Fru talman! Vi diskuterar nu propositionen om
ändringar i djurskyddslagen och en del motioner som
har hanterats av utskottet i samband med denna. Det
här är en proposition som har gjorts upp i ett samar-
bete mellan Vänsterpartiet, Miljöpartiet och regering-
en.
Många av de frågor som kommer upp här är frå-
gor som har engagerat Miljöpartiet under en väldigt
lång tid. Bl.a. att alla djur ska omfattas av § 4 i djur-
skyddslagen, så att de även omfattas av kravet på ett
naturligt beteende, är något som vi har jobbat för
under lång tid. Det är fullt rimligt att sällskapsdjur
och övriga djur, t.ex. ridhästar, ska ingå i den här
paragrafen, och det har vi hävdat länge. Det borde
vara självklart att man kan utfärda föreskrifter om
hållning av dessa djur. Vi är väldigt glada för att det
nu föreslås.
Vi har också kämpat länge för att man ska skärpa
straffen för brott mot djurskyddslagen och att fler
lagöverträdelser ska straffbeläggas. Vi tycker att det
är orimligt att även upprepade fall av djurplågeri,
t.ex. vid transporter, tidigare har kunnat ge högst ett
års fängelse. Vi är nu glada över att de här straffen
skärps. Vi tycker också att det är väldigt bra att man
utvidgar straffbestämmelserna så att man straffbeläg-
ger t.ex. brott mot bestämmelserna om hantering av
slaktdjur vid slakt. Det här är något som har engage-
rat många människor det senaste året. Vi har lyckats
få igenom de här förslagen i förhandlingarna. Vi har
stor förståelse för de människor som under lång tid
har varit väldigt frustrerade av att straffen för den här
typen av brott har varit så milda. Nu är förslagen här.
Vi tycker naturligtvis att det kunde ha gått fortare,
men vi får ändå vara glada att förslagen nu föreligger.
I propositionen finns det också förslag om utvid-
gade krav på tillstånd för att i större omfattning hålla
djur, också något som Miljöpartiet har arbetat för. Det
gäller exempelvis att hålla draghundar eller vakthun-
dar för uthyrning, som tidigare inte har krävt tillstånd,
eller att hålla hästar, inte bara för ridskolor utan även
för utfordringsstallar exempelvis. Detta ska nu kräva
tillstånd, vilket inte har gjorts tidigare. Här finns vissa
problem med att detta måste anmälas till EU, varför
det kan ta viss tid att genomföra det i praktiken. Men
vi är i alla fall väldigt positiva till att det här förslaget
finns med och det är något som vi har arbetat för
länge.
Vi tycker också att det är viktigt att de här försla-
gen ses i samma sammanhang som en hel del andra
saker som händer på djurskyddsområdet för till fället,
t.ex. inrättandet av den nya djurskyddsmyndigheten
där man bl.a. ska arbeta med att ge ett förbättrat stöd
till den lokala tillsynen. Här vill jag säga till Eskil
Erlandsson att det inte finns någon diskussion om att
man ska centralisera tillsynen till staten. Det är inte
aktuellt. Djurskyddsmyndigheten behandlas i en an-
nan proposition än den här. Syftet är just att man ska
stärka den lokala tillsynen, inte att man ska centrali-
sera tillsynen till staten, vilket inte heller vi i Miljö-
partiet tycker är någon bra idé. Det är tråkigt att
Centerpartiet försöker ge sken av att ett sådant arbete
försiggår fast det inte är på det sättet.
Jag vill också ta upp en reservation som vi har.
Det behandlas också en del motioner i det här betän-
kandet. Ur djurskyddssynpunkt är frågan om § 4 och
kravet på naturligt beteende betydligt större än bara
frågan om att den ska omfatta alla djur. Det gäller
framför allt definitionen av naturligt beteende såsom
den uttrycks i de föreskrifter och förordningar som
finns kopplade till lagen. Vi anser att det finns anled-
ning att vara bekymrad över vissa djurs situation i
Sverige trots § 4 i djurskyddslagen.
Vi har en reservation om pälsdjur bl.a. Socialde-
mokraterna har numera kongressbeslut på att päls-
farmarna ska avvecklas, och jordbruksministern har
flera gånger uttalat ambitionen att pälsfarmarna ska
avvecklas.
I budgetpropositionen för år 2000 står det att re-
geringen avser att återkomma med förslag om förbätt-
ringar för minken under mandatperioden, eftersom
man är bekymrad över minkarnas möjligheter till
naturligt beteende. Så har inte skett. Man har lämnat
ett utredningsuppdrag till Jordbruksverket. Deras
rapport blev kraftigt försenad. Nu ska ytterligare en
särskild utredare titta vidare på frågan, och inget
förslag tycks vara i sikte. Det är svårt, tycker jag, att
tolka det på något annat sätt än att man försöker för-
hala ett lite jobbigt beslut. Branschen bedriver ganska
starka påtryckningar för att få fortsätta den här verk-
samheten ostörd.
Under tiden sitter minkarna kvar i sina burar. De
har inte möjlighet att röra sig fritt, trots att det torde
vara en uppbar komponent i möjligheten att bete sig
naturligt för ett djur som i vilt tillstånd rör sig över så
stora ytor som en mink gör. Minken är mycket aktiv
och har dessutom behov av fri tillgång till vatten att
simma i.
T.o.m. Jordbruksverket har nu erkänt att det finns
vissa brister i hållningen av mink utifrån § 4 om rät-
ten till naturligt beteende, men de förändringar som
man föreslår är tyvärr marginella när det gäller just
möjligheten att röra sig fritt.
Att hålla djur i bur för att producera pälsar, när vi
har alla möjligheter i världen att värma våra kroppar
på andra sätt, känns fel för oss i Miljöpartiet, även ur
etisk synvinkel. När vi dessutom konstaterar att dju-
ren så uppenbart inte får utlopp för sitt naturliga bete-
ende blir det än mer förkastligt.
Socialdemokraterna pratar och pratar, men det
händer ingenting i den här frågan. Vi och många med
oss är mycket besvikna på att man inte har fått fram
något förslag under den här mandatperioden. Det
påverkar naturligtvis också förtroendet för regeringen
i djurskyddsfrågor.
Jag vill därmed yrka bifall till reservation nr 18.
Tyvärr är det inte bara när det gäller hållning av
minkar som vi anser att det finns vissa brister i hur
§ 4 och den del som handlar om naturligt beteende
kommer till uttryck i de föreskrifter som finns. Det
gäller även t.ex. höns, som vi också har en reservation
om. Men jag väljer här att yrka bifall endast till reser-
vation 18.