Herr talman! Det är viktigt att prata om forskning och högre utbildning när man pratar om gymnasieskolan. Det handlar om vilken syn man har på samhället och vilken syn man har på utbildning. Vad är det för signaler som man sänder ut till 15-17-åringar?
Signalen är att det inte är så viktigt med utbildning, att det är helt okej att dra ned på forskning och att det är helt okej att skära ned på antalet utbildningsplatser på högskolan. Detta påverkar självklart synsättet på utbildning, på vad som är viktigt och vad som inte är viktigt. Därför måste man se det i ett sammanhang, samtidigt som en arbetsmarknad växer fram med enklare arbeten; man ska springa och städa hos varandra.
Vi ser självklart med spänning fram emot utredningen som kommer, och jag antar att majoriteten vet vad som kommer. Men vid ett flertal tillfällen har i alla fall skolministern uttryckt det som så att antingen är man teoretiker eller så är man praktiker. Och de som är praktiker behöver inte ha så många teoretiska ämnen. Jag skulle vilja hänga på den fråga som Vänsterpartiet ställde tidigare: Vilka ämnen är det som ska bort? Vad anser ni? Vilka är onödiga att ha med sig om man ska vara byggnadsarbetare, undersköterska eller busschaufför? Vad är det för kunskaper man inte behöver ha med sig?
Jag skulle också vilja fråga: Ser man det inte som ett problem i regeringen att andra länder, som har en sådan gymnasieskola som man kan befara kommer att växa fram nu i Sverige, håller på att ändra sina system för att mer ta efter de system vi har i Sverige? Deras system är för inlåsande och skapar återvändsgränder och så vidare. Tyskland har tidigare refererats. Det är ett utmärkt exempel. Det kommer hela tiden delegationer därifrån som vill titta på vår gymnasieskola här i Sverige.
Vilka ämnen ska bort? Hur kommer det att se ut? Kan man skilja på teoretiker och praktiker?