Fru talman! Den här debatten är alltid en av de
intressantare debatterna i justitieutskottet. Få saker
kan som detta uppröra, engagera, få människor att
ringa och skriva samt få politiker att gå i spetsen när
det gäller förändringsarbete.
Flera av dem som här i talarstolen varit kritiska
har sagt att det på detta område är så oerhört snabba
förändringar. Domstolsväsendet genomgår en jät-
tesnabb förändring och det har skett på väldigt kort
tid. Men jag måste säga att det här arbetet har tagit
alldeles för lång tid. Det har varit alldeles för många
utredningar som har försökt se över domstolsväsendet
och som har sett behovet av förändringar även inom
domstolsväsendet - precis som skett på alla andra
områden.
Däremot finns det inget område där man har lyck-
ats uppbåda en så stark lobbyorganisation för att driva
ett bromsande, för att inte få i gång den här proces-
sen. Vi i Vänsterpartiet är glada över den utveckling
som vi nu ser med förändringar även inom domstol-
sväsendet. Men vi i Vänsterpartiet har också oerhört
stor respekt för de människor runtomkring i landet
som ser sina arbeten hotade, som i dag ser att man
blivit av med allt annat statligt företagande, ägande
och inflytande och som ser hur glesbygden mer och
mer utarmas på statliga inrättningar.
Jag förstår att det för den som ser att ens egen
tingsrätt är hotad är en väldigt smärtsam och svår
process. Det måste man ha en väldigt stor respekt för
men man måste också ha en väldigt stor respekt för
vilket område det är som vi arbetar med. Rättsväsen-
det är ju det mest grundläggande i ett demokratiskt
samhälle.
Fru talman! Det var lite slående att höra Ragnwi
Marcelind i sitt väldigt engagerade anförande här
prata om tingsrätterna. Nästan genomgående lyckades
hon undvika att prata om två parter som har en oer-
hört stor betydelse när det gäller domstolarna, nämli-
gen den som är brottsoffer och som har råkat ut för
något och den som är åtalad. Det är för dessa männi-
skor som domstolarna existerar. Det är för den pro-
cessen som domstolarna finns.
Man pratar om ortens självbild och om rättsut-
vecklingen runtomkring domstolen, om att man ska
känna rättssamhällets närvaro. Från Centerpartiet har
det talats om att man ska känna igen sig i tingsrätten,
att det känns tryggt och bekvämt, om att man känner
igen nämndemän och om att man känner dessa. Men i
ett rättssäkerhetsperspektiv tycker jag att det är an-
märkningsvärt att säga att det är en av fördelarna med
små tingsrätter. För att få ett rättssäkert hanterande
för den medborgare som kanske är åtalad och som
ska bli dömd för ett brott eller för den som har råkat
ut för ett brott gäller det givetvis att få en fullständigt
oberoende rättegång där det inte finns några förutfat-
tade meningar utan där enbart det som händer under
rättegången ska vara avgörande.
Sedan pratar man om närheten till tingsrätten, om
att det blir långt att åka, om att det är svårt att hitta
parkeringsplatser och om att det kan bli jobbigt för
vittnen. Från den enskilda personens perspektiv för-
står jag att detta kan kännas viktigt men för justitieut-
skottets ledamöter och för riksdagen som den lagstif-
tande makten måste rättssäkerheten vara den allra
högsta principen.
Förändringarna i fråga är alltså nödvändiga. De
måste ske. Vi kan inte gång på gång bara sitta och
vänta och låta utredning efter utredning bara ta stopp
i väntan på uppenbara bevis på att du inte har ett
rättssäkert hanterande. Då ska vi göra förändringar.
Vi kan inte låta en enda medborgare råka ut för att vi
får ett rättsosäkert hanterande i domstolarna. Vi måste
ta det politiska ansvaret när det gäller att se till att det
finns en organisation som fungerar utifrån detta. Då
måste vi också konstatera att de små tingsrätterna har,
och har haft, stora fördelar. I en föränderlig värld är
kompetensutveckling oerhört viktigt. Jag tror att
Ragnwi Marcelind och Gunnel Wallin själva och
även moderaterna har skrivit under motioner. Mode-
raterna - det måste jag säga - var i dag väldigt tydliga
i att ett förändringsarbete behövs, och det känns väl-
digt skönt att höra.
Sedan har man skrivit motioner om bristerna inom
rättsväsendet. Man är för dålig när det gäller kvinno-
misshandel, man är för dålig på att ta itu med över-
grepp mot barn, man är för dålig när det gäller rasis-
tisk brottslighet. Domstolarna klarar inte av detta.
Man väcker motioner med kritik och säger att
detta måste förbättras. Man skriver motioner där man
kritiserar att vittnen och målsägande är tvungna att
sitta ihop med brottslingen, att det måste vara sepa-
rata rum, osv. Men väldigt många av våra små tings-
rätter är gamla kulturhus där det här utrymmet inte
finns. Det är man mycket väl medveten om. Det är
därför förändringar har stoppats upp på många håll.
Man kräver förbättringar, man kräver kompetens-
höjning, man kräver ökad åtskillnad för att vittnena
ska kunna känna sig trygga, men man är inte beredd
att ställa upp på en organisation som kan svara upp
mot detta.
Jag vill ändå fråga er som är så kritiska: Hur ska
ni möta de här problemen? Ska ni vänta tills det rasar,
tills det inte fungerar, innan man gör någonting? Det
kan man inte göra om man tar rättssäkerheten på
allvar så att det inte bara är ett fint ord.
Man talar om närhet till medborgarna och säger
att det är viktigt att de inte har dygnsresor att åka.
Men det finns undersökningar som visar att genom-
snittssvensken besöker 1,6 gånger, under två gånger, i
hela sitt liv en tingsrätt. När ni pratar om närheten
och långa resor låter det som om det här vore någon-
ting som varje medborgare gör varje vecka. Lite
måtta får det väl ändå vara på argumentationen när
det gäller närhet. Sätter man det i samband med rätts-
säkerhet måste jag säga att det från min och Vänster-
partiets sida inte är någon tvekan om att rättssäkerhet-
saspekten är det som måste väga väldigt tungt.
Ragnwi Marcelind tog upp ett exempel på en om-
organisation. Hon tog upp åklagarväsendet när det
centraliserades. Det som hänt inom åklagarväsendet
är att man förra året hade 17 utbildningsdagar för
varje åklagare. Man höjer kompetensen. På vilka
områden? Jo, rasistiska brott, brott mot homosexuel-
la, brott mot kvinnor - just de områden som vi kräver
att man ska bli bättre på. Det är det man har lyckats
göra inom åklagarväsendet med en förändrad organi-
sation. Hur kan det vara ett exempel på att man inte
ska genomföra förändringar för domstolsväsendet?
Det har jag väldigt svårt att se.
Det är också väldigt viktigt att utvärdera. Det är
inte så stor skillnad mellan majoriteten och opposi-
tionen. Det gäller om vi ska stanna nu och inte ge-
nomföra de förändringar som nu ligger på bordet. När
det gäller dem som ligger framåt står det väldigt tyd-
ligt att man bör avvakta, såvida det inte är oundgäng-
ligt nödvändigt för verksamhetens fullgörande. Då
kan jag säga till Anders G Högmark, jag vet att jag
kommer att få den frågan, att Värmland är ett sådant
ställe där man har lagmän som kommer att gå i pen-
sion. Där behöver man nog fundera om man inte
behöver ta ställning nu och inte vänta på utvärdering
innan man tillsätter någon ny.
Fru talman! Jag önskar att debatten kan handla om
det som domstolarna egentligen har, det som är grun-
den, det som är det viktiga. Det är själva processen
inne i domstolarna och en stor rättssäkerhet för alla
medborgare, och det är det vi måste sträva efter.