
till som behandlas i detta betänkande, och det är vår
motion om s.k. kamphundar. Ann-Kristine och jag
har debatterat det ämnet många gånger. Senast i förr-
går läste jag en artikel i Dagens Nyheter om en kvin-
na som hade blivit attackerad. Sådant har vi fått läsa
om återkommande de senaste månaderna och det
senaste året. Vi är väldigt duktiga här i Sveriges riks-
dag på att hitta bra djurskyddslagar och skydda våra
djur. Men, Ann-Kristine Johansson, vore det inte på
tiden att vi också försöker skydda människor mot de
djur som har fel ägare? Hur ser Ann-Kristine Johans-
son på detta problem, som bara fortgår? Man tillsätter
utredning efter utredning för att titta på vad man ska
göra åt detta problem. Vi har ett färdigt lagförslag
som man åtminstone skulle kunna börja med tills ni
är färdiga med någonting som ni anser är bättre.