Fru talman! I miljö- och jordbruksutskottets be-
tänkande 20 behandlas regeringens proposition om
ändringar i djurskyddslagen syftande till ett förbättrat
djurskydd m.m.
Vi moderater har i en följdmotion liksom i ett an-
tal andra motioner tagit upp förslag och synpunkter
som är av stor betydelse för djurskyddet och djurhåll-
ningen i vårt land men också en viktig faktor inom
det europeiska samarbetet.
Vi har dock på flera punkter andra goda förslag
som trots detta inte funnit majoritetens gillande. I
dessa fall har vi moderater i utskottet antingen en-
samma eller tillsammans med några eller något av de
övriga oppositionspartierna markerat i reservationer
eller särskilda yttranden fogade till betänkandet. Jag
återkommer till dessa.
Djurskyddet gäller förhållandet mellan människor
och de djur som har i sin vård. Sedan urminnes tider
har människan varit beroende av att hålla husdjur av
skilda slag för olika ändamål. Medvetenheten om att
dessa djur behöver skyddas och vårdas är lika gam-
mal som husdjursskötseln i sig.
Djurskyddsfrågor intresserar också människor i
hög grad, och ett stort engagemang kommer ofta till
uttryck såväl när det gäller djurskyddet i allmänhet
som i fråga om enskilda djurskyddsfall. Detta är bra.
Dagens lantbrukare, liksom gångna tiders, ägnar
stort intresse åt sina djur och har mycket stor kunskap
om djuren, dess skötsel och välbefinnande.
Det finns alltså en tradition för god djurhållning
bland Sveriges djurhållare. Det borde också vara helt
uppenbart att en god djurhållning är en förutsättning
om verksamheten över huvud taget ekonomiskt ska
gå runt och lön för arbetet ska kunna erhållas. Detta
borde i sig vara en garanti för god djurskötsel.
De skräckbilder som vi genom medierna ibland
får ta del av då det gäller helt förkastliga och dåliga
djurtransporter samt helt undermålig vård av djur kan
helt enkelt inte ge något annat än avsky och ekono-
miska förluster för dem som sysslar med detta varför
det rimligen snabbt borde komma att upphöra även
inom EU.
Bakom fall av djurplågeri och vanvård av djur,
som tyvärr ibland ändå inträffar också i vårt land,
ligger nästan alltid personliga sociala problem. Dessa
leder till oförmåga att handha djuren, vilket leder till
tragedier. Det är viktigt att försöka förebygga detta
och att ingripa snabbt om det håller på att gå snett.
Regeringen har aviserat förslag om en ny djur-
skyddsmyndighet för andra djur än jordbrukets pro-
duktionsdjur. Vi moderater tillsammans med många
andra tror inte att en ny myndighet är lösningen när
det gäller att komma till rätta med problem som efter-
satt eller dålig djurhållning. Man ska då hellre skapa
förutsättningar inom Jordbruksverket, som i dag utgör
myndighet på området, att på ett bättre sätt än hittills
klara av dessa frågor framöver.
Glädjande nog fungerar djurtillsynen mycket väl i
de flesta kommuner, men i de kommuner där det
brister i tillsynen måste åtgärder vidtas. Då det gäller
små kommuner måste tillsynen kunna samordnas,
vilket nu blir möjligt efter riksdagens beslut.
Men allra viktigast är självklart att tillsynsperso-
nerna har hög kompetens såväl vad gäller teknik som
djurskötsel men även på det sociala området. Vi tyck-
er att man bör kunna samordna djurtillsyn med miljö-
tillsyn för att hålla kostnaderna på en rimlig nivå.
Mycket talar för att tillsynen, som också ska
kunna innefatta rådgivning, måste ligga så nära be-
rörda människor som möjligt för att man ska lyckas
med att förebygga misslyckanden och klara ett bra
framtida djurskydd.
Dessa frågor tas upp i reservation nr 9 som vi mo-
derater har tillsammans med Centerpartiet.
I reservation nr 2 under rubriken "Förbud mot viss
djurhållning" går vi moderater mot regeringens och
majoritetens förslag om att ändra 4 § andra stycket
djurskyddslagen. Regeringen vill bemyndiga Jord-
bruksverket att meddela föreskrifter om, villkor för
eller förbud mot viss djurhållning.
Vi anser att varken regeringen eller Jordbruksver-
ket bör få rätt att besluta om förbud mot viss djurhåll-
ning eller näringsverksamhet. Regeringen kan där-
emot lägga fram lagförslag. Men riksdagen, som har
den lagstiftande makten, ska alltid besluta i dessa
ärenden.
Den nu föreslagna lagändringen innebär också en
risk för att den enskildes rättssäkerhet urholkas. Vi
menar därför i reservation nr 2 att riksdagen ska avslå
förslaget. Jag yrkar bifall till reservation nr 2.
I reservation nr 5 tar vi upp vikten av egenkontroll
vid djurhållningen. Djurägarens ansvar bör anges
tydligare, bl.a. genom att krav på egenkontroll införs i
djurskyddslagen på liknande sätt som gäller enligt
miljöbalken.
Fru talman! Enligt vår mening är det av yttersta
vikt att omhändertagande av djur, när så måste ske,
sker med stort ansvar och av kompetent personal. Det
är t.ex. inte acceptabelt att högdräktiga djur eller
andra djur i god kondition slaktas innan alternativa
lösningar prövats. Frågan tas upp i reservation nr 6.
I reservation nr 7 stöder vi moderater tillsammans
med Kristdemokraterna och Centern tanken på infö-
randet av ett godmanssystem för djurägare. Man
skulle, då konstaterade fall av undermålig skötsel
eller vanvård av djur som kan härledas till sjukdom
eller sociala problem, kunna bistå djurägaren eller
djurhållaren. Ofta är det så att tidigare dugliga och
framgångsrika personer har drabbats av personliga
motgångar, sjukdomar eller andra problem. En s.k.
god man skulle kunna utgöra en länk mellan den
drabbade och myndigheten och därvid hjälpa till med
att snabbt lösa de problem som uppstått för både
människor och djur.
Djurtransporterna inom EU tas upp i en gemen-
sam borgerlig reservation, reservation nr 13. Vi kon-
staterar att EU:s transportdirektiv inte följs och att det
är av stor vikt att Sverige fortsatt är starkt pådrivande
när det gäller att få stopp på transporter där djur lider.
Fru talman! I särskilda yttranden tillsammans med
Kristdemokraterna och Centern tar vi upp frågan om
en ändring i epizootilagen och frågan om uppfödning
av pälsdjur.
Vi vidhåller att det är fel att tala om full ersättning
vid misstanke om utbrott av allvarliga epizootiska
sjukdomar när det i dag i realiteten rör sig om 30 %.
Vi anser att full ersättning ska utgå.
Jordbruksministern och regeringen arbetar uppen-
barligen för en avveckling av pälsdjursnäringen i
Sverige. De tankar och förslag som hittills framkom-
mit i rapporter och uttalanden om åtgärder utgör
tveklöst ett dödshot mot den svenska pälsdjursnäring-
en. Vi kan konstatera att uppfödningen har stor bety-
delse för näringslivet och för utkomsten i de bygder
där verksamheten bedrivs. Självklart lägger vi stor
vikt vid att produktionen sker på ett från djurskydds-
synpunkt etiskt riktigt sätt och på grundval av senaste
forskningsrön.
Det kan inte vara rimligt att införa ett näringsför-
bud, att skåpa ut ca 800 arbetstillfällen, att missa
svenska exportintäkter och att öka problemen när det
gäller att ta hand om avfall av slaktrester och fiskrens
som i dag inom näringen omhändertas på ett mycket
positivt sätt. Frågan måste ställas till jordbruksminis-
tern och till Ann-Kristine Johansson, som i dag är
talesman för regeringen, om man är beredd att även-
tyra denna näringsgren.
Sedan har vi också en aktuell fråga, nämligen den
om äggproduktionen. Eftersom Ann-Kristine Johans-
son har varit engagerad i det sammanhanget vill jag
också uppmärksamma den frågan. Det är nämligen så
att vi för ca fem år sedan i denna kammare var över-
ens mellan blocken - det gällde de flesta partierna -
om att omställningen av äggproduktionen i Sverige
skulle ske i sådan takt att man inte äventyrade möj-
ligheten för svenska konsumenter att få tillgång till
svenskproducerade högkvalitativa ägg. Jag vill alltså
till sist också aktualisera den frågan, Ann-Kristine
Johansson!