Fru talman! Det är mycket glädjande att nu kunna
vara med om att lägga fram den här propositionen om
ändringar i djurskyddslagen. Den och den väntande
propositionen, som inte kommer att kunna hanteras
under våren men ändå kommer att läggas fram under
detta riksmöte, om en ny djurskyddsmyndighet visar
att Miljöpartiets kamp för att få en bättre djurhållning
i Sverige börjar ge frukt.
I den här propositionen finns mycket av det som
vi har drivit under lång tid, t.ex. att alla djur ska om-
fattas av 4 § djurskyddslagen. Det är ganska intres-
sant att lyssna på den här debatten. Alla tycker att det
är bra att det står där, men så fort det börjar märkas i
verkligheten, dvs. så fort man ska kunna införa ett
förbud mot viss djurhållning som inte följer § 4, dar-
rar man på manschetten. Det är precis så det brukar
vara. Intresset finns i ord, men när det ska omsättas i
handling vill man inte vara med längre.
Vi i Miljöpartiet tycker att det är mycket bra att
det står här. Viss djurhållning som finns i dag följer
inte § 4. Den säger att djur ska hållas och skötas i en
god djurmiljö på ett sådant sätt att det främjar deras
hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt.
Det är bra att detta nu omfattar alla djur. Vi har en
del rättsfall som visar att man tidigare har tolkat detta
snävt till att bara omfatta tävlingsdjur, lantbrukets
djur och försöksdjur. Det finns många djur som har
farit mycket illa just därför att § 4 tidigare inte ansetts
gälla alla djur.
Det är också mycket viktigt att den förändring
som föreslås i § 16 går igenom. Där vidgar man kra-
vet på tillstånd för verksamhet. Det är viktigt att Sve-
rige agerar snabbt för att få EU att acceptera detta.
Det bedrivs mycket djurhållning i dag som borde
behöva ha tillstånd. Jag tänker t.ex. på hästhandel.
Där dyker det upp alltfler aktörer, och där finns det
alltmer att göra.
Jag har många motioner som behandlats i detta
betänkande, t.ex. om eldressyr på hund, vilket hante-
ras i propositionen. Där säger regeringen att eldressyr
inte är acceptabelt, vilket Miljöpartiet tycker är bra
och har drivit på. Det har tagit lång tid. Det kom en
utredning om det för sex år sedan, tror jag. Jag fick en
gång ett svar från förra jordbruksministern Annika
Åhnberg att den som väntar på något gott väntar
aldrig för länge. Som tur är tycks det vara slut på den
här väntan i alla fall.
Jag har också en motion om att kalvar ska dia,
vilket borde vara naturligt nu om även de ska infattas
i § 4. Att kalvarna dessutom mår bättre gör ju inte
saken sämre.
I det sammanhanget, och även när det gäller
mycket annat, är det intressant att höra att Centerpar-
tiet tycker att det är bra med ett djurskydd men häv-
dar att det ger högre kostnader. Jag vet inte hur
många gånger man måste visa i Sverige att ett gott
djurskydd möjligen ger högre kostnader initialt, men
det ger bättre förtjänster. När djur är friska producerar
de bättre, håller längre, lever längre och kostar i läng-
den mindre. Ett gott djurskydd är lönsamt. Det är
mycket svårt att avliva den myten, men man får väl
försöka.
Jag har också motioner om chinchilla och mink
och om förbud mot vissa slakthönsraser. Jag tror att
uppfödning av slaktkycklingar kommer att diskuteras
mycket i framtiden, för den är förskräcklig. Där far
djur illa.
Vi måste också diskutera strutsfarmning mycket
noggrant. Ska vi verkligen ha struts i Sverige? Det
har inte bara visat sig svårt att hålla dem, det har
också visat sig hemskt svårt att ha en human slakt av
dem, om man kan säga så.
Vi i Miljöpartiet är mycket angelägna om att till-
synen ska ligga kvar på kommunerna. Den proposi-
tion som kommer om djurskyddsmyndigheten kom-
mer klart att ta ställning i den frågan, dvs. att tillsynen
ska ligga kvar på kommunen. Vi tycker att det är det
enda rimliga. Tanken när vi gjorde miljöbalken var,
precis som anförs här, att det ska finnas en möjlighet
att koppla ihop djurskyddslagen, gamla miljölagen
och den lag som handlar gödselanläggningar som
tidigare låg på länsstyrelsen, för att kunna ha en
samlad tillsyn över lantbruket. Allt ska ligga under
samma tillsynsmyndighet. Många kommuner jobbar
så, vilket är mycket bra.
Jag tar också upp en hel del andra frågor i mina
motioner. Det gäller t.ex. modifierade burar. Tysk-
land har fattat beslut om att inte acceptera det som
felaktigt kallas trivselburar. En cell kan naturligtvis
kallas för en trivselcell, men det är likt förbaskat en
cell. En bur är en bur. Tyskland anser att modifierade
burar inte fungerar, och därför har man sagt nej till
sådana.
Man räknar med att Belgien och Holland kommer
att följa det exemplet. Sverige kommer att vara en
nation som tyvärr gick in i en återvändsgränd.
Man har från svensk sida försökt att få till stånd
en förändring, så att äggen inte skulle behöva kallas
burägg när märkning så småningom blir obligatoriskt.
Men de äggen kommer att stämplas som burägg. Jag
måste säga att jag beklagar de äggproducenter som
gick i denna fälla, för det kan bara ses som en fälla.
Tyvärr tror jag att de kommer att ha svårt att få av-
sättning för sina ägg i framtiden. Framför allt kom-
mer det inte att finnas någon exportmarknad. En stor
tysk exportmarknad är intressant för svenska äggpro-
ducenter.
Jag tänkte säga någonting om det jag håller på
med förutom riksdagsarbetet. Jag utreder nämligen
långväga djurtransporter inom EU. Jag är förvånad
över att regeringens företrädare inte har framhållit att
det är det vi gör just nu.
När jag började med utredningen, som ska vara
färdig den 1 oktober, trodde jag att man visste ganska
mycket om djurtransporterna i andra länder i EU,
men det vet man inte. Ingen har ens sammanställt
statistiken. Det finns ett enormt intresse i många
länder för vad vi gör i utredningen. Vi har lovat att
översätta den till i alla fall engelska, men det finns
tryck på att vi ska översätta den till flera språk. Man
vet ganska lite.
Många länder har inte implementerat transportdi-
rektivet. Det förs också en diskussion inom WTO om
vi ska få tillämpa transportdirektiv på djur som kom-
mer från Östeuropa, t.ex. Vad gäller för djur från
länder som i dag inte är medlemmar i EU? Får man
räkna den tid som djuren transporteras i t.ex. Rumä-
nien eller Polen, innan de kommer in i EU-länder?
Det finns många som har synpunkter på det.
Sverige har ett bättre djurskydd, men vi är för den
skull inte helt förskonade från hemska transporter.
EU:s transportdirektiv gäller både slaktdjur och livd-
jur. När det gäller slaktdjur har vi fått ett undantag. Vi
har en bestämmelse i Sverige som säger att slaktdjur
får transporteras i max åtta timmar. När det gäller
livdjur är det EU:s tider som gäller, och reglerna
tillåter hemskt långa transporter. Det sker en del
långa livdjurstransporter i Sverige.
Det som kanske är mest allvarligt är att det i dag
finns en mängd hästhandlare i Sverige som bidrar till
att hästar transporteras ända ned till Italien. Vi har
förstått att transporten oftast går till så att man först
säljer till hästhandlare i Danmark. Det finns doku-
menterat på film hur transporterna går till. Det har
gått ett danskt TV-program om det. Hästarna trans-
porteras under flera dygn. Hästarna får varken mat
eller foder under den tiden. Precis som vi kunnat se
på bilder av hästar som kommer österifrån - från
Baltikum och Polen - kollapsar hästar på vägen.
Det är en fruktansvärd hantering. Jag vill påstå att
många svenska hästar lämnar landet den vägen. Det
går många svenska hästar till slakterier i Italien i dag.
Tittar vi på statistiken kan vi se att det kan röra sig
om så mycket som över 5 000 hästar om året.
Jag är förfärad över att så många människor ned-
låter sig till denna typ av djurhantering. De säljer på
detta sätt för att de tjänar en krona extra. Jag är också
förvånad över att människor som anser sig vara seriö-
sa när det gäller hästar säger att de måste tjäna en
krona extra och med öppna ögon säljer till hästhand-
lare som de vet kommer att sälja hästen vidare till
slakt och som kommer att utsätta hästen för en lång
transport.
Det är lätt att tro att vi är väldigt bra, men det är vi
inte. Man måste hela tiden vara medveten om att det
när det finns pengar att tjäna finns en hel del männi-
skor som inte drar sig för sådant här, även om djur
lider på grund av detta.
När det gäller kamphundsförbudet förvånar det
mig att Kristdemokraterna fortfarande kräver en
dangerous dogs act, som finns i England men som
man håller på att gå ifrån där på grund av att det inte
fungerar. Det är intressant att se vad kommunerna
säger i dag. För några år sedan var det mycket vanligt
med kamphundar. Det är inte så vanligt längre.
Många av dem som hade kamphundar tröttnade, för
det är besvärliga hundar.
I dag är problemet lika mycket hundar av stora
blandraser. För närvarande är det inne att ha rottwei-
lerkorsningar bland dessa människor. Det ska vara en
hund som är större än en kamphund just nu. Detta
visar att en dangerous dogs act, som utgår från en ras,
inte fungerar.
Man måste titta på vilka det är som har hundarna.
Vilka hundar det gäller varierar. Det kan vara schäfer,
rottweiler eller dobbermann. Det finns många kors-
ningar och många andra stora och tunga raser. Ibland
kan det vara amstaff- eller pitbullterrier, men många
gånger är det andra blandraser.
I dag kostar american staffordshire bullterrierval-
par och pitbullterriervalpar pengar. Man tar mellan
7 000 och 8 000 för en valp. Många av de människor
som kanske inte skulle ha hund skaffar hellre en
blandrasvalp som de får betala 500 eller 1 000 kr för.
Därför kommer det alltfler blandrashundar.
Från Miljöpartiets sida känner vi en oerhörd
glädje över att denna proposition läggs fram och över
att vi nu närmar oss ett förslag om en djurskydds-
myndighet. Det kommer att bli nästa diskussion. Då
är inte jag med, för jag gör nu min sista riksdagsperi-
od. Men det är glädjande att höra att det finns en
samsyn.
Jag är också glad för att man inte nöjer sig med
ord i propositionen, utan att man visar att man vill
något i handling.