Fru talman! Jag förutsätter att regeringen kommer
att hantera frågan om minkarna på samma sätt som
man hanterade frågan om hönsen, dvs. att man inte
kommer att fatta stora beslut över huvudet på riksda-
gen. Man kommer att låta riksdagen vara med och
diskutera frågan.
Men det finns ett annat exempel som man nu
börjar se. Det finns en del tidigare buräggsproducen-
ter som stoppar in kaniner i sina gamla hönsburar.
Hör och häpna - det finns folk som stoppar in kaniner
i hönsburar! Ni anar inte vad folk kan göra med djur i
Sverige. Skulle ni se många av dessa avarter skulle ni
skämmas över att stå här och säga att vi har en bra
djurskyddslag.
Det finns så fruktansvärt mycket avarter i djur-
hållningen i Sverige att man blir alldeles illamående.
Det finns folk som har kaniner i hönsburar. Det finns
inga föreskrifter för det, men man kan mycket väl
tänka sig att regeringen med användning av § 4 direkt
förbjuder den typen av djurhållning.
Man gör detta för att föda upp kaniner som slakt-
djur. Det är ett typexempel på en verksamhet som än
så länge inte är av en större omfattning och där re-
geringen definitivt själv borde kunna använda § 4, för
det är alldeles uppenbart att kaniner inte mår bra av
att sitta i så små burar. När det gäller en stor del av
djurhållningen finns det skäl att låta regeringen eller
den myndighet regeringen bestämmer fatta beslut när
man anser att det helt strider mot § 4.
Jag kan nämna ett annat exempel. Det finns häst-
handlare som föder upp hästar på gammalt bröd. Det
finns hästhandlare som föder upp hästar på kasserat
Malacogodis och drank från spritfabriken. Det finns
hästar som aldrig ser dagens ljus. Det är faktiskt
ganska vanligt i Sverige att det här förekommer. Det
finns hästar som knappt kan ta sig fram. Man håller
dem för att man väntar på att priset ska bli det rätta
för att sälja dem till slakt. Ni anar inte vilka djurhåll-
ningar man ser när man börjar titta på bakgårdarna.
Det finns många skäl att använda § 4 utan att behöva
gå till riksdagen.