Fru talman! Folkbildningen har en mycket viktig
roll i det kunskapslyft som riksdagen har beslutat om.
Det är den största satsningen som någonsin gjorts på
vuxenutbildning. Kunskapslyftet vänder sig i första
hand till arbetslösa och till dem som saknar treårig
gymnasieutbildning. Invandrare är en viktig grupp.
Många av dem som man vänder sig till i Kunskapslyf-
tet är studieovana. De har otillräckliga baskunskaper
och har inte studerat på många år. Åtskilliga av dem
har kanske dåliga erfarenheter av skolan och saknar
det självförtroende som behövs för att kunna klara
utbildningen på ett bra sätt.
Det skulle vara ett misslyckande om vi inte lyckas
nå många i den här gruppen när vi nu gör en stor
satsning på vuxenutbildning. Folkhögskolor och stu-
dieförbund med sina erfarenheter och sina pedagogis-
ka metoder har en given plats om vi skall uppnå målet
med Kunskapslyftet. Folkbildningens pedagogiska
grundsyn, där man utgår ifrån att varje människa är en
resurs och att utbildningen skall utformas utifrån
deltagarnas behov, stämmer väl överens med Kun-
skapslyftets målsättning om personliga utbildnings-
planer.
Studieförbunden finns också som ett nätverk över
hela landet. Genom sina kopplingar till folkrörelser
och sitt breda utbud har studiecirkeln större möjlighe-
ter än någon annan utbildningsanordnare att nå alla
samhällsgrupper och framför allt de lågutbildade. Det
visar inte minst den verksamhet studieförbunden i dag
bedriver bland arbetslösa, där ca 100 000 personer
deltar. Ungefär 80 % av dem är personer som saknar
gymnasiekompetens.
Många folkhögskolor har också anknytning till
folkrörelser och olika organisationer. Folkhögskolor-
na har också lång erfarenhet av verksamhet bland
arbetslösa. Folkhögskolans form och arbetssätt har
visat sig allt attraktivare för inte minst äldre och kort-
tidsutbildade.
Jag hälsar med glädje riksdagens beslut om de 45
miljoner kronor som gör det möjligt för studieförbun-
den att fortsätta verksamheten för arbetslösa under
våren 1997, tills Kunskapslyftet startar den 1 juni
1997 - detta sagt som svar på Ewa Larssons fråga om
de 45 miljonerna.
Jag vill understryka vad utskottet skriver: Om det
efter viss tid visar sig att folkbildningen inte anlitas på
det sätt som är meningen, förutsätts Kunskapslyfts-
kommittén agera, t.ex. när det gäller fördelningen av
medel mellan folkbildningen och kommunerna.
Kommunerna har huvudansvaret för Kunskapslyf-
tet. Det är nödvändigt att kommunerna etablerar ett
nära samarbete med arbetsmarknadens parter och
folkbildningen. Tillsammans med dem skall man
utveckla nya former för uppsökande verksamhet för
att kartlägga individens utbildningsbehov och under-
söka vilka kunskaper och vilken kompetens som be-
hövs för framtida jobb.
För att de skall klara detta har man anvisat 40
miljoner kronor som skall gå till utbildningsinsatser
inom - som flera redan har nämnt - LO, TCO,
SACO, Sveriges Fiskares riksförbund, Lantbrukarnas
riksförbund och Företagarnas riksorganisation. Det
här ogillas av flera partier. Vi har här hört att man är
upprörd över det här förslaget. Men det handlar om
att ta reda på vilka behov de lågutbildade har och att
inventera vilka behov som näringslivet ute i kommu-
nerna har av kompetens för framtida jobb. Och det är
där som folkbildning, de fackliga organisationerna
och näringslivets företrädare behövs för att man skall
kunna klara Kunskapslyftet på ett så bra sätt som
möjligt.
Det handlar alltså inte om att gynna facket, som
bl.a. Lars Hjertén påstod. Det handlar om att stärka
folkbildningens och de olika parternas viktiga roll i
Kunskapslyftet.
Det hävdas också att de 40 miljonerna hellre bor-
de läggas på det ordinarie anslaget till folkbildningen.
Man hänvisar bl.a. till de nedskärningar som där har
gjorts. Jag är den första att beklaga nedskärningarna. I
den nödvändiga budgetsaneringen har också folk-
bildningen fått ta sin del. Det hade naturligtvis varit
bra om vi hade kunnat göra ett undantag för folkbild-
ningen, men det har inte varit möjligt.
Jag tycker att det är bra att vi genom det här an-
slaget nu starkare kan slå fast Kunskapslyftets stora
betydelse. De partier som vill använda de 40 miljo-
nerna i den ordinarie folkbildningen får trösta sig med
att pengarna fyller ett viktigt syfte. De kan också
trösta sig med att Moderaterna inte har fått majoritet
för sin linje. Moderaterna säger nej till förslaget om
40 miljoner och vill dessutom minska anslaget till
folkbildningen med 160 miljoner, dvs. en minskning
med totalt 200 miljoner kronor.
Fru talman! Utbildning är grundläggande för med-
borgarna och för samhällets utveckling. Men vi behö-
ver inte bara utbildning utan också bildning. Det är
därför glädjande att utskottet har lagt fast ytterligare
ett nationellt mål för kulturpolitiken, nämligen att
främja bildningssträvandena. Bildning är viktigt både
för individen och för samhället.
Utbildning ger människor färdighet, medan endast
folkbildning kan ge människor värdighet. Så formule-
rade folkbildaren Gunnar Hirdman det en gång.
Folkbildningens roll i att medverka till den önska-
de samhällsutvecklingen kan inte överskattas. Männi-
skor kommer samman och stärker varandra, och olika
åsikter bryts mot varandra i samtal. Det leder till ökad
förståelse för vad olika intresseinriktningar kan vilja.
Folkbildningen ger ett fritt kunskapssökande och
uppmuntrar till kritiskt granskande, inte minst viktigt i
det mediebrus som vi i dag har. Informationen
strömmar, och bearbetning behövs om den skall bli
till kunskap och därmed möjlig att hantera.
Folkbildningen har många mötesplatser i hela lan-
det för människor med olika bakgrund. I folkbild-
ningen ges utrymme för kulturupplevelser, och där
skapas förutsättningar för människor att tillsammans
med andra utveckla sitt eget skapande. Demokratin
har byggts upp och bygger även i dag på folkbildning
och folkrörelser. Folkhögskolor och studieförbund
gör viktiga insatser i demokratiuppbyggnaden i vårt
närområde. Kanske är detta bland det viktigaste vi
kan satsa på för att stödja folk i länder som är mitt i
sitt uppbyggningsarbete.
Visst hade det varit bra om vi i kulturpropositio-
nen också hade behandlat folkbildningens roll i ett
större kultursammanhang än vad vi har gjort. Från
regeringens sida har man dock aviserat att man skall
återkomma och då också sätta in folkbildningens roll i
det sammanhanget, och vi får då tillfälle att diskutera
mera. Jag ser fram emot en mer uttömmande behand-
ling av folkbildningen under nästa år.
Med det här, fru talman, yrkar jag bifall till de
hemställanspunkter i kulturutskottets betänkande som
berör folkbildningen.