Fru talman! Det har förmodligen inte undgått nå-
gon i miljö- och jordbruksutskottet att jag är en stor
djurvän. Alltsedan jag kom in i riksdagen har jag
skrivit ett stort antal motioner om djurskydd och om
hur jag tycker att vi som människor ska behandla
djur.
I det här betänkandet behandlas åtta av mina mo-
tioner, och jag måste säga att jag är imponerad över
det systematiska sätt som utskottet har behandlat
mina 19 yrkanden på. Jag vill tacka utskottet för det-
ta, men jag är inte lika övertygad som utskottet är om
att många av mina motionsyrkanden är tillgodosedda
i och med de ändringar i djurskyddslagen som vi i
dag fattar beslut om. Jag kommer noga att följa hur
lagen tillämpas i verkligheten.
Jag vill ta upp ett exempel från verkligheten där
jag inte tror att lagen, som den är i dag, är tillräcklig
utan att den fortfarande är otydlig. Det gäller när man
omhändertar ett moderdjur som är dräktigt. Då vet vi
att djurets avkomma inte omfattas av djurskyddsla-
gen. Det kan t.ex. födas en kalv eller valpar, och då
kan de här valparna och den här kalven lämnas tillba-
ka till den som har misskött moderdjuret. Det tycker
jag är väldigt konstigt.
Utskottet skriver att man inte har ansett det nöd-
vändigt att ändra i lagtexten. Så står det i propositio-
nen också, men jag kan inte hitta någonting om varför
man inte har ansett att det behövs en förändring eller
ett förtydligande som gör att också ett djurs avkomma
omfattas av ett omhändertagande.
I november 1999 hade jag en interpellationsdebatt
med jordbruksminister Margareta Winberg om just
det här, och vi var väldigt överens. Hon sade så här:
Vi verkar vara överens om hur vi skulle vilja att lagen
tillämpades. Jag har tagit del av fall där den inte har
tillämpats på detta sätt - det handlar alltså om fall då
djurets avkomma har lämnats tillbaka. Sedan fortsatte
hon med att säga: Det tyder på att lagen är oklar,
eftersom den tolkas på ett annat sätt än vad i varje fall
den nuvarande regeringens och bådas våra intentioner
är. Sedan sade hon också att hon skulle göra någon-
ting åt det. Hon sade: Vilka paragrafer som ska änd-
ras är jag inte nu beredd att säga, men vi ska ändra på
ett sådant sätt att det blir en annan tillämpning som är
i överensstämmande med vad vi tycker. Hon sade
också att den här propositionen skulle ha kommit år
2000. Den kom 2002.
Min fråga är då till Ann-Kristine Johansson: Var-
för behövs det inget tillägg och inget förtydligande
när det gäller djurs avkomma och att den också ska
omfattas av ett omhändertagande? Jag skulle vara
väldigt tacksam om jag kunde få ett svar på denna
fråga.