Fru talman! Jag ska vara kortfattad. Rolf Åbjörns-
son sade att det i mitt anförande lät som om det brin-
ner, att det är ett hot just nu och att man då kan ta tid.
Jag tycker att det är oerhört viktigt att man inte
väntar tills man börjar se negativa förändringar. Det
handlar ju om att titta på hur mycket kompetensut-
veckling man får, hur mycket ny kunskap man har tid
och möjlighet att få och hur organisationen ser ut.
Därför tycker jag att det är viktigt att man faktiskt har
påbörjat denna process.
Det har funnits parlamentariska kommittéer som
har sett över denna fråga, men man har ju inte kunnat
komma till skott. Om jag ska vara riktigt ärlig och
tydlig så har det också funnits en politisk feghet när
det gäller att ta i dessa frågor, och det har gällt även
Vänsterpartiet.
I den senaste utredningen fanns det ett bespa-
ringskrav. Och nu framförs det väldigt mycket att det
var bara för att man skulle spara pengar som man
tillsatte den utredningen. Men det är ju inte hela san-
ningen. Och även när man tog bort besparingskravet
- det fanns inget besparingskrav längre i den parla-
mentariska utredningen - så kunde man ändå inte ta
sig samman och komma någonstans. Därför har jag
lite svårt att förstå argumentationen, att det borde ha
varit en parlamentarisk utredning och att man borde
ha kunnat göra detta. Ja, det var precis den vägen som
man försökte med.
Vi från Vänsterpartiet tror inte att den här omor-
ganisationen ger några besparingar. Tvärtom, tror jag
att det finns en risk för att det kommer att bli ett dyra-
re domstolsväsende. Men det tycker jag inte får vara
avgörande för hur man genomför förändringarna. I
stället är det viktigaste att man har rättssäkerhet och
hög kompetens på alla områden.