Reformeringen av domstolsväsendet

Fru talman! Det har blivit något av en tradition att

någon gång om året få debattera domstolsväsendet

och förändringar inom det med anledning av rege-

ringens skrivelse. Nu har ödet fallit så att denna un-

derbara ljusa försommarkväll, då Stockholm flödar i

den sol som vi har längtat efter, har det ankommit på

oss att här inne i kammaren fullfölja den traditionen

att diskutera domstolsväsendets organisation. Jag har

också förstått av fru talmannen före middagsuppe-

hållet - och jag förmodar att det är samma ambition

som finns nu - att vi ska hålla oss något korta.

Man kan säga att det inte bara är i denna kammare

som vi brukar diskutera detta och som det diskuteras

mycket om domstolsväsendets förändringar. Följer vi

dagspressen och klipp från den konstaterar vi att det

är väldigt många av kammarens värderade ledamöter

runtomkring ute i landet som i sina lokaltidningar och

annat engagerat sig hårt för de mindre tingsrätterna.

Jag hoppas att det engagemang som har visats nu

under senare år i hemmapressen också ska avsätta

resultat i morgondagens omröstning.

De här debatterna brukar vara tämligen förutsäg-

bara. De följer tämligen inkörda hjulspår, eller banor,

om man får uttrycka det så, fru talman. Majoriteten,

företrädd av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och

Vänsterpartiet, brukar i stort sett gilla merparten av

vad regeringen föreslår - de instämmer i nästan allt -

och dessutom uppskattar de vad Domstolsverket gör.

Oppositionen brukar kritiskt ifrågasätta en del av

detta men brukar få föga gehör för sina ståndpunkter i

denna kammare. Vårt arbete brukar dock uppskattas

inom domstolsväsendet, och det kan kännas som

någon tröst.

Jag kan konstatera att fokus har något förskjutits i

det reformarbete som vi alla kan vara överens om, fru

talman, är viktigt inom domstolsväsendet. Det är ett

reformarbete som siktar på att få ett högt kvalificerat

domstolsväsende, med förmågan att rekrytera de allra

duktigaste juristerna till sig och även behålla dem, till

gagn för en oväldig rättskipning av hög klass. Om

detta tror jag att det råder mycket stor enighet, och de

principerna kan vi alla ställa oss bakom.

Däremot kan man också konstatera att fokus har

förskjutits från ett ganska ensidigt besparingsbeting

för ett antal år sedan, som var föga genomtänkt. Med

all sannolikhet hade det lett till, om de besparingarna

hade genomförts, att en stor del av våra tingsrätter -

kanske hälften av dem - hade upphört att existera,

med de uppenbara problem det hade inneburit både

från ett medborgarperspektiv och från ett rättssäker-

hetsperspektiv.

Därför är det glädjande, fru talman, att den de-

batten har hyfsats. Vi har blivit mer ense om vissa

principer. Det tycker jag är bra. Min poäng när vi såg

regeringens skrivelse för drygt en månad sedan var att

det fanns inslag som vi tyckte borde kunna ge under-

lag för ett mer samfällt agerande.

Enligt denna skrivelse kan man i stort sett uppdela

landets tingsrätter i fyra kategorier. En kategori är

några tingsrätter där man har genomfört förändringar

enligt det här reformarbetet. Sedan har vi en annan,

större kategori där man har beslutat om förändringar.

En tredje kategori består av en ännu större grupp där

man har planerat förändringar men ännu inte fattat

beslut. Så är det den fjärde gruppen, där man har

blickarna riktade på ett stort antal tingsrätter där man

tänker fortsätta reformarbetet. Det finns i och för sig

också en grupp som inte är nämnd, men man kan ana

att Domstolsverket har sina ögon riktade mot även

denna grupp tingsrätter för att slå ihop en del och låta

en del försvinna.

Det finns en nyhet i den här skrivelsen, som jag

sade. Jag är tveksam om det är Domstolsverket som

har tagit initiativet; det är möjligt att det görs ett

skickligt och flyhänt lobbyarbete bland ledamöterna i

denna kammare tillhörande regeringspartiet, och då är

de bara att gratulera. Regeringen vill sent omsider ha

någon form av utvärdering av de delar av reformar-

betet som har genomförts.

Det är en ganska vettig inställning att det finns

skäl att fundera över detta: Blir det som vi har tänkt

oss när vi reformerar domstolsväsendet? Kommer

farhågorna på skam? Plockar vi hem de vinster på

olika sätt med olika kvaliteter som vi ändå tror? Det

gäller då dem som tillhör majoriteten.

Där tänkte vi då från oppositionens sida att här

kanske vi hade kunnat samlas kring någonting och

sagt så här: Låt oss nu sätta stopp för det vidare re-

formarbetet ett slag! Det som är genomfört är genom-

fört. De beslut som har fattats har fattats. De får värka

ut, i förändringen. Men de som bara är planerade, inte

beslutade, och de som ligger ännu längre fram i tiden

skulle vi vänta med. Vi skulle bejaka utredningen. Vi

från oppositionspartierna förutsätter att det blir en

allsidig utredning skild från Domstolsverket. Efter-

som Domstolsverket till stora delar har varit aktör i

reformarbetet ska verket inte utvärdera externt det

som har gjorts internt. Vi hade trott att det skulle vara

en rimlig plattform att kunna enas kring. Det kan vara

intressant att höra vad regeringspartiernas företrädare

säger.

Fru talman! Vi är djupt besvikna från Moderata

samlingspartiet, Kristdemokraterna, Folkpartiet och

Centerpartiet att det inte har gått att enas. Jag vill

gärna fråga Ann-Marie Fagerström om hon inte tyck-

er att det hade haft ett betydande värde att vi samfällt,

över partigränserna, hade kunnat sluta upp när det

gäller något så viktigt som reformeringen av vår

domstolsorganisation och dess förstainstans. Vi hade

kunnat spela en aktiv roll genom riksdagens ageran-

de. En paus i reformarbetet, med en utvärdering in-

nan, hade skapat en större legitimitet i det framtida

reformarbetet, som säkert måste komma till stånd, än

vi kan uppnå om vi fortsätter med reformarbetet nu.

Finns det inte tillräckligt underlag för att en allsi-

dig utredning ska komma till stånd? Om man väljer

att genomföra ett antal reformer kommer det att dröja

ganska länge innan man kan vinna praktiska erfaren-

heter av det förändringsarbetet.

Fru talman! Jag skulle vilja efterlysa en tidsplan

för utvärderingen. Det är sagt att man ska starta under

hösten 2001. Man är öppen för att utvärderingen kan

ha parlamentariska inslag. Visserligen förs en pole-

mik. Man säger att man inte vill ta ställning till Dom-

stolsverkets medverkan. Det kunde vara intressant att

få klarlagt om majoriteten tycker att det vore rimligt

att Domstolsverket hölls vid sidan om ett sådant ar-

bete.

Man väljer att fortsätta genomföra planerade be-

slut. Ytterligare ett stort antal tingsrätter ska läggas

ned. Det innebär i klartext att ett antal tingsrätter

kommer att försvinna, som eljest kunde haft en möj-

lighet att vara kvar på sikt. Ert förslag påverkar ex-

empelvis tingsrätterna i Härnösand, Sollefteå, Örn-

sköldsvik, Eslöv, Lund, Landskrona, Boden, Luleå,

Piteå. Där kunde man ha fortsatt att fundera, i avvak-

tan på erfarenheterna efter utvärderingen. Nu vill ni

låta ett antal av dem försvinna. Ni tar ingen hänsyn

till det resultat en framtida utvärdering skulle ge vid

handen.

Ert förslag gäller också ett stort sjok med tings-

rätter i Värmland, i Kalmar län, Jämtlands län, Gäv-

leborgs län och ett antal i Västsverige. Förslaget är

något oklart, om man uttrycker sig försiktigt. Det sägs

att ingenting ska hända med några av dem förrän

utvärderingen är klar. Det gäller framför allt tingsrät-

terna i Västsverige. För några andra är man mer svä-

vande. För säkerhets skull säger man att man ska

vänta, såvida inte omständigheterna kräver att man

måste fatta beslut.

Jag vill fråga Ann-Marie Fagerström vilka om-

ständigheter som kan inträffa som kräver att man

fattar beslut om dessa tingsrätter innan man har av-

vaktat utvärderingen. Är det att någon lagman går i

pension? Då måste man göra någonting. Då tål man

inte att vänta på en utvärdering. Då är det viktigare att

snabbt fatta beslut. Är det några andra omständighe-

ter? Lagmän kan också dö. Är det den typen av skäl

det handlar om? Man vill i stort sett fortsätta ad hoc-

reformeringen av domstolsväsendet.

Fru talman! Jag kunde utveckla detta mycket mer,

men jag förstår av klockan och även av andra skäl att

jag ska försöka landa på ett par andra punkter.

Sammanfattningsvis är det beklagligt att vi inte är

överens över partigränserna. Vi är ju överens om att

någon form av utvärdering är önskvärd och bra. Det

hade varit en styrka om vi hade kunnat vara överens i

stället för att gå i polemik.

Om Ann-Marie Fagerström skulle komma på bätt-

re tankar - jag är inte överraskad om hon inte har

gjort det - kan det bli lite av en aha-upplevelse denna

ljusa sommarkväll, med neddragna gardiner och

dämpad belysning i kammaren.

Så ett par avslutande synpunkter. Det är ett väl-

känt faktum att Moderata samlingspartiet vid ett antal

tillfällen mycket tydligt har markerat vikten av ett

självständigt domstolsväsende. I ett särskilt yttrande

pekar vi på domstolarnas unika roll i en demokratisk

rättsstat, inte minst konstitutionellt. Vi tycker att den

synen skulle återspeglas i riksdagens ärendebehand-

ling, nämligen att de frågorna skulle flyttas över från

justitieutskottet till konstitutionsutskottet.

Det finns anledning att fundera över domstolsad-

ministrationens roll och placering, mot bakgrund av

vår syn på ett fristående domstolsväsende. Det är

ingen tvekan om att det finns anledning att se över

den. En tänkbar förebild för en reformering skulle

kunna vara den danska modellen, med domstolssty-

relser som sorterar direkt under riksdagen. Det inne-

bär att regeringen får en något svagare position och

att riksdagen stärker sin. Jag är övertygad om att det

skulle skapa ytterligare legitimitet i ett framtida re-

formarbete.

Fru talman! Det är ett välkänt faktum att de all-

männa domstolarna och förvaltningsdomstolarna

enligt vårt synsätt bör smälta samman.

Allt detta mynnar ut i att jag ber att få yrka bifall

till reservation nr 3. Med tanke på tiden nöjer jag mig

med det. Jag står självfallet bakom andra reservatio-

ner där moderata undertecknare finns noterade.