Herr talman! Vi ska åter debattera grundskolan. Jag vill till att börja med från Miljöpartiets sida yrka bifall till reservationerna 24 och 44. Vi står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande kanske man ska minska voteringsbördan lite grann för ledamöterna.
När jag har förberett mig för debatten och läst igenom svaren på de olika motionerna har jag frapperats lite av hur svaren blir. Jag har frågat mig vilket mandat den styrande majoriteten, alliansen, har fått av sina väljare.
Jag har en lite annorlunda vinkel än de föregående två talarna, herr talman. Ordning och reda och kunskap har varit ledord inom alliansen. Man säger att man har vunnit väljarnas förtroende och fått mandat när det gäller skolan. Men har man verkligen fått mandat att beskära valfrihet och alternativa pedagogiker och minska elevinflytandet? Det är bitar av mångfald som, i alla fall för mig, har varit bland det viktigaste i svensk skolpolitik och gjort oss unika. Det är inte unikt att prata om ordning och reda och kunskap; det gör man i de flesta länder.
Jag vill absolut inte förringa betydelsen av ordning och reda. Har man själv stått inför till exempel en åttondeklass i grundskolan och känt behovet av att göra sin röst hörd vet man att det inte alls alltid är så ordentligt och tyst som man skulle vilja, så visst behövs det ordning och reda. För att skapa det ska vi ha bra utbildade lärare med kunskap om hur man får fram det.
Men för mig är det viktiga i svenska skolan, och det unika när jag diskuterar med människor från andra länder, att vi har en skola med individuella alternativ, lokalt inflytande och mångfald inom ramen för det offentligt finansierade. Hos oss får detta plats inom samma hus när alla andra länder lägger det utanför i olika privatfinansierade alternativ där man måste ha en stor plånbok för att ha råd med det.
Jag har tagit upp det många gånger här, och gång på gång blir jag besviken. Jag möter det även hos väljarna. De kan inte riktigt förstå varför en regering som har gått till val på individualitet och mångfald - den skolpolitik man förknippar med de fyra allianspartierna - beskär, likställer och kör in i samma smalspår. Jag har svårt att förstå och förlika mig med den politik som utbildningsministern kör och som han har stöd för i de andra partierna.
Det är detta som gör det så viktigt med blocköverskridande överenskommelser i framtiden, särskilt när skollagen kommer upp på bordet. Nu döljs den i någon sorts beredningsarbete. Jag hoppas att ni förhandlar för fullt. Om ni inte gör det borde ni göra det, för i många av motionssvaren hänvisas det hela tiden till arbetet med skollagen.
Jag hoppas att de fyra borgerliga partierna står upp för mångfalden, för det individuella valet och för det lokala inflytandet och inte faller till föga för ett förstatligande av skolan där man blandar ihop tillsyn och huvudmannaskap till en enda röra och i likställdhetens namn tar bort olikheterna. Det spännande med den svenska modellen är att vi under de sista 10-15 åren har lyckats skapa mångfald innanför ett system som annars har kritiserats för att vara för monolitiskt. Det är detta som gör människor från andra länder förvånade när man förklarar det svenska skolsystemet, nämligen att vi har lokalt inflytande, elevinflytande och många fristående alternativ inom ramen för det offentligt finansierade.
Jag blir därför bekymrad när jag läser svaren på motionerna. Jag ser ansatser till och risker för att vi är på väg tillbaka till det monolitiska och till enspårigheten med mindre lokalt inflytande. Det borde, herr talman, egentligen gå motsatt väg. Därför hoppas jag att vi kan hitta vägar att så att den nya skollagen, när den en gång når dagens ljus, kan beslutas av en bredare majoritet än enbart de fyra allianspartierna. Från Miljöpartiet har vi flera gånger signalerat att vi vill detta.
Vad vi prioriterar i våra motioner om grundskolan, och skälet till att jag lyfter fram denna fråga, är just detta. Vi vill ha ett utökat elev- och föräldrainflytande. Vi vill ha pedagogisk mångfald, även inom de kommunala skolorna. Vi vill ha möjligheten för eleverna att nå rättstrygghet och ompröva betyg till exempel. Samtidigt vill vi också förstärka tillsynsorganens rättigheter vad gäller de fristående skolorna.
Det är märkligt när det gäller frågan om återkallande av tillstånd för friskolor. Regeringen tycker att frågan om förbud för mobiltelefoner är så viktig att den ska tas i förväg, innan skollagen kommer upp på bordet. Men när det gäller den mycket mer konkreta frågan om återkallande av tillstånd för friskolor som fått sitt tillstånd indraget av Skolverket kan man inte ta den i förväg.
Jag tycker att det är en märklig prioritering. En fråga som i klassrummen egentligen är en icke-fråga som den om mobilerna är viktigare än att snabbt ordna att skolor som inte är bra kan stängas; det får ta sin tid.
Vi har väckt dessa motioner för att vi är oroade över den tendens som vi ser inom svensk skolpolitik. Vi har väckt motionerna för att vi vill poängtera betydelsen av detta, och vi har väckt motionerna för att vi vill att det svenska skolsystemet ska fortsätta att härbärgera mångfald, alternativ och individuella möjligheter. Det är det som gör vårt land framgångsrikt i denna sektor, inte att dra in på detta.