Fru talman! När det gäller omställningen av bur-
hållning av höns fattade Sveriges riksdag beslut för
ett antal år sedan. Ingvar Eriksson och jag debatterade
säkert den frågan då också. Beslutet innebar att vi ska
vara självförsörjande på svenska ägg och att näringen
ska vara kvar. Takten i omställningen visar att när-
ingen själv inser vikten av att gå från traditionella
burar till inredda burar eller system med frigående
höns.
Problemet är, och som Ingvar Eriksson har pratat
om, att produktionen av t.ex. inredda burar inte är
tillräcklig. Det har stoppat utvecklingen. Dispenserna
ligger fast, och jag förutsätter att när den sista dis-
penstiden går ut den 1 januari 2004 har omställningen
skett. De som vill ha inredda burar ska ha sådana, och
systemen för frigående höns ska vara klara. Vi kan
inte rucka på dispenserna. Det är viktigt att de ligger
fast.
Sedan har vi minkarnas och pälsdjurens framtid.
Jordbruksverkets rapport har lagts fram. Där konsta-
teras att vissa förändringar bör göras för att minkarna
ska kunna bete sig naturligt i enlighet med § 4. Re-
geringen har tillsatt en utredning som ska analysera
konsekvenserna av detta, dels förbud mot
minknäring, dels de förslag som Jordbruksverket har
lagt fram. Jag vill inte i dag ta ställning, och jag säger
varken ja eller nej. Jag avvaktar förslaget om pälsdju-
rens framtid, som jag förutsätter kommer under nästa
riksmöte.