Herr talman! I det här betänkandet tas en blandning av frågor om gymnasieskolan upp. Våra reservationer handlar om elevinflytande, det individuella programmet, turistutbildningar och skolluncher. Men låt mig börja med det som Marie tog upp och som aktualiseras på måndag, nämligen Gymnasieutredningen.
Sedan tidigare vet vi att regeringen vill dela upp gymnasieskolan i tre delar där bara de elever som går ett teoretiskt program får högskolebehörighet. Skälet till detta är, som man tidigare har anfört, dels att alla inte kan eller vill bli akademiker, dels att - som man också talat om - skoltrötta elever inte ska behöva tyngas med att läsa teoretiska ämnen, förutom historia som är det enda ämne som vi säkert vet kommer att vara ett kärnämne för alla.
I bägge argumenten finns det en cynism. Att verka för en hög kunskapsnivå hos alla elever handlar inte om att tvinga alla att bli akademiker utan om att ge alla elever verklig valfrihet.
Enligt en färsk rapport - den kom i går - från Arbetarrörelsens tankesmedja gick sju av tio jobb under åren 2006 och 2007 till personer som hade högskoleutbildning. Det säger en del om de krav som ställs på dagens arbetsmarknad. Då kan vi inte gå i en riktning som innebär att vi sänker kunskapskraven. Vi måste tvärtom se till att alla har möjlighet att nå målen.
Vi i Vänsterpartiet är inte nöjda med att många elever lämnar gymnasiet utan att ha nått målen. Men vi vill inte sänka den berömda ribban och lura dessa elever, utan vi vill sätta in de resurser som krävs för att alla ska kunna lyckas.
Vi vet att skoltrötta elever inte bara finns på de praktiskt inriktade programmen. Också för många elever som väljer ett yrkesförberedande program är det nödvändigt att få högskolebehörighet för att kunna gå vidare och bli polis, förskollärare eller agronom.
Herr talman! Jag har i denna kammare ett antal gånger tidigare ställt samma fråga utan att få svar. Därför upprepar jag den här i dag: Vilka kärnämnen anser de borgerliga inte vara viktiga nog för de elever som väljer yrkes- och lärlingsprogram - samhällskunskap, idrott, naturkunskap, estetisk verksamhet eller religion?
Jan Björklund har tidigare sagt att dessa elever enbart behöver ha 500 poäng i kärnämnena. Jag antar att han inte kommer att ta bort svenska, matte och engelska som tillsammans ger 400 poäng.
Skolministern har också meddelat att historia ska vara ett kärnämne för alla. Det innebär ytterligare 50 poäng. Då återstår 50 poäng. Det innebär att samhällskunskap och idrott ryker eftersom båda är 100-poängskurser. Sedan blir det väl något slags ole dole doff mellan estetisk verksamhet, naturkunskap och religion om vardera 50 poäng.
Ulrika Carlsson, Mats Gerdau, Gunilla Tjernberg och Christer Nylander, låt oss i dag få ett svar på frågan om vilka kärnämnen som ska bort!
Herr talman! I veckan som gått presenterades Rädda Barnens barnfattigdomsrapport. Ett krav som man ställer utifrån detta är att skollagen måste skärpas när det gäller att skolan ska vara avgiftsfri. Detta är ett krav som vi stöder. Det är också därför som vi har drivit kravet att även elever på gymnasieskolan ska ha rätt till kostnadsfria skolluncher.
Bra matvanor har stor betydelse för alla elever, oavsett ålder. Avgifter på skolmat är något som slår stenhårt och som träffar framför allt dem som redan har det svårast. Skolmåltidsavgiften är därför i allra högsta grad en klassfråga.
Argumentet att det inte finns någon finansiering för ett sådant här förslag håller inte. Varje år lägger kommunerna hundratusentals kronor på reklamkampanjer för att locka nya elever till sina gymnasieskolor - pengar som naturligtvis måste tas från något håll. Samtidigt vet vi att i minst 41 kommuner måste eleverna betala för sin skollunch.
Valet mellan att använda skattemedel till skolluncher eller att använda pengarna till reklamkampanjer är inte särskilt svårt. I ett klassperspektiv är det oerhört viktigt att vi tillhandahåller kostnadsfria luncher. Även elever från fattiga familjer har rätt att tillgodogöra sig utbildningen, och då är en näringsriktig kost en nödvändighet. Därför yrkar jag bifall till reservation 7.
Herr talman! En av de första sakerna som den här regeringen gjorde när den tog makten var att förbjuda lokala styrelser med elevmajoritet. Vi har i olika sammanhang hört bland annat skolministern tala om elever om inte som ett hot så i alla fall som ett otyg som bara vill ställa till med jäkelskap och som därför på olika sätt ska sättas på plats. Det är ett oroande synsätt med tanke på demokratin. De är ju de här människorna som en dag ska ta över stolarna i denna sal.
Utan någon som helst utvärdering av den tidigare tioåriga försöksverksamheten valde regeringen att bara förbjuda. Och inte har vi sett några andra förslag om hur man ska öka elevers inflytande och delaktighet. Det räcker inte att bara läsa om vad demokrati är. Man måste också få lära sig att praktisera demokrati.
Jag avslutar med att yrka bifall till reservation 3.