Herr talman! Sänkt skatt står inte i motsatsställning till högre kvalitet i utbildningen. Så är det, och så har det alltid varit. I annat fall skulle väl alla höjda skatter under Socialdemokraternas tid ha lett till en utmärkt kvalitet i skolan, och det har vi tyvärr inte sett.
Det är oväsentligt om det som händer i Haninge är till min fördel eller inte. Det bryr jag mig inte ett dugg om. Det som sker är till elevernas fördel. I det miljonprogramområde som det handlar om i Haninge har man höjt förväntningarna på eleverna, man har tidigare kunskapskontroller och därmed höjer man också resultatet. Det är inte svårt att samarbeta när man vill samma sak. Det har jag gjort många gånger med socialdemokrater. När man har helt olika uppfattningar i en fråga är det dock lite svårare.
Marie Granlund pratar varje gång om mobiltelefoner och kepsar; lägg märke till att det numera bara är Marie Granlund som pratar om det. Vi andra lämnade det bakom oss för ett år sedan. Likaledes pratar hon alltid om Plymouthbröderna. Vi gjorde en snabb överslagsräkning och kom fram till att Plymouthbrödernas barn omfattar fem hundradels promille av grundskoleeleverna. Där finns alltså många andra att prata om, vill jag säga.
När det gäller pengarna i vårpropositionen är det så att vår finansminister och hela regeringen nu försöker göra vårpropositionen till vad som var meningen från början. Pengarna kommer i höst. Det är inte fråga om 150 miljoner till läsa-skriva-räkna-satsningen, utan det är fråga om 900 miljoner, 1 000 kronor per elev och läsår. Det är ganska mycket pengar.