Fru talman! Intresset för djurskyddsfrågor ökar i
samhället. Ungdomars intresse för dessa frågor är
stort. Det märktes när Ungt Val drog i gång. Djur-
skyddsfrågorna låg på tio-i-topp-listan för de vikti-
gaste frågorna. Det handlar om etik. Det handlar om
hur vi behandlar våra djur, allt från sällskapsdjuren
till de livsmedelsproducerande djuren.
Att vi ska ta hänsyn till de djur som vi har i vår
tjänst är vi alla överens om. Djurens välfärd är i första
hand beroende av de människor som regelbundet
kommer i kontakt med djuren, men det är också ett
stort ansvar för oss politiker och för hela samhället.
Vi ska se till att vi har en bra, skarp djurskyddslag
som ses över med jämna mellanrum och förändras
efter tidens gång och när forskning och ny kunskap
ger oss nya fakta.
Djurskyddet är naturligtvis i första hand viktigt ur
djurens perspektiv. Djur har en legal rätt att behand-
las väl. Oavsett om det gäller avel, djurhållning,
transporter eller slakt måste djurskyddet vara en na-
turlig och integrerad aspekt.
När det gäller brott mot djurskyddslagen skärps
straffbestämmelserna ytterligare. Det blir höjt maxi-
mistraff till fängelse i två år, och i straffskalan för de
allvarligaste brotten finns endast fängelse. Detta gäll-
er också hanteringen av slaktdjur, eftersom djurskyd-
det måste skärpas inför och vid slakt.
I dag säger lagen att länsstyrelsen under vissa för-
utsättningar meddelar förbud mot att ta hand om djur
eller visst slag av djur. Med det nya förslaget blir det
obligatoriskt myndighetsingripande till skydd för
djuren. Det innebär att har man blivit dömd för djur-
plågeri eller varit föremål för beslut om föreläggande
vid upprepade tillfällen ska man i fortsättningen inte
tillåtas ha djur.
När det gäller omhändertagande av djur ska myn-
digheten ha skyldighet att omhänderta djur i situatio-
ner då det är nödvändigt ur djurskyddssynpunkt: vid
djurplågeri eller hos dem som vid upprepade tillfällen
varit föremål för föreläggande. Självklart ska det här
ske efter noggrann prövning av vad som är bäst för
djuren, och det ska utföras av kompetent personal.
Det är också viktigt att det sker så tidigt som möjligt
och, om det behövs, i samarbete med de sociala myn-
digheterna och de organisationer som finns. Det kan
ligga mycket bakom ett fall med ett vanvårdat djur, så
det behövs att alla samarbetar.
En annan sak, en viktig förändring som vi är glada
över att få lägga fram förslag om, är att bestämmelsen
om att djur ska hållas i en god djurmiljö och på ett
sådant sätt att de kan bete sig naturligt ska gälla alla
djur, inte bara djur inom husdjursskötseln och djur
som används till tävling och försöksdjur utan alla
djur.
Fru talman! En annan viktig fråga handlar om rätt
att ge injektioner till djur. I dag finns det inget förbud
mot att injektioner ges till djur utan att det är befogat
av veterinärmedicinskt skäl, och det är inte heller så
att veterinär ska anlitas i dessa fall. Det förekommer
att djur ges injektioner under vissa alternativmedi-
cinska behandlingar som kan vara tveksamma ur
djurskyddssynpunkt. Därför behöver det införas i lag
att injektioner endast får ges av veterinär eller efter
ordination och instruktion av veterinär och endast då
det är veterinärmedicinskt motiverat.
Vi har försökt att klargöra så tydligt som möjligt
vad det är som gäller. Regeringen eller Jordbruksver-
ket får utfärda föreskrifter om undantag från kravet
rörande veterinärmedicinsk grund. Med dessa möjlig-
heter till undantag anser utskottet att det även fort-
sättningsvis är möjligt för en lantbrukare att t.ex. ge
järn till smågrisar, spårämnen, mineraler och att be-
kämpa parasiter m.m.
Under våren samlade regeringen ett antal myn-
digheter och kommuner till ett möte om framtida
livsmedel och djurskyddstillsyn. Slutsatserna från
detta blev att huvudmannaskapet ska vara kvar på
kommunerna, alltså på lokal nivå. Det finns en mängd
frågor som behöver diskuteras vidare innan förslaget
kommer. Det är ju bra, Eskil Erlandsson, att det här är
genomarbetat, för en aktiv och fungerande djur-
skyddstillsyn är A och O så att vi vet att våra djur
behandlas och sköts väl, att efterlevnaden av vår lag
fungerar och att tillsynen fungerar bra där.
Det finns goda exempel på hur man kan samar-
beta och hjälpas åt från myndigheter och näringen,
t.ex. i Katrineholmsprojektet. Där samordnas tillsy-
nen mellan miljöbalken och djurskyddslagen. Tillsy-
nen sker dels genom egenkontroll av lantbrukaren
själv, dels genom andrapartskontroll, alltså av de
föreningsföretag som lantbrukaren levererar till, och
dels genom ett oberoende kontrollorgan. Men myn-
dighetsutövningen är kvar hos kommunen. Det är ett
spännande försök att utveckla tillsynen och samarbe-
tet mellan myndigheter och näringar.
Fru talman! Sveriges roll i EU är en viktig del i
djurskyddet. Under vårt ordförandeskap lyfte reger-
ingen fram frågan. Bl.a. genomfördes en stor etik-
och djurskyddskonferens här i Stockholm. Det
genomfördes också rundabordsdiskussioner med
företrädare för djurskyddsorganisationerna inom EU.
Det är viktigt att frågorna har lyfts upp på olika nivå-
er, inte minst på ministernivå.
I sitt anförande sade Eskil Erlandsson att vi bara
pratar och pratar. Regeringen pratar, men vi ser ingen
handling. Jag säger att det vi har gjort under vårt
ordförandeskap och de frågor som regeringen driver
nu är steg på väg. Jag tror att vi alla kan inse att det
tar tid att förändra.
Självklart är det viktigt som tas upp i flera motio-
ner i betänkandet att vi ska flytta fram positionerna
och inte ge upp kampen för ett gott djurskydd för alla
de djur som människan håller. Här finns ingen oenig-
het. Vi anser alla att Sverige ska vara starkt pådrivan-
de. Det gäller i allra högsta grad djurtransporterna,
och inte minst de djurmarknader som finns inom EU.
Det finns en mängd att göra, och vi ska vara starkt
pådrivande i de frågorna.
Fru talman! Vårt betänkande handlar också om
många olika andra saker, bl.a. de dispenser som finns
för hönshållningen, minknäringens framtid, ektopara-
siter, slaktkycklingar m.m. Jag tänker bara kort kom-
mentera två ytterligare saker, och det är hönshåll-
ningen och pälsdjursnäringen.
Vi närmar oss slutdatumen för dispenserna för att
ha höns i de gamla, traditionella burarna. Enligt Jord-
bruksverket och näringen själv går omställningen nu
snabbt. Det som kan dra ned på takten är produktio-
nen och framtagandet av de nya systemen. Man hin-
ner inte i den utsträckning som behövs ta fram de
inredda burar som många vill ha.
Jag tycker att det är positivt att omställningen går
snabbt och att näringen är med i det hela och har tagit
ansvar och lyssnat på konsumenternas krav. Sedan är
det också viktigt att äggen blir märkta, så att vi som
konsumenter kan välja och visa vad det är vi vill ha i
affärerna.
Minknäringen är en annan viktig fråga. Jag är
övertygad om att den kommer tillbaka till den här
kammaren för att diskuteras än en gång, kanske inte
under det här riksmötet, men under nästa. Jordbruks-
verket har lagt fram sin rapport och konstaterar att det
finns brister i minkarnas miljö och föreslår en rad
förbättringar. Samtidigt sägs det att det behövs ytter-
ligare forskning om hur nya system kan uppfylla
minkens grundläggande behov osv. En utredare är
tillsatt för att se över och analysera dels konsekven-
serna av en förändring av näringen efter det förslag
som Jordbruksverket har lagt fram, dels konsekven-
serna av en avveckling av näringen.
Djurskyddsfrågan är ständigt aktuell, och många
är engagerade. Det handlar om att hålla den etiska
diskussionen vid liv, och att ständigt reflektera över
etiska aspekter i det dagliga arbetet med djur. Kun-
skap är det viktigaste redskapet för djurskydd. Det är
viktigt att ny kunskap utvecklas, sprids och får ge-
nomslag både i det praktiska arbetet, i politiken och i
lagstiftningen.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskot-
tets förslag och avslag på samtliga reservationer.