Herr talman! Christer Nylander beskriver likvärdighet. Jag kan gärna ställa upp på begreppet likvärdighet. Men det som Christer Nylander beskriver gör allting till lika. Det är just den lilla skillnaden mellan två ord - likvärdighet och lika - som har varit grunden till att det har funnits en möjlighet till individuell anpassning i svenskt skolväsende.
Mycket av det som Christer Nylander beskriver när det gäller kunskap och möjligheter för elever att nå kunskapsmålen kan vi säkert komma överens om. Men det måste bygga på likvärdighet och inte på den likriktning som jag ändå hör undertoner av från Christer Nylander. Jag hör det ännu mer när hans partikollega utbildningsminister Jan Björklund pratar. Det är något helt annat än vi har hört tidigare, och det är något helt annat än vi hör från de andra allianspartierna.
Jag måste lägga till en fråga. Jag har länge fått höra de olika utfästelserna om att man ska satsa tidigt och att det är i de tidiga åldrarna som man ska ta tag i problemen. Det är jättebra! Det är jättebra att man ska överföra resurserna från IV-programmet till de tidigare åldrarna. Men det kan man ju inte göra om inte staten går in med en rejäl satsning till kommunerna i resurser. När kommer den? Vi har aldrig sett den. Annars kommer det att bli några generationer som blir helt utan stöd. När kommer utbildningsminister Björklund att offentliggöra att denna stora satsning på skolan verkligen görs? Man har ju pratat om den så länge, men vi har inte sett den vare sig i någon av de tidigare budgetarna eller i vårpropositionen. Vi har inte ens hört honom nämna detta, och annars brukar utbildningsministern vara duktig på att långt i förväg lova och tala om precis hur det ska bli och hur mycket det ska vara.
Min fråga till Christer Nylander är: Hur ska alliansregeringen klara av att genomföra denna omprioritering, som kräver resurser och inte bara ord?