Fru talman! Jag skall i denna debatt om Sveriges
totalförsvar 1998 uppehålla mig vid ett delområde
som har både militärt och civilt intresse - försvarets
helikopterorganisation. Mitt intresse för detta område
är betingat av omtanke både om försvaret och om vårt
lands infrastrukturella utveckling.
Av handlingarna framgår att jag inte är ensam i
riksdagen om att bedöma helikopterorganisationen ur
detta helhetsperspektiv. I propositionen anges mycket
tydligt att Försvarsmaktens helikopterflottilj har en
organisation i krig och en annan i fredstid. Att det är
på det viset förklarar man med att flottiljen tilldelas
löpande civila uppgifter. Den skall svara för uppgifter
på regional och lokal nivå.
På lokal nivå skall verksamheten enligt proposi-
tionen och betänkandet organiseras i fyra divisioner,
med uppgifter avseende i första hand flygräddning
och sjöräddning samt sjuktransporter.
Går man sedan till motionsfloden skall man finna
att motionärer från samtliga riksdagspartier gör en
annan bedömning av det erforderliga antalet divisio-
ner än regeringen. Två partimotioner och två kommit-
témotioner - från Miljöpartiet och Folkpartiet respek-
tive Kristdemokraterna och Vänsterpartiet - förordar
fem divisioner. Detsamma föreslås i motion 301,
skriven av mig själv, och i motionerna 313 av Mari-
anne Andersson, Centern, 314 av Claes-Göran Bran-
din och Sten Östlund, Socialdemokraterna, 323 av
Erling Bager och Kenth Skårvik, Folkpartiet, 325 av
Elizabeth Nyström och Kent Olsson, Moderata sam-
lingspartiet och 327 av My Persson och Arne Anders-
son, Moderata samlingspartiet.
Samtliga motionärer föredrar fem divisioner och
vill att av regeringen föreslagen Division syd delas
upp i en Division syd och en Division väst. Division
väst skall ha divisionsledning i Säve och Division syd
divisionsledning i Kallinge.
Vid utskottets behandling av dessa motioner vann
de fem partiers fulla gillande: Moderaterna, Folkpar-
tiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokrater-
na. Dessa partier har i en gemensam reservation nr 22
angivit att de anser att den av regeringen förordade
Division syd får ett orimligt stort ansvar. Divisionen
får nämligen ansvar för flygräddningsberedskap vid
tre flygflottiljer, två marinkommandon, civil sjö- och
flygräddningsberedskap i landets tätast trafikerade
sjötrafikområden på väst- och sydkusten, nödhelikop-
terverksamheten för hela södra och västra Sveriges
befolkning inklusive landets största fastboende öbe-
folkning samt för bevakning av Västsverige, som
infrastrukturellt är landets största riskområde.
Man skulle kunna tro att en femte division skulle
medföra att de rationaliseringsvinster som regeringen
vill tillgodoräkna sig går om intet. Så är inte fallet.
Vid utskottets behandling av reservationerna klarlades
att förslaget om fem divisioner innebar minskade
personalomflyttningskostnader, minskade trakta-
mentsomkostnader, minskade tider för förflyttningar,
minskat antal omstationeringar och sist men inte minst
minskade kostnader för förflyttningsflygningar, s.k.
tomflygningar. Detta innebär lägre totalkostnad än
vad regeringsförslaget innebär.
Vad jag kan utläsa ur betänkandet - s. 72, andra
stycket uppifrån - är att regeringen inte är övertygad
om att dess eget förslag är särskilt bra. Även ut-
skottsmajoriteten, bestående av s och c, tvekar. Man
skriver: "Utskottet vill understryka behovet av att de
nu aktuella åtgärderna inom helikopterorganisationen
följs upp. Om det skulle visa sig att resultatet, exem-
pelvis beträffande räddningsberedskapen, inte blir det
avsedda, förutsätter utskottet att regeringen återkom-
mer till riksdagen i frågan, vilket för övrigt regeringen
i propositionen utfäst sig att göra."
Är man nu så osäker som denna text avspeglar in-
för ett beslut som egentligen gäller 1998 - ett beslut
som skall gälla de närmaste tolv månaderna - tycker
jag att man borde dra slutsatsen att man skall följa de
fem partier som reserverat sig och förorda fem divi-
sioner i stället för fyra.
En intressant reflexion har jag gjort när jag har
följt medierapporteringen från Syd- och Västsverige
den senaste tiden just i denna fråga. Jag frågar mig
om det verkligen är så många riksdagsledamöter från
socialdemokratin och Centern i Syd- och Västsverige
- från majoritetspartierna - som delar reservanternas
åsikter. Om de kommer att hålla fast vid sina uttalade
ställningstaganden i press och medier vid den kom-
mande voteringen torde det bli en ganska tydlig
övervikt för reservanterna. Fru talman! Vid votering-
arna avseende reservationerna 22 och 23 kommer vi
moderater att ge reservationerna vårt full stöd. I övrigt
ber jag att få yrka bifall till Henrik Landerholms yr-
kanden.
I detta anförande instämde Jan Backman, Bertil
Persson, Sten Andersson, Maud Ekendahl, Ingvar
Eriksson, Anna Åkerhielm, Inga Berggren, Lennart
Fridén, Elizabeth Nyström och Peter Weibull Bern-
ström (alla m).