Herr talman! Per Bolund tar klimatfrågan som utgångspunkt för långsiktiga problem. Eurostat publicerade häromveckan ett intressant pressmeddelande där man räknat lite på hur CO2-utsläppen har utvecklats i olika länder. Det visar sig att när man tittar på utvecklingen bara under det senaste året är det alltså en minskning i Sverige på 10,1 procent. Finland och Belgien ligger i närheten och även Danmark, men genomsnittet på Europa ligger på minus 2 procent. CO2-utsläppen har alltså minskat mer i Sverige och de andra nordiska länderna än någon annanstans, och då ska man som utgångspunkt komma ihåg att Sverige kanske är ett av de mest CO2-neutrala länderna i hela Europa.
Är det inte positivt? Ska vi inte vara tacksamma för att vi med gemensamma tag i Sverige har byggt system som minskar CO2-utsläppen? Ska vi inte konstatera att Sverige är ett föredöme i klimatpolitiken och att regeringens kloka politik alltså minskar CO2-utsläppen mer än i nästan alla andra länder?
Sedan är det det här med Miljöpartiets bidrag. Miljöpartiet håller verkligen på att utvecklas till en av de stora tillgångarna för Alliansen. Man har kongress och samlas för att diskutera hur vi ska minska arbetstiden i Sverige. Med pelargonielinjen ska man driva ut människor från arbetsmarknaden och få ned arbetstiden. På fullt allvar har man möten där man samlar ihop vuxna människor och talar om hur man ska driva ut folk från arbetsmarknaden!
Sedan ska man ha skattehöjningar på transportsystemet på över 15 miljarder kronor. Hur ska svensk glesbygd hantera lastbilsskatter, semesterskatter och bensinskatter på 15 miljarder kronor? Det är klart att det skulle ha en förödande effekt för alla oss som försöker leva i Sverige.
På toppen av detta är det naturligtvis så som statsministern påpekar, att sedan kommer vi till Miljöpartiets kärna i regeringsförhandlingarna. Det är naturligtvis att man ska ansvar för rovdjurspolitiken. 480 vargar räcker inte för Miljöpartiet, utan det ska givetvis bli ännu fler.
Det här är en landsbygdsfientlig politik som bygger på den orealistiska ambitionen att vi ska lämna arbetsmarknaden och arbeta mindre. Pelargonielinjen är bara en omskrivning för bidragsträsk!
(Applåder)