Herr talman! För ett par år sedan var jag och några andra riksdagsledamöter på studieresa i Indien. Vi var i Kerala, den absolut sydligaste delstaten. En kväll träffade vi föreningslivet där och talade med några så kallade intellektuella. De var väldigt oroliga för vad som hände med globaliseringen. De sade: Ni som kommer från det där lilla landet i norr kan inte förstå vad som just nu händer i Indien. Textilindustrin och även andra industrier håller på att flytta härifrån.
Vi tittade på varandra och sade att vi faktiskt vet precis hur det är.
Jag kommer själv från en stad i södra Sverige där textilindustrin en gång var stor, men den flyttade sedan just till Indien. Vi hade också varv som lades ned, och det var många människor som blev arbetslösa.
Dessa indier tittade förvånat på oss och undrade vad som hände i Sverige. De undrade om människorna inte blev ledsna och protesterade och om det inte blev stora demonstrationer.
Vi sade att människorna visst blev ledsna. De förlorade sina arbetskamrater, och de förlorade sitt arbete. Men i Sverige har vi byggt upp ett system som gör det möjligt att faktiskt gå vidare och hitta andra lösningar. Vi har byggt upp ett system med socialförsäkringar så att man kan känna sig trygg om något hemskt händer. Vi har byggt upp ett system med en bra a-kassa om man förlorar sitt arbete, och vi har byggt upp en bra utbildning som gör det möjligt att hela tiden komma igen och få en ytterligare chans. Vi diskuterade en hel del om detta.
Herr talman! Vad som händer i Sverige nu är ytterst oroande. Nu håller man på att montera ned hela detta system. Det gäller såväl socialförsäkringar som arbetslöshetsersättning men också det som vi ska tala om här i dag, nämligen utbildning.
Nu är Sverige tillsammans med Nya Zeeland de länder som faktiskt minskar antalet platser på högskolan för första gången på väldigt länge. Alla andra länder vill självklart i den internationella konkurrensen öka andelen som studerar på högskolan.
Saco säger i sin rapport
Kunskapens läge 2008
att Sverige fortfarande satsar mycket på utbildningen men att andelen minskar. Satsningen på varje student minskar, och utgifterna för utveckling och forskning minskar.
Till detta ska vi lägga slakten av den kommunala vuxenutbildningen, som Louise Malmström från vår sida kommer att tala om i nästa debatt. Det handlar om halveringen av arbetsmarknadsutbildningarna, och det handlar om väldigt mycket mer.
Herr talman! Det här är en klassisk högerpolitik som leder till ökad sortering, lägre kunskapskrav och sämre konkurrenskraft. Och snart är det dags för gymnasieskolan.
En utredning ska presenteras på måndag om vad vi kan befara det värsta, även om vi som vanligt inte vet någonting eftersom regeringen kör sitt eget race. I stället för att försöka få till stånd blocköverskridande överenskommelser, såsom vi tidigare jobbade med gymnasieskolan, kör man, som sagt, sitt eget race. Men vad vi kan befara är att det blir en klar uppdelning mellan teoretiska och yrkesinriktade program. Antingen är man teoretiker eller också är man praktiker - punkt, slut. Signalerna är också att de som går på de yrkesinriktade programmen inte ska ha så mycket teoretiska ämnen. Det är tvärtemot vad såväl arbetsgivare som fackföreningsrörelse tycker. De anser att dagens arbetsliv, oavsett om man ska bli civilingenjör, undersköterska eller byggnadsarbetare, självklart kräver gedigna fackkunskaper men också väldigt goda teoretiska kunskaper.
Det här är återvändsgrändens politik med en nostalgisk blick tillbaka på 50-talet - hemmafruarnas 50-tal. När man går och städar hemma hos varandra behöver man självklart inte så mycket utbildning.
Men vi socialdemokrater vet att dagens moderna arbetsliv kräver mer än så. Dagens gymnasieskola står inför helt andra utmaningar än vad som gällde för bara några årtionden sedan. I dag krävs en gymnasieutbildning för att få ett jobb och för att klara sig i ett alltmer komplicerat och kunskapsintensivt samhälle.
Vi tycker därför att det måste göras förändringar i gymnasieskolan. Kvalitet och resultat behöver bli bättre på alla utbildningar, och tydligare fokus måste läggas på att stärka yrkesutbildningarna. Gymnasieskolan måste också på ett helt annat sätt än vad som sker i dag samverka med företag, arbetsliv och högre utbildning för att höja kvaliteten. Det fanns ett förslag om en ny modern gymnasieskola som skulle ha trätt i kraft hösten 2007. Det handlade om förstärkta yrkesinriktade program. Det handlade om en ny modern lärlingsutbildning. Det handlade om gymnasieexamen. Det handlade om gymnasiearbete. Det handlade om ämnesbetyg.
Men något av det första som den borgerliga regeringen gjorde var att stoppa genomförandet av detta, något som man under lång tid hade förberett sig för ute på skolorna. Det är verkligen politisk dogmatism. En hel generation ungdomar gick på detta sätt miste om en bättre gymnasieutbildning. I stället kan de vänta sig en gymnasieskola som, som sagts, är präglad av klassisk högerpolitik med ökad sortering, lägre kunskapskrav och sämre konkurrenskraft.
Det utbildningssystem som nu börjar växa fram innebär att man om man som tolvåring inte väljer rätt har väldigt svårt att senare göra något åt det. Om man senare vill gå en kvalificerad yrkesutbildning kommer man att bli stoppad om man inte har med sig högskolebehörigheten från gymnasieskolan. Vi befarar att det inte kommer att vara på det sättet.
Vi vill i stället stärka gymnasieskolan. Vi vill se över den för att se om den kan organiseras på ett annat sätt. Redan i dag finns det i många kommuner en överetablering av vissa utbildningar. I andra kommuner är det en underetablering. Vi vill se över också detta för att se om det går att hitta ett annat system. Kanske skulle den kvalificerade yrkesutbildningen kunna stå som modell.
Vi vill skapa nationella och regionala programråd tillsammans med arbetsmarknadens parter inom respektive bransch för att stärka kopplingen till arbetslivet.
Vi vill införa en ny gymnasial lärlingsutbildning med samma innehåll och mål som de yrkesförberedande programmen men där utbildningen till stor del är förlagd till arbetsplatserna.
Vi vill satsa på teknikcollege. Vi vill alltså fortsätta den satsning som vi har gjort tillsammans med IF Metall och Teknikföretagen. Vi tycker att detta borde utökas till att även gälla vård och andra områden.
I stället för att säga att den som vill bli byggnadsarbetare inte behöver goda kunskaper i teoretiska ämnen säger vi: Låt oss i stället anpassa kursplanerna till de program som väljs. Det är kanske inte rimligt att läsa exakt samma svenska, engelska eller matte - beroende på vilket program man går.
Vi vill också satsa på en ny yrkeslärarutbildning där den särskilda satsning - yrkes-SÄL - som vi innan vi förlorade valet drog i gång skulle kunna stå som modell.
Vi vill öka samarbetet mellan högskola och gymnasium.
Vi vill ersätta dagens IV-program med ett basår i gymnasieskolan.
Det här är några av de förslag som vi är övertygade om skulle stärka gymnasieskolan - detta i stället för att nedmontera, något som vi befarar att den borgerliga regeringen kommer att göra.
Det skulle vara väldigt intressant att här i dag få höra vad regeringspartierna tycker om gymnasieskolan och hur man vill utveckla denna.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservationerna 1, 2 och 3. Självklart står vi socialdemokrater också bakom övriga s-reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till nämnda reservationer.