Herr talman! Det här är en lite märklig diskussion, för vi diskuterar hela tiden under ytan, så att säga. Det handlar om ett dokument som åtminstone jag inte har sett ännu, nämligen utredningen om gymnasieskolan. Man får gissa och relatera till hörsägen.
Samtidigt är gymnasieskolan en väldigt viktig fråga, och det finns tydliga problem. Det ska vi inte på något sätt sticka under stol med. När uppemot 20 procent inte slutför den, vad gör man då? Då är det mer en principiell fråga. För mig är utgångspunkten hela tiden att varje människa är unik. Varje människa måste få de optimala möjligheterna att utveckla sig själv.
Då är frågan: Ska jag i det fallet välja stuprör eller någon sorts helhet, där man kan försöka hitta unika lösningar? Jag kan hålla med om att den svenska gymnasieskolan kanske har haft för mycket av helhetslösningar. Det var en anledning till att vi drev på om lärlingsutbildningen i gymnasieskolan, en reform som alliansen skrotade. Men frågan är: Är det genom stuprör som man ökar flexibiliteten? Det kan jag inte riktigt förstå.
Egentligen har jag två frågor. Jag tror att jag tar en. När det gäller entreprenörstänkande verkar Ulrika Carlsson och jag ganska överens. Men hur tänker sig Ulrika Carlsson att man ska öka elevinflytandet? Hittills har vi bara sett hur det ska minska under den här regeringen. För att ta till vara människors unika möjligheter måste vi öka och skapa möjligheter för dem att utveckla sitt ansvarstagande. Det har vi inte sett någonting av. Därför lyfte jag fram de lokala styrelserna med elevmajoritet, för att det är så tydligt att ni har minskat inflytandet.